Skellefteå - AIK 2-1, del 2
Publiken
Matchen som helhet vanns välförtjänt av hemmalaget. Publiken förtjänar beröm och trots futtiga 3405 personer skapade man en riktigt trevlig stämning. North Power ångar på och kunde jag så skulle jag ge dessa en sexpoängare i dagens spelarpoängutdelning.
AIK
I AIK hittar jag inte många ljuspunkter. Förvarningen om Fredrik Hynning var motiverad då han gör lagets enda mål och visar sig i många situationer riktigt vass. I övrigt förmörkas lagets (inklusive Hynnings) insats av det otroligt fula spelet där angrepp på motspelare som inte bara är fula utan rentav idiotiska blir fler än engångsföreteelser.
För att delvis använda och vända på AIK-skribenters egna ord inför matchen så måste sägas att AIK från Stockholm är en förening man kan och ska skratta åt, men samtidigt tycka illa om som Skellefteå-supporter. Ett lag där överfall verkar vara legio samt klagomål hos domaren är regel förtjänar inte att vinna ishockeymatcher och man måste totalt ha missat målet vilket är att spela ishockey.
Som någon uttryckte det så är Skellefteå absolut inga duvungar. Men en avgörande skillnad är att AIK:are utför sina angrepp i totalt omotiverade situationer.
Mitt enda stora plus till en AIK:are går därför till Daniel Sperrle som gör en fantastisk match. Förra gången jag såg honom gjorde han lika spektakulära räddningar men hade inte samma stabilitet i det övriga spelet. Nu verkar han ha tillgodogjort sig även dessa egenskaper och imponerar! Bland utespelarna är det Dmitriy Naumov som glädjer mig mest. En kille som aldrig ger sig och blixtrar till både tekniskt och fartmässigt.
Utöver det är det enbart synd att ett lag vars namn är så respekterat i Sverige inte klarar av att prestera bättre ishockey än vad man visade ikväll. Fokus måste helt klart inte bara justeras utan med lyftkran lyftas på rätt plats. Naturligtvis är jag hemmafan och färgad i allt jag ser på isen samtidigt som AIK:s insats kan vara en engångsföreteelse, vad vet jag. Men kvällens uppträdande av AIK skulle till och med kunna få Niklas Wikegård att kasta ur sig en och annan lustig fras.
Skellefteå
Skellefteå gör återigen en gedigen laginsats där alla delar fungerar. Det är dock oroväckande hur många kontringar man tillåter och hur enkla försvarsmisstag man gör. Med ett sådant försvarsspel krävs en offensiv som producerar. Detta är ett gränsfall i Skellefteå men man vinner trots allt de flesta matcherna. Det kan dock inte vara slumpen att motståndarmålvakterna nästan alltid får priset som bästa spelare samtidigt som Skellefteå vinner skotten stort.
Bäst på plan ikväll är helt klart Daniel Ström. Jag kan inte räkna många misstag gjorda av #7. Han sliter både offensivt och defensivt samtidigt som han aldrig drar på sig onödiga utvisningar. Han toppar också välförtjänt seriens +/-liga där för övrigt också Sundqvist glänser med bara ett enda baklängesmål.
Efter Ström gör återigen Nilimaa en match för laget och publiken. Han gör inte ofta mål men visar vägen och stör motståndare så ofta han bara kan. Om Nille var ett dopingpreparat skulle han vara slutsåld för längesen. Nu är han turligt och välförtjänt inte det utan istället en spelare med ett hjärta och en vilja större än sin egen kropp. Han dyker upp bakom ovetande AIK-spelare och stör dessa. Han snor eller slår undan puckar innan motståndare hinner reagera och skapar ofta målchanser på egen hand. Tyvärr är hans poängproduktion inte i förhållande till de chanser han har, men ändock en fröjd att se.
Formationen Hermansson-Potvin-Petterström kan inte ges något utrymme då man direkt börjar agera enligt någon form av rotationsprincip där man snurrar upp motståndare runt sin egen axel. Daniel försvann ur matcherna när han fick lämna kedjan med Pontus och B-O men nu tillbaka med kompisen PP är det helt klart att det är där han bör spela. Därför håller jag också med det 17% av sajtens röstare som tycker att Potvin ska spela mellan dessa två ungtuppar, även om andra möjliga kombinationer i framtiden kan visa sig ännu bättre.
Pär Mikaelsson må ha länge kvar innan han jagat ikapp träningsmässigt, men vid sargerna är han en otrolig puckvinnare med en vilja av superlim, järn och en lunta svordomar! Hans kedjekamrat Jimmie Ericsson har dessutom äntligen börjat vakna och uppfyller den fysiska roll han måste ta i ett lag som inte har en överdos bumlingar.
Så här skulle jag återigen kunna gå igenom hela laget. Men jag får avlämna med ett sista plus till Åkerman och Hirvonen samtidigt som jag säkerligen glömt någon som någon annan vill ha med. På målvaktssidan har det stabiliserats en aning men jag skulle fortfarande gärna se ännu en toppmålvakt i laget, om inte annat för att sporra Ville att bli ännu bättre.
Tabellen
Till sist vill jag skicka en passning till Piteå och hoppas Skellefteås norra grannar kan ta vara på den chans Skellefteå genom kvällens vinst nu ger PHC att på söndag passera AIK i tabellen. Ett lag som AIK förtjänar i mina ögon inte en plats i Superallsvenskan oavsett om spelstilen är vinnande eller inte. Det blir för Piteå en tuff match men man gjorde det förra helgen och gör det förhoppningsvis igen. "Ragge" och "Bella" kan ju alltid passa på att göra mål (med i alla fall en liten Skellefteåhälsning) medan ordningen Rhodentia gnager på domaren.
Upp till bevis!
Samtidigt har Skellefteå mycket att bevisa i matchen mot Almtuna. Man drabbades senast av det fåniga 3-0-syndromet och bör nu bevisa att det var en engångsföreteelse. Alla älskar Skellefteå, AIK!
