Uppryckning av Pasis manskap, del 2
Andra delen av matchrapporten.
Johan Backlund klart bra i målet även om Sundsvall hade visst oflyt i avgörande lägen och dessutom en hel del riktigt taffliga försök till avslut. Johan var säkert också nöjd över att hans uteförsvar inte beslutat sig för att mobba honom för tredje matchen på raken. Bland hans närmsta medhjälpare i försvaret så är det riktigt roligt att se Fredrik Lindgren spela med en allt större frejdighet och tacklingsvillighet. Han behövs i en försvarslinje som annars består av stora men ibland lite stabbiga spelare. Mer än godkänt också till hårt arbetande yttrarna Pontus Petterström och Fredrik Krekula.
Med nästan sorg i hjärtat måste jag också framhålla Brett Harkins som idag verkligen var en offensiv tillgång. Men fortfarande kan jag inte riktigt förlåta honom för hans bristande intensitet i det defensiva spelet. Dessutom så är hans stressfaktor varje gång han åker för att byta helt obefintlig. Att glida de sista tjugo metrarna kallar inte jag för att byta. Praktisera istället ett s.k juniorbyte som går ut på att åka i full syra mot avbytarbåset och sedan i bästa Patrik Sjöberg-stil floppa över sargkanten.
Kanske var Sundsvall till viss del tagna av stundens allvar i matchen. Framförallt i offensiv zon så saknades den kyla som behövs för att kunna göra mål på denna nivå. Man hade ganska många skott som endast var skenfarliga och där Backlund samt hans medhjälpare ganska enkelt kunde ta hand om andrapuckar och annat löst rymdskrot. Bäst i Sundsvall var annars Mikael Romö som framförallt i början av matchen hade bra fart under rören och som syntes hade ambition att vara i närheten av pucken. I försvarslinjen så var Johan Svedberg bäst. Målvakten Danielsson hade en s.k otacksam uppgift och egentligen så är det väl bara ett av målen som han borde ha klarat.
I samarbete med Hockeykultur.com
