Tack för en underbar resa, Arboga!
Trots en riktig kämpainsats av Arboga blev man till slut numret för litet och förlorade den tredje och avgörande playoff-matchen mot Skellefteå. Man föll dock med flaggan i topp där laget och dess fans ska ha en stor eloge för sin insats. Härligare hockeyfester får man nog leta länge för att hitta.
Det var i Skellefteå i stort sett samma laguppställning som senast förutom Anders Fredriksen som med hjärnskakning fick sitta på läktaren och Stefan Klockare som sjunde och bänknötande back. Domare för kvällen, Lars Johan Ryhed, gör inte någon toppinsats utan snarare åt motsatt håll men i alla fall kanske inte avgör matchen.
Det är Skellefteå som tar kommandot direkt efter nedsläpp och sätter tryck på Arboga i försvarszonen. Men Mikael Bohman i Arbogamålet gör nu en bättre insats än i fredagsmötet och plockar ner det mesta som blir farligt. Istället för ett logiskt 1-0 till hemmalaget så drar Jimmie Ericsson på sig en onödig utvisning i anfallszon varpå det blir Arboga som utnyttjar tillfället och gör matchens första mål. Återigen är det slarvigt spel av Skellefteå i egen zon som försöker kontra i numerärt underläge, men missar och istället tappar folk framför eget mål.
En kalldusch för hemmalaget som efter baklängesmålet inte vågar gå på lika hårt men är fortfarande det spelförande laget. Arboga får dock de farligaste chanserna när hemmamålvakten Johan Backlund ser väldigt darrig ut och lyckas tappa nästan varenda puck han ska blockera. Arboga hade mycket väl kunnat ta ledningen med 2-0 om inte domare Ryhed felaktigt blåst av för blockering när pucken egentligen ligger bakom en konfunderad Backlund.
Men till sist blir det Skellefteå nu lyckas kvittera. AIK har tidigare i perioden genom Pontus Petterström lyckats missa öppet mål ungefär från mållinjen. 1-1 kommer på en makalös uppåkning av Fredrik Näsvall som ensam med en back och målvakten gör en fräck dribbling och slår in pucken mellan benen på Bohman ur en nästan icke-existerande vinkel. Skönt för hemmalaget att gå till pausvila med vetskapen att man i andra perioden återigen kan börja från noll.
Den glädjen blir dock inte långvarig då Arboga återigen utnyttjar ett numerärt överläge och återtar ledningen. Men i den här perioden kan AIK kvittera snabbare då hemmalaget några minuter senare får en chans i powerplay. Fredrik Krekula kan förlösande slå in kvitteringen. Efter ett misslyckat powerplay just efter målet får man en ytterligare chans då Arbogas Matviychuk åker ut. Brett Harkins serverar Pontus Petterström som den här gången träffar målet och så har 1-2 blivit 3-2 och för första gången i matchen får Skellefteå spela med en ledning i bagaget.
Det är i slutet av perioden nära att den ledningen ska gå om intet då Skellefteås Pär Mikaelsson drabbas av en utvisning för elbowing. Varför man har handsken på armbågen vet jag dock inte men domare Ryhed tycker att det passar sig och periodavslutningen blir riktigt ryslig. Arboga press i överläget blir fruktansvärd samtidigt som Backlund och pucken verkar vara två magneter med samma laddning. Dom vill liksom inte fastna i varandra. Samtidigt hinner AIK-spelare aldrig byta vilket gör sitt till. Men man reder ut stormen och kan gå till vila med ett måls ledning.
Tredje perioden blir fruktansvärt nervös då Skellefteå förlorar mycket av sitt spelövertag till ett Arboga som nu jagar kvittering. Det blir ett ställningskrig där Skellefteå återgår till sitt stundtals miserabla spel i egen zon. Men även om Johan Backlund är darrig så vägrar han släppa ännu en puck bakom sig och samtidigt har inget av lagen speciellt lätt att spela sig fram till bra lägen. Med fyra minuter kvar kommer spiken i kistan då Arbogas Martin Klintberg tvingas dra på sig en utvisning. Det tar åtta sekunder innan 4-2 görs av Patrik Ekholm.
