Första trepoängaren i Kvalserien
Linköping besegrade Hammarby på hemmaplan med 2-1 i en tuff och hård drabbning som kunde slutat precis hur som helst. Matchvinnare blev Pelle Eklund i början av den tredje perioden med sin prestation som gav 2-1.
På plats fanns en ganska stor skara hammarbysupporters, som märktes rejält. I första perioden lät de riktigt mycket och bra ett par gånger, stärkta av den medvind deras lag hamnade i. Ju längre matchen led, desto tystare blev dem. De utmärkte sig också på andra sätt, bland annat genom att ett tjugotal personer gick bärsarkagång på ett antal bilar utanför hallen - härliga supporters! Gamla kära Bajen! Underbart! Ironin flödar...
Hemmadominans i första perioden
LHC började minst bra av de två lagen, trots att de var starkt påhejade av en stundtals otroligt bra hemmapublik. Årets bästa tryck, jag stod och ryste på läktaren mellan hejaramsorna. Efter blott tre minuter hade LHC ryckt upp sig och då kom den första utvisningen för gästerna, efter att Lahti haft flera lägen att välja på. LHC:s powerplay var faktiskt riktigt bra för en gångs skull, men som vanligt uteblev målen. Men, det verkar i alla fall lovande, skönt att se laget etablera riktigt spel.
Hammarby redde ut den första anfallsstormen från hemmalaget och skapade själva några motattacker. Ett powerplayläge för gästerna efter knappt halva perioden resulterade i ett par halvchanser, men Sandberg agerade säkert. I stort sett blev perioden rätt intetsägande, då lagen stora delar manövrerade ut varandra. Periodens enda mål kom med knappt tre minuter kvar. En hammarbyspelare åkte påtagligt enkelt mitt emellan LHC:s backar vid offensiv blå, Knold agerade för sent och tvingades dra ner anfallaren. Solklar straff, men avvaktande sådan eftersom Hammarby hade pucken i sin ägo. Pucken spelades upp till en back vid blålinjen och lyftes in mot mål. I röran framför kassen tog pucken troligtvis på Gästrin innan den studsade in bakom Sandberg. Uppgifterna om målskytten går dock isär, det sades att det var Göthberg, men i statistiken står det Björk.
Hammarby hade dessutom ett suveränt läge att sätta 2-0 när Casparsson fick hjärnsläpp och lyfte en backhandlobb mitt framför eget mål, där en hammarbyforward ostört kunde plocka ner pucken. Lyckligt nog var Sandberg vaken och kom ut mot skytten, vilket räddade läget. LHC vann perioden stort skottmässigt och borde ha gjort mål, men som vanligt brändes ett antal fina lägen.
Tafflig andraperiod
Den andra perioden bjöd inte direkt på något skönspel, men mycket kamp. LHC fick föra spelet långa stunder och borde kunnat ha utnyttjat det bättre, men samtidigt släppte man åter igen till farliga lägen bakåt flera gånger. Odyas soloräder fortsatte, men utan större framgång. Vassare var då kontringarna, där det bästa läget gavs till just Odya, som prickade insidan av stolpen då han praktiskt taget hade öppet mål efter en sidledspassning.
Flera lägen till 0-2 fanns, men för en gångs skull hade LHC marginalerna på sin sida. Dock inte då Franzén kom helt fri i box play efter drygt halva perioden. En lång sidledsdragning över på backhandläge blev resultatlös eftersom Frasse fick ett slag precis då han skulle avsluta. LHC hade åter igen stort skottövertag i perioden, men utdelningen lät vänta på sig till periodens allra sista minut. En puckförande hammarbyspelare strax utanför egen blå fick en agressiv Woodcroft på sig, så att Casparsson kunde snappa upp pucken. Cappe gled in i offensiv zon, skottfintade, avvaktade och drog iväg ett slagskott. Eftersom han väntade med skottet han Tim Eriksson in framför mål, där han mycket påpassligt kunde lyfta in målvaktsreturen bakom Klint. Psykologiskt mycket viktigt mål, precis före pausvilan!
