Nyköpingsspöket spökar vidare!
Skellefteå kunde trots mer än totalt spelövertag i den första perioden och en ledning med 3-0 inte förvalta ledningen. Man drog ner på tempot vilket gjorde Nyköpings tyngd mer kännbar och resultatet lät inte vänta på sig. Några misstag/oturliga puckar senare var Nyköping ikapp och AIK:s stolpe ut på hemmais håller fortsatt i sig.
Inför nedsläpp fanns det bara en sak som tydde på att Nyköping skulle kunna plocka poäng av Skellefteå. Nämligen den statistik som lagen har gentemot varandra. Förra gången mötet utspelades i Skellefteå var hemmalaget överlägset i allt men Nyköping gjorde mål på alla sina chanser och kunde då liksom nu plocka poäng.
Första perioden
Men idag fanns ingenting som tydde på att historien skulle återupprepa sig. I den första perioden spelar Skellefteå en fantastisk ishockey där Nyköping inte bara är en division efter utan kanske två eller tre. Men när avsluten allt som oftast kommer mitt i magen på felfrie Mikael Törnqvist är det inte svårt att stoppa pucken. 2-0 efter första perioden är klart i underkant vilket tyvärr för resten av matchen ska visa sig ödesdigert.
Andra perioden
I den andra perioden är Skellefteås fina spel som bortblåst. Istället börjar man med solorusher och finlir i ett lågt tempo vilket gör att man bjuder in ett tidigare utklassat Nyköping i matchen. Och även om de svartgula utökar sin ledning efter fem minuter i andra så är nivån på lagets spel under all kritik. Så fort tempot dras ner är Skellefteås lättviktiga spelare ingen match för Nyköpings många storväxta riddarhjälmar.
Nyköping kan rättvist reducera till 3-1 innan perioden är till ända. Stora hål gapar i AIK:s försvarsmur och gång på gång kan bortalaget bita sig fast i zonen. Den enda förhoppningen efter signalen för periodens slut är att det kan bli en nytändning i den tredje och förhoppningsvis sista perioden.
Tredje perioden
Men ack vad man ibland bedrar sig. I början av den tredje perioden hittar Alexander Kotevski en straff för Nyköping som kan diskuteras då nästan ett senare identiskt läge för Skellefteå inte ens resulterar i utvisning. Men dömt är dömt och mål blir det. Niko Haltunen lurar enkelt Koivula och med 3-2 börjar de medeltida mänskliga konserverna flåsa i ändalykten på de inverterade tigertröjorna.
När sedan Skellefteå AIK och Tomi Hirvonen slår bort pucken i ett powerplay som kunde ha gett 4-2 och matchavgörande till en Nyköpingskontring som ger 3-3 är det svårt att inte dra på smilbanden och fundera över vad det är som gör att AIK ställer till med dessa scenarion gång på gång.
Men Skellefteå har inget annat val än att spela vidare och drar nu till sist upp tempot vilket gör att Nyköping åter hamnar steget efter. Tyngd fungerar inte längre när motspelaren inte går att nå i tid. AIK får chansen både fem mot fyra och de sista tjugo sekunderna i fem mot tre. Men Nyköping försvarar sig bra samtidigt som Skellefteå alldeles för länge tränat avslut med en måltavla på målvaktens bröst.
Straffdags
På straffar känns det som det redan är avgjort och eftersom jag är motståndare till denna typ av lotteri brukar jag inte jubla ens när Skellefteå vinner tillställningar på detta sätt.
Näsvalls beprövade fint känner nog alla målvakter till vid det här laget och Johan Åkerman känns inte alls som en stabil straffskytt. Henrik Höglunds avgörande straff ramlar snöpligt in mellan benen på Koivula och blir den enda som går i mål av de sex och Nyköping kniper extrapoängen. Kanske inte välförtjänt men flest mål vinner alltid.
