Uppryckning av Pasis manskap, del 1
Efter två raka dåliga insatser så visade Skellefteå bättre vilja i hemmamatchen mot Sundsvall. Kung Sune och hans funky bunch besegrades med 4-0.
Själva matchen var betydligt viktigare för Sundsvall och inledningsvis så visade laget också en hög vilja och stor kamplusta. För Skellefteås del handlade det mycket om att försöka bryta den spelmässigt miserabla trend som laget hamnat i efter urladdningen mot Björklöven. Trots att laget var mycket skadedrabbat så lyckades man genomföra en bra kämpainsats och med den rätta medgången så lyckades man också göra fyra mål utan att släppa in ett enda mål bakåt. Sundsvall såg väldigt engagerade ut i matchinledningen men allt eftersom Skellefteå effektivt tog hand om sina chanser så såg det ut som om deras krafter tog slut.
Skadelistan för Skellefteå blev än mer omfattande redan under den första perioden när Jimmie Eriksson fick ta emot en hård men juste tackling från Johan Thelin i Sundsvall. En lättare hjärnskakning säger det första läkarutlåtandet. Hans plats togs av junioren Alexander Sundqvist vilket mest fick till följd att Pär Mikaelsson fick ökad motivation och verkade bli extra tänd av att få ha två stycken 84:or vid sin sida. Nämnde Thelin var ganska uppretad under hela inledningen av matchen för att sedan tillsammans med resten av laget alltmer falla tillbaka i ambition och arghet.
Matchen började i ett högt tempo och eftersom gästerna hade mycket att spela för i sin jakt på en plats i SuperAllsvenskan så rycktes även Skellefteå med i intensiteten. Sundsvall drog sedan på sig en rad utvisningar, mer eller mindre nödvändiga sådana. Exempelvis så tilldömdes man ett lagstraff efter att mycket onödigt ha protesterat mot en eventuellt felaktig offsidebedömning. Klart barnsligt eftersom situationen i sig var helt ofarlig och man dessutom själva erövrat pucken. I sina inledande numerära överlägen så spelade sedan Skellefteå ganska bra utan att riktigt kunna sätta dit pucken.
När sedan Erik Tägström i Sundsvall tagit en befogad utvisning, efter att ha hållit tag i en bortflyende Matthias Nilimaa, så kom matchens första mål. En mycket bra uppfattad situation av Brett Harkins. Efter att Johan Ramstedt avlossat ett skott mot mål och målvakten Jimmy Danielsson klarat till priset av att han kommit ur balans. Blixtsnabbt utnyttjade Harkins detta genom att från snäv vinkel, via Danielssons bakre kroppsdelar, förpassa pucken i mål. Strax därefter hade gästerna en jättechans att kvittera, men ett stort sett öppet mål missades av siste man i anfallet. Hade med stor sannolikhet kunnat förändra matchbilden om denne siste man hade varit en vassare avslutare.
Istället blev det Skellefteå som utökade sin ledning till 2-0. Detta efter att en skymd Danielsson fått se David Lundqvists skott från blålinjen sitta högt i nätet bakom honom. Riktigt bra utdelning för hemmalaget eftersom den första perioden var spelmässigt jämn och Sundsvall hade ett par goda chanser att göra mål. Men hemmamålvakten Johan Backlund spelade mycket bra i denna period, såväl som under hela matchen och hade denna afton dessutom god hjälp från sitt uteförsvar.
Redan i den andra perioden så verkade Sundsvall ha mattats något. Visserligen gjorde man hedervärda försök att gå framåt i banan men detta lämnade samtidigt horribelt stora öppningar bakåt. Detta resulterade i att Skellefteå lyckades näta två gånger i egna numerära underlägen. Tidigt i perioden hade däremot Johan Svedberg i Sundsvall hunnit med ett fräsande hårt skott i ribban. Där kom återigen hemmalaget undan med blotta förskräckelsen. Det verkliga eländet för gästerna började egentligen först när man två gånger om slarvat i spel i numerärt överläge. 3-0 av Johan Ramstedt tillkom efter att man tappat pucken i mittzonen. Den troligen syramättade men ändock snabbskrinnande Ramstedt kom fri från mittlinjen och avslutade mycket elegant genom att lyfta pucken högt i mål bakom Danielsson.
Senare i perioden så erövrade Ramstedt pucken på egen hand och kom i ett två-mot-en läge tillsammans med Pontus Petterström. Oddsen på att Ramstedt skulle passa var låga och visade sig också vara det vinnande tipset. Stillastående så sköt sedan Pontus ett dragskott som smet in bakom en något ihålig Jimmy Danielsson. Detta mål borde han ha kunnat rädda, om inte annat för att hålla lite damn excitement kvar i matchen. Efter detta så var Sundsvall aldrig riktigt nära att komma tillbaka in i matchen. Förståeligt till viss del efter att ha blivit målmässigt hårt straffade av Skellefteå. Men tycker ändå att laget tidigt såg lite håglöst ut trots att man hade så mycket att spela för.
Den avslutande perioden blev också en ganska medelmåttig sådan. Sundsvall gjorde åtminstone skenbara försök att komma närmare men utan att lyckas sätta dit pucken. Det hettade i alla fall till när Backlund blev påkörd av "Dan the man" Tryborn. På väg bort från hetluften fick sedan Tryborn en crosschecking i ryggen från en något förvirrad David Lundqvist. "Davva" hade troligtvis inte riktigt uppfattat situationen men när plötsligt publiken ylade över att något hänt med Backlund så kände han väl sig tvungen att göra något åtminstone halvradikalt. Machofaktorn på denna hämndaktion var däremot oerhört låg och renderade dessutom helt riktigt i en utvisning. Vilket för övrigt för oss in på möjligheten att berömma domaren Martin Karlsson för en mycket bra och jämn insats. Roligt med rättsskipare som vågar ta utvisningar även fast det gynnade laget redan har en man mer på banan.
Bästa målchansen i tredje perioden gick till Johan Ramstedt som fick lägga en straff han själv arbetat fram. En ganska bra straff där han lurade ner Danielsson men sedan träffade stolpen med den avgörande lyftningen.
I hemmalaget så kan man ju hoppas på att man inför denna match knutit näven och lovat varandra en bättre inställning och fokusering. Det syntes i alla fall vara så och trots att man spelade med den tunnaste truppen för säsongen så gjorde man en mycket bra match. Lysande som vanligt denna säsong var den ständigt närvarande och hårt arbetande Johan Ramstedt. Lagkapten Mikaelsson syntes som sagt extra engagerad efter att han tilldelats en fadersgestaltande roll som center mellan Andreas Stenberg och Alexander Sundqvist. Eventuellt så kan också hans motivationsnivå förklaras av ren panik när han fick klart för sig vilka pubertetsfjun han var tvungen att spela med.
Uppryckning av Pasis manskap, del 2
Spelarpoängsjury: Stefan Andersson.
