En dag på jobbet
Skellefteå AIK som efter fredagen skrämt bort hemmapubliken kunde inför dåliga 2157 åskådare göra sin plikt och besegra Huddinge IK. En darrig inledning övergick till sedvanlig dominans även om det på många håll såg smått omotiverat ut.
Inför matchen var det nog många som krävde en revansch för fredagens nesliga kryss mot Nyköping. En onödig förlust vilket Skellefteås stundtals kräsna hemmapublik inte gillade. Att laget kände den vikten på sina axlar kunde nästan synas i den första perioden där det efter några minuters anfall utan resultat började slarvas och helt plötsligt blir lite nervöst.
Men Skellefteå har trots det fokus på matchen och tillåter inte mycket förutom de frilägen som laget alltid har en förmåga att släppa till. Huddinge avväpnas dock effektivt av antingen brytsäkra backar eller Ville Koivula. Första perioden är annars ett riktigt sömnpiller och det är inte mycket ishockey som spelas.
I den andra perioden är det bättre fart på Skellefteå som nu driver upp tempot vilket gör att Huddinge hamnar för långt ifrån sina motståndare. Johan Åkerman får göra matchens första mål genom ett av sina välriktade skott från blålinjen efter en tekningsvinst av Jimmie Ericsson.
2-0 kommer i numerärt överläge av AIK efter en liten passningstävling ungefär 2cm framför Huddinges mål. Då HIK har en spelare liggandes på isen har man bara tre försvarare som dessutom knappast har hundraprocentig fokus p.g.a. sin stillaliggande lagkamrat. Eventuellt borde kanske domare Andersson blåst av spelet för skada men tog nu inte det beslutet och 2-0 blir en bonus för hemmalaget och ett snöpligt bakslag för HIK.
3-0 blir en kopia på ödets ironi då Huddinge återigen tappar en spelare som skadad försöker kämpa sig av isen. Man tappar en försvarare vilket AIK utnyttjar. Bortalagets spelare ser smått uppgivna upp och med tanke på de faktorer som påverkat målen är det nog inte så konstigt.
När Skellefteå väl fått blodad tand kan man nu inte sluta utan gör 4-0 och 5-0 i samma period. Andreas Nyberg står bakom båda målen och det är helt välförtjänt. Kirunasonen gör sitt yttersta i varje match och han belönas nu.
Den tredje perioden blir till största delen en transportsträcka. Huddinge byter målvakt och försöker jaga vidare men 5-0 blir till 6-0 innan Koivula ger Huddinge lite tröst. Fredrik Johansson avlossar ett skott från blålinjen utan så mycket som ett gruskorn som skymmer Ville Koivula. Men ändå åker pucken in mellan benen på en sömnig finne. Det är varken första eller sista tavlan han gör under matchen och stjärnärmarna kan göra ett andra mål då ett riktigt uselt pass framför eget mål samtidigt som Koivula måste fått tegel i skallen gör att pucken ramlar in.
Skellefteå kan dock till sist snygga till siffrorna till 7-2 och 8-2 efter att Andreas Falk dragit på sig ett matchstraff för elbowing. Näsvall blir avslutande målskytt med ett slagskott ur favoritpositionen.
Det största samtalsämnet efter Skellefteås seger mot Huddinge skulle kunna vara att målskyttet lossnat, att det fortfarande inte fungerar eller att Skellefteå behöver en till målvakt. Av dessa tre väljer jag att diskutera det tredje alternativet. Även om alla spelare gör en dålig match har Koivula inte övertygat till hundra procent i någon av de matcher jag sett. En bra kur som dessutom skulle förstärka laget är att värva en målvakt till som kan öka tävlingen om vem som ska stå matcherna.
Huddinge är som vanligt profillöst men Jan Axtilius är förstås alltid en svår nöt att knäcka. Att man dessutom har bra backup på just målvaktspositionen visar också Niklas Warren som får vakta målet i den sista perioden. Älgekrans och Sjödell-Wiklander är ovanligt osynliga vilket förstås inte gjorde lagets chanser större.
I Skellefteå gör i stort sett alla en bättre match än mot Nyköping, förutom kanske då tidigare nämnde Koivula. Andreas Nyberg imponerar stort och förhoppningsvis kan det i år hålla hela säsongen istället för att han som föregående säsong börjar bra för att sedan tyna bort mer och mer ju längre säsongen gick.
Kedjan med Hirvonen, Nilimaa och Ramstedt är inte bara en nagel i motståndarens öga utan en hel samling fingrar. Om ishockeyspelare kan vara arbetsnarkomaner så är Mathias Nilimaa extremversionen av en sådan och visar så otroligt mycket hjärta. Tomi Hirvonen gör allting enkelt och gillar dessutom att smälla på när det passar medan Johan Ramstedt vårdar, vinner och kämpar om puckar på bästa Foppamanér.
Skellefteå ställs dock inte på något riktigt prov i den här matchen och visar mest att man genom spelskicklighet enkelt vinner över seriens sämre lag.
Svårigheterna att göra mål fortsätter tyvärr och att laget gör fem av åtta mål i powerplay är visserligen en styrka men å andra sidan skulle det kunna tyda på hur svårt man har att göra mål i spelet fem mot fem. Över 26% i PP är dock imponerande!
Mot Sundsvall på onsdag blir det garanterat tätare och kraven ökar på alla delar i spelet. Men Skellefteå har trots vissa smärre bakslag fortfarande inte totalhavererat. Nyköpingsmatchen var en missad växel och idag spelade laget långa stunder med fyrhjulsdrift. Huruvida man lyckas lägga in differentialspärren och köra rakt över Sundsvall på onsdag återstår att se. Men då man tillfört portvin till laget kan det väl i alla fall inte bli sämre.
