Näsvall kung i kokande Isstadion
Skellefteå Isstadion förvandlades på söndagsaftonen till en riktigt smältdegel av hockeykultur. 5221 personer såg Skellefteå straffa Björklöven efter en match innehållandes allt man kan önska i en ishockeymatch.
Det var med en fruktansvärd intensitet som matchen inleddes. Tempo, tacklingar och snabba spelvändningar avlöste varandra tillsammans med en stor nypa irritation och småfult spel. Precis som det ska vara alltså.
Som jag förutspådde blev det i powerplay som målen skulle komma. Löven blev först ut genom Steve Potvin i spel fyra mot tre. När AIK sedan fick chansen i spel fem mot tre trodde nog många att kvitteringen skulle komma men Tobias Lundström var enorm i sitt målvaktsspel. I samma sekvens men med fyra man på banan orkade till sist inte det gröna laget längre utan Nyberg kunde trycka in kvitteringen till ett öronbedövande jubel.
Glädjen blev dock inte långvarig för hemmafansen då Stefano Figliuzzi i nästa numerära överläge enkelt gled igenom och j**ligt snyggt la in en backhand bakom Johan Backlund. Makaronmannen ska ha all credit för målet men vart tog egentligen AIK:s lag vägen vid målet?
Innan perioden tar slut så kan AIK rättvist kvittera genom Harkins amerikanska vinnarinstinkt. Brett förtjänar verkligen mål i det som faktiskt är hans bästa insats i AIK, och vilket spelsinne killen har.
Period nummer två blev en lite lugnare historia men lagen följs fortfarande åt i målprotokollet genom 3-2 och 3-3. I den tredje gör Löven ett snabbt ledningsmål återigen genom Steve Potvin. Ett stenhårt slagskott ovanför slottet som Backlund kanske skulle ha tagit? AIK:s försvar går vid målet också helt bort sig och ser ut att tro att man är på semester. Efter målet inleds en 7-8 minuters spelsekvens utan avblåsningar där inget av lagen kommer till skott. Som svartgul börjar man nästan känna att tiden rinner ut. Men som en skänk från ovan kommer Fredrik Näsvall i ett liknande läge som Steve Potvin tidigare i perioden. Fredrik gör inget misstag utan skottar in pucken bakom Tobias Lundström som faktiskt var på den men inte lyckades stoppa den. Skellefteå tar sedan över spelet resten av perioden men målen uteblir och även förlängningen blir mållös.
Även om Tobias Lundström är en bra målvakt så kan jag ganska säkert säga att Johan Backlund är en bättre straffmålvakt vilket kändes som en trygghet. Rozenthal och Potvin lyckas inte få hål på Backlund men inte heller Harkins och Näsvall klarar av motsvarande åtgärd på Lundström. När Figliuzzi på den tredje straffen snyggt väntar ut Backlund och slänger in en backhand blir trycket stort på AIK:s Krekula som ska lägga den tredje straffen.
Men Kirunasonen gör sin vana trogen mål på straff och 1-1 medför alltså sudden-straffar. Rozenthal och Potvin missar återigen sina straffar men Figliuzzi får aldrig chansen eftersom Näsvall helt rättvist blir matchvinnare genom att sätta sin straff.
Matchen som sådan var en riktig toppmatch som måste slitit hårt på spelarna. I den tredje perioden såg bortalaget väldigt tungt ut. Man har helt enkelt en för liten trupp för att orka hur länge som helst. Förstakedjan med Potvin och Figliuzzi drar ett tungt lass då det är väldigt blekt bakom dom. Generellt sett är det faktiskt bara dessa som kunde skapa något i anfallszon och dessutom var Fru Fortuna mångt och mycket inblandad i Lövens spel ikväll. Pucken studsade verkligen bortalagets väg under långa perioder i matchen. Men ett derby ska ju vara tätt och det blev det också.
Tobias Lundström gör också en stormatch och räddar många gånger sitt lag från baklängesmål. Skellefteå avlossade hela 40 skott men de flesta stoppades på ett eller annat sätt av den förre Modo-keepern. Björklöven spelar dock ett intensivt spel som helt klart gav AIK problem om man slappnade av det minsta. Björklöven har dessutom väldigt bra tekare och man måste ha vunnit en stor del av dessa vilket förstår är en stor fördel.
Jonas Hedberg och Santeri Heiskanen bevisar att man gärna håller på med saker som inte hör hemma på en ishockeyplan. Förra säsongen var Heiskanen riktigt ful i ett möte lagen emellan och den här gången höll det också på att spåra ur. Han kunde mycket väl ha skadat Fredrik Näsvall när han avsiktligt passar på att crosschecka Fredrik in i den öppna båsdörren. Att försöka skada någon så hör inte hemma i ishockey och att det ”bara” blev två minuter är väldigt väldigt konstigt.
Även i Skellefteå finns det ris och ros att dela ut. Brett Harkins var i en klass för sig ute på planen där hans spelsinne verkligen är helt otroligt. Fredrik Näsvall även han riktigt bra med tre poäng. Den tredje länken, Johan Ramstedt tillför oerhört mycket med bara ett läge på sin gaspedal – i botten! Pär Mikaelsson gör även han en riktigt bra insats tillsammans med sina kedjekamrater även om Ekholm försvann till den sista perioden. Jimmie Ericsson fick priset som matchens lirare genom en kämpainsats i bästa Mikaelsson-stil.
På backsidan fanns det också lite upp och ner. Jason McBain gör en lite blandad insats och så även David Lundqvist. När det gäller just Jason och även Åkerman så skjuter man alldeles för sällan när man har chansen. Att passa verkar verkligen vara högsta mode just nu.
Eftersom matchen poängmässigt i stort sett var betydelselös så blev det en perfekt inramning med sudden death och straffar. Skellefteå borde kanske ha kunnat avgöra under ordinarie matchtid men Björklöven spelar ett bra defensivt spel där man inte släpper till mycket.
Skellefteå blir på onsdagen klara för Superallsvenskan även i teorin om man vinner sin hemmamatch mot Piteå vilket man ska klara av ganska enkelt. Fortfarande ser det ljust ut på skadefronten om inte Lövens magsäckssprutsjuka smittat av sig i någon kramduell i dagens match. Dessutom går rykten om att Ville Koivula snart är tillbaka i matchtruppen.
Säsongens andra hockeyderby är alltså över och poängmässigt har man fördelat den jämlikt mellan lagen. Att både Björklöven och Skellefteå ligger i topp i serien är ingen tillfällighet även om den södra derbygruppen så att säga dödar sig själv.
Jag har dessutom hört ursäkter att Björklöven skyller förlusten på att man har spelare borta. Det låter mest fånigt för det finns ett flertal tillfällen när AIK hamnat i samma situation men då är det ingen gröngul som tänker så, eller?
Till sist måste man säga att det inte är nåt snack om vilket hockeyderby som är Sveriges hetaste. Matchstämningen är på topp och på läktaren var det allt som oftast riktig fest med två stora sjungande klackar. North Power hade dessutom specialeffekter på plats med trumslagare upprest från Stockholm. Att även skrålande fanatiker är hockeyintresserade bevisas genom att det mot slutet av matchen var riktigt tyst i hallen. Alldeles för spännande för att hinna sjunga.