Linköping kontrollerade tredje perioden
LHC fortsatte att mala på på samma sätt, vid det här laget började gästerna bli trötta. Ett par halvlägen i inledningen följdes upp av ett jätteläge, då Pelle Eklund snurrade ett varv runt i Hammarbys zon innan han bröt in i slottet i backhandläge. Trissan smet in mellan benen på Klint, som rörde sig i sidled samtidigt som skottet kom. En riktig viljeprestation av Eklund, åter igen visar han var skåpet ska stå!
I samband med målet kastade hammarbyfansen in saker på isen, batterier och allt vad det var... härliga supporters! Underbara Bajen! Matchen avbröts några minuter.
När spelet väl kom igång igen var det LHC som fortsatte jobba på friskt i anfallszonen, påhejade av den ständigt sjungande publiken. Ingen utdelning omgående, varpå LHC efter hand ställde upp allt mer och väntade på hammarbyattacker. Gästerna var som sagt rätt trötta vid det här laget och manövrerades oftast bort rätt så lätt i mittzonen. De fem sista minuterna blev dock onödigt spännande när Hammarby samlade till en sista kraftansträngning. Vunna tekningar och skott in i röran framför Sandberg oroade, men burväktaren var iskall och släppte inga returer att hugga på.
I en situation där Hammarby hade pucken bakom egen kasse stod Abrahamsson och Andersson och bufflades lite med varandra mitt i hammarbys zon. Slag med klubbor fram och tillbaka, klubborna åkte högre och högre... Plötsligt föll Abrahamsson ihop som ett korthus och tog sig mot halsen och skrek, samtidigt som han kravlade sig mot båset. Skönt nog gick inte Lahti på filmningen, som inte direkt platsade i Hollywood. Tio sekunder senare, när han insett att det inte var utvisning, ville plötsligt Abrahamsson vara med och leka igen. Han ställde glatt upp vid tekningssituationen, men Lahti vinkade honom av banan - helt rätt. Teaterhögskolan nästa, Elias?!
Med minuten kvar lämnade Klint kassen, men alltså förgäves. När Lahti drog ut tekningen ur LHC:s zon med blott två sekunder kvar började segerjublet i hallen. Nervositet omvandlades i sprudlande glädje, lycka och rop. "Vi ska tillbaka" rungade i hallen, en välbekant fras för Stångebro. Förhoppningsvis slipper vi höra den mer efter den här säsongen...
Hammarby var vassa
Hammarby bör definitivt inte underskattas trots sina två raka förluster i inledningen. Det är ett hårt kämpande lag med en bra målvakt, men LHC:s fysik och tålamod blev avgörande ikväll, tillsammans med de små marginalerna som gick LHC:s väg. Klint i kassen imponerade stort, likaså centrarna Cannerheim och Lechtaler. Odyuas soloåkningar kan vara nyttiga, men han backas inte upp ordentligt för att det ska räcka till ordentligt i kvalserien, det funkade nog bättre i Allsvenskan.
Hemmalaget vann som ett lag
Efter matchen betonade Bendelin att lagspelet fällde avgörandet och jag är böjd att hålla med honom. När någon sjabblade så fanns det allt som oftast någon där och täckte upp ordentligt. Dock vill jag framhålla några spelare lite extra. Eklund med sitt avgörande och rakt igenom bra spel fortsätter att imponera och verkar trivas med Håkanson, som även han vaknar allt mer. De gamla hammarbyspelarna Tim Eriksson och Andreas Holmqvist slet som djur mot sina gamla lagkamrater och gjorde det mycket förtjänstfullt!
Tre poäng!
Oerhört viktigt med tre poäng i kväll! Vi jobbar vidare, en minibuss med LHC-supporters är redan på väg upp till Skellefteå och fler kommer att färdas norrut under morgondagen. På söndag smäller det igen, en oerhört tuff match mot norrlands AIK väntar. Jag väntar, nervöst... nu gäller det!