Arboga sätter allt på ett kort och plockar ut målvakten med två minuter kvar men skapar aldrig speciellt mycket. Att Johan Ramstedts defensiva kvalitéer saknas gör inte så mycket när vi har Pontus Petterström inne på isen. Två killar som troligen kan driva ett stenblock till vansinne om det skulle behövas.
När slutsignalen till sist går lossnar det för stora delar i publiken och jublet når inga gränser. Skellefteå AIK är i kvalserien och klubben når sitt bästa resultat på 13 år!
Arboga ska ha all heder av sin insats. Man spelar ett rent och frejdigt spel där hakningar och fasthållningar inte alls utnyttjas på samma sätt som hos vissa topplag, t.ex. Hammarby och AIK. Det gör ishockeyn mycket mer rörlig och det skapas också mycket mer.
Mikael Bohman i Arbogamålet räddar laget vid ett flertal tillfällen men hade kanske kunnat spela ännu bättre. Skellefteå hade dessutom order att skjuta högt på honom vilket nog var ett korrekt tips då han stoppar det mesta på isnivå.
Av utespelarna är förstafemman i Arboga den klart giftigaste. Semjonovs och Matviychuk imponerar på mig. Centern i andrakedjan, Mikael Holmqvist verkar kunna dra hur tunga lass som helst och ger sig aldrig. Man har en stabil backlinje men saknar kanske en riktig stjärnback.
I Skellefteå imponerar faktiskt bredden mest. Det finns ingen kedja som inte gör sitt jobb i alla tre zoner. Mathias Nilimaa kanske inte längre är någon målskytt av rang men är istället otroligt viktig i rollen som puckjägare. Jimmie Ericsson har vuxit under våren och har även blivit en riktig duktig tekare. Brett Harkins arbetar över hela banan och har återigen måste jag berömma hans suveräna spelsinne. Han slår passningar, släpper puckar och gör oftast helt rätt saker vid rätt tillfälle. Att folk i publiken då gnäller direkt han slår ett felpass förstår jag inte. Det enda man kan kräva av honom så som han spelar idag är att han avslutar mer. Men även det har blivit bättre.
Patrik Ekholm har vaknat till ordentligt nu på slutet och har till och med börjat göra mål igen. Pär Mikaelsson började inspirerat men får inte allt att fungera. Istället verkar han ha fått ta över Näsvalls svacka för Fredrik har kommit tillbaka på allvar för första gången sedan skadan vid nyår. Hans mål och eviga kämpande är berömvärt. Fredrik Lindgren ska också ha beröm för hans stabila backspel där enkelhet är en dygd.
Jag skulle kunna berömma de flesta i laget och även i Arbogas lag för man gör inte någon dålig match idag även om Skellefteå nog var den mest förtjänta segraren. De fans som kommit upp från Arboga gör även idag matchen till en gudomlig tillställning tillsammans med North Power som under den här säsongen gått från en relativt svängig klack till att bli en självklar del i Skellefteå Isstadion, och en mycket trevlig del dessutom. Från att ha varit lite av en hata-klack har man börjat fokusera på sitt eget lag och har ett antal ”nya” ramsor som gör det så mycket roligare att befinna sig på ”ladan”
Tack Arboga och alla fans. Ni har gett en bild av namnet som nu inte längre bara består av leverpastej, öl och gamla riksdagar. Men ett ännu större tack till Skellefteå AIK som äntligen har lyckats bevisa att misslyckandets förbannelse äntligen är bruten.
Nu kan vi slappna av och njuta av spelet i kvalserien. Där väntar kanske en av de största klassikerna i Skellefteås ishockeyhistoria med matcherna mot Brynäs. Gamla hatmatcher som i alla fall nästan kan konkurrera med dagens möten med Björklöven.