Matchanalyser
Att analysera en match kan göras på väldigt många olika sätt. Frågor man måste ställa sig är om man ska titta på delar eller helheten. Tittar man till matchen som helhet förtjänar Nyköping helt klart poängen då man spelar jämnt med hemmalaget under långa perioder. Men ser man till delarna och de situationer som genererat målen så går det förstås att ifrågasätta detta. Ett mål på en tveksam straff och en annan på en bjudning i spel i numerärt underläge samt ett tredje mål som Koivula borde ha tagit är enskilda situationer som inte tillhör matchbilden. Därför finns det också vissa ishockeyintresserade som oftare skyller på domare än andra. Domaren har en central roll men hur man ser på den beror precis hur man ser på matcherna. Är ett mål på en felaktigt dömd straff en tillfällighet eller en del av den flödande matchbilden?
Kan du svara på sådana frågor har du en åsikt som bygger på en förförståelse. Tror du att din åsikt är rätt så har du nog fel. Och samtidigt kan du tycka att jag har fel och ha rätt.
Därför sitter jag i ett dilemma som ska bestämma mig för om jag ska skylla på domaren som ger bort en straff och sedan inte kompenserar AIK med detsamma när en situation uppstår eller om jag ska bygga analysen på en helhet där hemmalaget inte kan ta tillvara på sina lägen utan slarvar bort en seger för att spelet sett över sextio minuter inte är godkänt.
Sammanfattning
Vi går väl dock på linjen att AIK gör en dålig match. Den första perioden är lysande men i målprotokollet borde man då gjort fler inteckningar. Andra perioden blir sämre men med 3-0 bör man inte lägga ner spelet om man lyssnat till Leif Boork. När väl Nyköping börjar plocka in avståndet så verkar det vara för sent för Skellefteå att lägga i anfallsväxeln igen. Inte förrän vid 3-3 kommer man igång igen men då återgår man till att inte kunna göra mål på sina chanser.
Därför är heller inte Mikael Törnqvists betyg speciellt högt eftersom man helt enkelt skjuter honom i magen gång efter annan. Och när man väl tänker till och siktar vid sidan av honom tar puckuslingen i ribban eller stolpen. Nyköping i övrigt känns ovanligt profillöst. Niko Haltunen är dock ett rivjärn man alltid kan räkna med och måste hyllas trots att man som motståndarsupporter sällan gillar retstickor. Före detta Pitespelaren Daniel Johansson gör ett bra arbete mellan lagets farligaste anfallare i Abols och småtokige Männikkö.
Idag är det långt mellan plustecknen i AIK. Petterström, Nyberg och Nilimaa sliter hela tiden men får inte ut så mycket man skulle vilja önska. Likaså gör Hirvonen som skapar väldigt mycket men inte lyckas ikväll. B-O Karlsson gör heller inte många misstag men det fungerar liksom inte ikväll. Pär Holmqvist börjar bra i en period men är sedan direkt dålig i återstoden av matchen. Likaså Näsvall vilket gör att Nybergs insats inte längre hjälper. Det fina spel som trion haft tidigare ska dock inte glömmas bort och alla helt plötsligt lynchas.
På backsidan har Åkermans säsong börjat mindre bra. I egen zon är han ofta en smärre katastrof och hans försök till brytningar m.h.a. ändalykten misslyckas ofta vilket gör att spelet passerar honom förbi och laget tappar en man. Framåt håller han ofta fast vid att skjuta alldeles för sällan. Mer positiva faktorer är däremot Daniel Ström, Jörgen Sundqvist och Pekka Poikolainen. Alla tre är riktiga grinders i egen zon samtidigt som de alla helt plötsligt kan slå ett magnifikt 20-meters pass eller dyka upp i slottet i anfallszon.
Hur som helst finns det fortfarande ingen anledning att gräva ner sig för en oavgjord match då laget fortfarande innehar en plats ovanför strecket.
Har laget inga barnsjukdomar så vore det ju konstigt. Och som Skelleftesupporter bör man vara van då många nya motordelar varje år alltid skapar dessa problem i säsongsinledningen. Ska man nödvändigtvis klaga så är homogeniteten i laget för stor. Men det finns alltid en medicin och den kan lika gärna komma från homogeniteten själv. En trevlig mutation här och där skadar ju inte!!
