Numerära överlägen Skellefteås segervapen
Linköping fick ordentligt smaka på Skellefteås powerplayspel i dagens match och kunde trots spelövertag i spel fem mot fem inte vinna matchen. När man dessutom drar på sig onödiga utvisningar i matchavgörande lägen så har man till sist sig själv att skylla.
Inför matchen var det Skellefteå som var det bättre laget i tabellen med en trepoängare mot AIK och en straffvinst borta mot Rögle. Linköping hade en strafförlust mot Brynäs och en vinst efter ordinarie tid hemma mot Hammarby. I detta möte var det alltså Skellefteå som hade allt att vinna då Linköping stod som favorit och dessutom i behov av poäng för att nå topplaceringarna.
Med 4875 åskådare var det näst intill fullsatt i Skellefteå Isstadion. Även en liten kontingent LHC-fans hade rest upp för att heja fram sitt lag. Det är lite lustigt att det fortfarande bara är Björklöven som drar fullt hus i "ladan", men det säger kanske också lite om den hatkärlek som finns just mellan dessa lag.
När domare Lars Johan Ryhed släpper pucken är det Skellefteå som tar kommandot. Man trycker på i anfallszon och efter två minuter tvingas Linköpings Ragnar Karlsson
dra på sig en utvisning för hakning. Hemmalagets Fredrik Näsvall levererar a la Magnus Uggla efter pass av Johan Åkerman. Efter två minuter till är det dags igen då Brett Harkins frispelar Daniel Ström i ett numerärt överläge. En fri Ström glider in mot mål och gör inget misstag. 2-0 är ett faktum och publiken stortrivs...förutom då de blå- och vitklädda fansen på lilla ståplatsläktaren.
Efter det tar Linköping över mer och mer. 6.47 drar David Lundqvist på sig en totalt onödig utvisning efter att han tänkt utan att handla vid en brytningssituation. Det efterföljande powerplay-spelet för LHC slutar med att Thomas Johansson avlossar en kanon från blålinjen som tar på Ragnar Karlssons klubba och över en olyckligt ovetande Johan Backlund.
En minut senare är det dags igen. Skellefteå spelar med för många spelare på banan men den här gången håller man tätt bakåt. 2-2 kommer istället på en klumpig misslyckad brytning av Johan Åkerman där Johan Bülow och Tim Eriksson kan komma två mot en. Eriksson passar över till Bülow vilket tvingar Backlund till en sidledsförflyttning men han når aldrig ända fram och ett hårt direktskott av den sistnämnde LHC-spelaren passerar Backlunds benskydd vid stolpen.
Således har en 2-0-ledning genom individuella misstag resulterat i att det inför periodvilan står 2-2. Med svartgula ögon är det naturligtvis väldigt irriterande att se sådana misstag resultera i mål
men spelmässigt så är resultatet inte alls missvisande. Linköping tog över spelet efter 2-0 och låter knappt Skellefteå komma upp över mittlinjen.
Den andra periodens inledning blir liknande där Skellefteå har svårt med uppspelen mot ett störande Linköping. Jimmie Eriksson har dock lyckats reta upp Linköpings Craig Woodcroft vilken efter en tekning ger igen genom en ful spearing på Eriksson. Inte speciellt intelligent av Woodcroft som får lämna isen för en dusch i valfri temperatur. Skellefteå utnyttjar återigen sitt effektiva powerplay och återtar ledningen genom isens gigant, Fredrik Näsvall.
Bara fem minuter senare är det dags igen då Stefan Pettersson får sitta av ett straff efter en onödig hakning. Näsvall gör det så fascinerande hattknepet och ger Skellefteå ledningen med 4-2 efter ett snyggt framspel av en annan av Skellefteås toppspelare idag, nämligen Brett Harkins.
