Skellefteå besegrade Piteå
Piteå HC hade inte mycket att säga till om under två perioder men lyckades likafullt snuva Skellefteå på en poäng i miniderbyt. Först i övertid kunde Fredrik Näsvall avgöra i spel fyra mot tre.
Säsongens andra hemmamatch bjöd på vad som under åren blivit lite av ett derby. Matcher mellan Skellefteå och Piteå har blivit tillställningar där det svartgula laget allt som oftast dragit det längsta strået. I kvällens match handlade det dock inte om att lagen var lika bra utan Skellefteå gav inte ens Piteå en chans under två perioder. Det mål som Piteå gör är knappast frukten av hårt arbete utan beroende på AIK:s tafatta spel i just den situationen.
Hemmalaget tryckte alltså på ordentligt redan från start och den f.d. Modo- och ÖSK-målvakten Mikael Zajkowski skulle komma att få mycket att göra. Men allt som oftast handlar det om att Skellefteå ger honom skott som inte kräver mycket talang för att lyckas rädda. AIK spelar förvirrat och osäkert i anfallszon och det verkar som att Taavolas rutiner ännu har många repetitioner kvar innan de fastnar. Vid minst tre tillfällen spelar man sig själv ur slottet och därmed en klar målchans. Många skott kommer inte förrän man snurrat runt ett tag i offensiv zon för att sedan inte hitta något annat pass än till en back som i brist på annatsom tvingas lägga en fladderpuck på mål.
I powerplay ser det än mer virrigt ut och ingen tycks vilja avsluta. Istället blir det precis som annars ett tafatt skott från någon stackars back. Hemmalagets första mål faller dock i spel fem mot fyra efter att Andreas Nyberg lyckats trycka in en retur från Tomi Hirvonen. Tyvärr håller inte ledningen ens perioden ut då Piteås för kvällen relativt tama förstakedja på ett konstigt sätt lyckas få alla hemmaspelare att transformeras till zombier som inte gör nån nytta någonstans. 1-1 av vedhuggare Olofsson alltså.
I den tredje perioden kan man utjämna spelet då den svartgula offensiven till sist börjar klicka redan innan man kommer in i anfallszonen. AIK:s defensiv visar sig dock vara mycket mer kontrollerad än offensiven och är för svår för Piteå att forcera. Och då Piteå bara har ett riktigt bra anfallsvapen innebär det att man bara har chans att skapa lägen i vart tredje eller fjärde byte.
Oavgjort står sig och övertid inleds med spel fyra mot tre för hemmalaget. Förvirringen fortsätter dock och det är ett mindre mirakel att man lyckas få ännu en chans i numerärt överläge innan de fem minuterna är till ända. Den här gången verkar allt helt plötsligt fungera och Näsvall kan liksom inte missa den chans han får serverad av B-O Karlsson. Men med så många pass slagna under matchen vore det väl konstigt om inte ett gick fram?
Det är mycket tjafs om att Skelleftefansens värld rasar bara för en förlust. Och visst, man kan gräma sig efter en match men man måste ändå se till helheten och vad jag har sett så är det ingen som går hem efter förlust utan att komma tillbaka? Denna helhet har dessutom knappt börjat fyllas! Ulf Taavolas spelsystemspärmar tar ett tag att träna in och kanske är det just det som skapar förvirring i anfallen då man måste börja tänka efter hur man ska spela. Men när taktiken börjar närma sig ryggmärgen så kommer också spelet att börja stämma.
Skellefteå AIK är ett kollektiv där alla kedjor kan producera, men detta är också en nackdel då man saknar profiler och ledare på planen. Man har heller ingen uttalad förstafemma vars poängproduktion är garanterad och vad som ytterligare behövs är en powerforward som harvar runt i sarghörnen. Och även om man har tunga centrar så är det yttrar i den rollen som saknas.
Pitefans som läser det här sitter väl antagligen och reagerar negativt på allt jag skrivit om dom. Men man har en femma vars produktion man lever på. Klipper man av den livsnerven får laget stora svårigheter. I kvällens match mötte dessa f.d. AIK:are ett effektivt försvarsspel och får inte mycket uträttat. Man skall dock ha beröm för sitt spel i powerplay där allting ser så smidigt och enkelt ut. I övrigt måste man väl säga att det är tur att Daniel Olofsson håller i en klubba och inte en yxa. Jag vet inte om det är Dick Burlin och Håkan Strömqvist som lärt upp honom men misstankar finns.
Fortsätter målvakten Mikael Zajkowski att fortsätta spela så pass bra kommer det också att innebära ett eller ett par mål mindre insläppta per match vilket kan vara skillnad på vinst och förlust och detta var verkligen fallet ikväll.
Förhoppningsvis kan dock båda dessa lag kontinuerligt plocka poäng under säsongen. Skellefteås offensiv kommer att börja fungera på ett eller annat sätt och det är allt bäst att den gör det på söndag då det är dags fästa kratt-adaptern på spelarnas klubbor.
