Kiruna, Mora och nu Hammarby
Skellefteå slarvade onödigt bort andraplatsen i kvalserien efter att gästande Hammarby gjort tre mål i den tredje perioden vilket ledde till förlängning och straffar. Fredrik Näsvalls standardfint och påföljande backhandmål på sitt straffslag verkar dock vara ett lika säkert kort som ”Tranan” i filmen Karate Kid och hemmalaget kunde till sist trösta sig med bonuspoängen.
Det skulle bli en av de sämsta matcherna efter nyår som publiken bjöds på den här söndagen. Ett sömnpiller utan dess like där varken spelare, publik eller klack nådde upp till normal standard.
I Skellefteå var Patrik Ekholm tillbaka på plats i förstafemman och den började också piggast i matchen där även Pär Mikaelsson såg vassare ut än på väldigt länge. Hela perioden går i stillhetens tecken där Hammarby är det lag som för spelet men AIK har inga större problem förutom vid ett par tillfällen där det bara är Johan Backlund och en massa flyt som gör att de grönvita herrarna inte tar ledningen.
Andra perioden fortsätter på samma sätt. Skellefteå gör visserligen i sviterna av ett powerplay påbörjat i slutet av första perioden ett ledningsmål men man lyckas liksom aldrig komma längre än så. Tempot är lågt och det harvas mest på i sarghörnen. B-O Karlsson och Patrik Ekholm har varsitt läge men Carl-Johan Klint visar den klass han fått för vana att hålla och gör inga misstag. Brett Harkins serverar även Torbjörn Lindberg i ett läge som bör vara mål men en defensiv back kanske inte är världens bäste avslutare vilket är synd då läget faktiskt förtjänar att göras mål på.
Sammanlagt är skotten efter två perioder 15-23 vilket kan vara lite missvisande eftersom Skellefteå inte alls är ett sämre lag. Men liksom i alla tidigare matcher i den här serien spelar man en mer kontrollerad offensiv ishockey och för inte alls spelet lika hårt som tidigare i vinter.
Skotten i den tredje perioden, 7-19, kanske görs lite mer rättvisa år Bajen, även om det är Skellefteå som under de första tio minuterna ser ut att sänka Hammarby. Två powerplaymål av Ekholm respektive B-O Karlsson ger siffrorna 3-0 med tio minuter kvar och allt känns avgjort. Men helt plötsligt spelar Hammarby fem mot tre då både Ström och Backlund dragit på sig utvisningar. Som de flesta hockeykunnande vet så ska det vara mål i dessa lägen och även om hemmaspelarna gör en heroisk insats så är nittio sekunder i tre mot fem alldeles för länge.
Det dröjer bara en minut innan Bajen slår till igen genom Johnny Oduya. Skellefteå uppför sig som ett gäng onyktra ryska presidenter och låter bortalaget styra och ställa som man vill. Yra höns är det minsta man kan säga och när man knappt vinner en tekning så skapas det förstås farlighet efter farlighet.
Med bara 2.10 kvar av matchen är det dags igen. 3-3 efter att Skellefteås ryska presidenter blivit än mer onyktra och kollapsen är ett faktum. Mycket imponerande av Hammarby som den tabelljumbo man är kanske räknats ut alldeles för tidigt. Men det där med att 3-0 är en farlig ledning visar sig återigen på ett märkbart sätt.
Trots att Skellefteå får periodens sista 1½ minut i spel fem mot fyra så skapar man bara ett farligt läge och när signalen ljuder så känns det mest som att Skellefteå skänkt bort en poäng helt i onödan.
I förlängningen fortsätter AIK:s powerplay men nu i fyra mot tre. Trots chanser så håller Klint så tätt man kan göra och ingen Bajensupporter kan väl sakna Jocke Persson en kväll som denna.
Trots spelövertag så blir det inga mål utan matchen går till straffar. Som oftast så är Johan Backlund helt omutlig när det gäller att rädda straffar och varken Holmström, Kraft eller Paulsson lyckas göra mål på honom. Enda målskytt och därmed matchvinnare blir istället som nämndes i början därmed Fredrik Näsvall som på sedvanligt sätt drar ner målvakten och sprätter upp en backhand. Stiligt och befriande!
Matchen som helhet är en match som förs av bortalaget. Skellefteå spelar kontrollerat även om man ofta tappar pucken i egen zon. Men Johan Backlund stoppar i 53 minuter alla försök till mål från bortalagets sida. Tempot är lågt i två perioder men höjs i den tredje där lagen får en periodhalva var att dominera. Hammarby tar över i den sista perioden så fort man bänkar den väldigt, väldigt tveksamme Elias Abrahamsson. Hammarbys #6 är för övrigt en fara för varenda motspelare och även för det egna laget eftersom de dumma utvisningar han drar på sig inte är speciellt sällsynta.
Domarinsatsen kan ifrågasättas och ibland är det så man tror att zebrorna på banan är på någon sorts safarisemester där domslut inte alls är lika viktiga som tidigare. Nu blev inga domslut matchavgörande åt något håll men förr eller senare så kommer det säkert att hända.
Skellefteås tekningsstatistik idag måste vara helt miserabel och till nästa säsong är det ett problem som måste lösas. Det är helt otroligt att man kan vinna en match och ändå knappt vinna tjugofem procent av tekningarna.
Bäst i Hammarby är Johnny Oduya som förutom ett stabilt defensivt spel även följer med upp i kontringar och anfall. Henrik Nilsson är en stabil center som är högst delaktig i den nyss nämnda tekningsstatistiken.
I Skellefteå finns det både flipp och flopp även om man som helhet gör en gedigen insats. Men det som saknas är målskyttar. Brett Harkins serverar pass på pass men ingen verkar ju kunna göra mål på dom. Till nästa säsong behövs målskyttar och inte bara spelare med stort hjärta.
Som vanligt är Petterström och Ramstedt viktiga kuggar i spelet utan puck och gör en bra match. Daniel Ström håller även han en jämn klass där det inte blir många misstag. Backlund gör en stabil insats men borde kanske ha tagit ett av Hammarbys mål. Mikaelsson ser ut att vara på väg upp ur sin formsvacka och det behövs verkligen för att få fart i fler kedjor.
Angående min rubrik så kanske många Skellefteåfans hittar den gemensamma nämnaren. Skellefteå har nämligen gett dessa tre lag deras första segrar i tre olika serier. Kirunas enda vinst i Norra Allsvenskan kom mot Skellefteå. Mora vann i Skellefteå och tog sin första vinst i Superallsvenskan. Och nu var det alltså dags för ännu en tabelljumbo att ta poäng av Skellefteå AIK. Varför det är så här vet jag inte, men om det är slumpen som tre gånger gör att scenariot uppstår har jag svårt att tro.
Nu är det en tuff bortamatch som väntar för Skellefteå. AIK såg mycket starka ut i kvällens möte mot Linköping och kommer knappast att vara sämre mot Skellefteå på onsdag. Men det är bara att ladda vidare för tänker man inte kämpa om en Elitserieplats har man inte mycket i Kvalserien att göra.