Linköping byter då målvakt och Daniel Sperrle får komma in. Sandberg ska dock inte lastas för nåt av målen då de nog var näst intill otagbara. Den nyinkomne Sperrle får inte mycket att göra under resten av perioden då Linköping försöker forcera Skellefteås försvarszon men skapar inte alls mycket förutom backskott som Johan Backlund kan mota.
Inför tredje perioden är det alltså fördel Skellefteå genom två måls försprång. Linköpings enda val är att försöka forcera Skellefteås zon på alla möjliga sätt. Men när spelet väl sätter igång så fortsätter det att harvas i hörnen och avslutas från långt håll. Skellefteå får ett par kontringschanser och håller sig disciplinerade för att slippa utvisningar. Vid en av dessa chanser blir Linköpings Andreas Pihl brutalt överkörd av Fredrik Krekula. En otäck smäll där Pihl åker med huvudet först in i sargen och ligger länge kvar på isen. Naturligtvis blir det matchstraff för Krekula även om jag inte tror det var meningen att det skulle bli så våldsamt. Linköping ges alltså nu ett slagläge på Skellefteå även om en eftersläng på Krekula reducerar powerplaytiden för Linköping från fem till tre minuter.
Men kräftgången i anfallszon fortsätter för bortalaget. Linköping kommer inte till de effektiva avslut man behöver och om det är frustration eller ren idioti som gör att Fredrik Emwall genomför sin fula armbågstackling på Skellefteås Fredrik Lindgren vet jag inte, men kvällens tredje matchstraff är lika solklart som de andra två och så har mångmiljonbygget lyckats slarva bort ett gyllene läge att komma ikapp. Även om nu två minuter på Pär Mikaelsson gör att det blir spel fyra mot tre för Linköping så vänds det till fem mot fyra efter någon minut. Även om Skellefteå inte skapar några mer vassa målchanser så ges man några minuter där man relativt lätt kan spela av en stor del av matchen.
Med fyra minuter kvar gör en linköpingsspelare den döende svanen och ger Linköping en sista chans genom ett powerplay. Men Skellefteå spelar i den här serien med ett hjärta större än något Skellefteå AIK-hjärta varit på många år och uppoffringar gör att Linköping blir mållösa under matchens sista 44 minuter. Skellefteå AIK tar en fin skalp genom seger med 4-2.
Skellefteå vinner den här matchen med hjälp av smart spel och ett stort hjärta. Man drar inte på sig onödiga utvisningar och spelar ovanligt enkelt i egen zon. Linköping trummar på men verkar sakna fantasi och de mest kända namnen är inte alltid de som utmärker sig mest. I spel med lika många spelare på banan är dock Linköping det bästa laget och man bör kanske ha lyckats ta poäng i den här matchen. Men mot ett lag i medvind är det svårt att vinna.
I hemmalaget är det bredden som visar upp sig trots att en man avgör matchen. Fredrik Näsvall håller munnen stängd och låter skridskorna och klubban göra jobbet. Brett Harkins sliter över hela banan och gör ett otroligt jobb. På backsidan är det samma frenetiska energi även om Johan Åkermans defensiva kvalitéer inte är dom bästa. Samma sak gäller David Lundqvist som skönt nog inte syntes till under den tredje perioden då han ersattes av Stefan Klockare. Fredrik Lindgren gör återigen en match där vilja slår vilken klass som helst. Trots en riktig stjärnsmäll av Emwalls armbåge så kommer Fredrik tillbaka och är i högsta grad delaktig i att Skellefteå under Linköpings sista anstormning kan hålla emot.
Linköpingsklacken skrek en hel del på domare Ryhed men jag finner lite fog i deras klagomål. Visst vill man alltid ha fler utvisningar med sig och färre emot sig men generellt sett var Ryhed väl godkänd. Linjedomarkvalitén kan dock återigen ifrågasättas. Det är katastrof när flyttade målburar och solklara offsidesituationer missas. Så även om det finns en mänsklig faktor involverad så kan det väl inte få gå till hur som helst.
Mot Gävle med flaggan i topp!
