Sammanfattning SkAIK-HIF
Skellefteå AIK vinner klart och välförtjänt över serieledande Hammarby. Bortalaget verkar inte orka hålla emot den svartgula skördetröskan som förr eller senare når offensiv zon.
Avslutningsvis
Bajen ska dock ha beröm för att man vågar spela sin egen ishockey på bortaplan istället för att backa hem och imitera Fjällrävens ryggsäckar vilket nästan alla andra lag gjort i Skellefteå.
Det är tyvärr svårt att hitta riktiga profiler i Hammarby som känns väldigt stereotypt och saknar riktiga mönsterbrytare. Rykten talar om Fredrik Näsvall till laget vilket i så fall skulle vara en klar förstärkning på den punkten. Men i dagens lag är i mina ögon den unge Johan Ejdepalm dagens största utropstecken. Han visar i alla fall att han försöker och med en stark skridskoåkning hinner han vid ett flertal tillfällen djupt ner i anfallszon innan någon får stopp på honom.
Klart sämst i Hammarby är Mads Hansen som vad jag kunde se var inne på tre baklängesmål tillsammans med Johan Hägglund och Andreas Paulsson. Ett bra spelarmaterial som kanske bör kunna bättre men å andra sidan har sina bästa egenskaper i den offensiva zonen.
Det måste dock sägas att Hammarby inte har många vassa målchanser. Förutom straffmålet har man högst två-tre chanser till som är riktigt farliga. Skellefteås defensiv växer för varje match från att ha varit ett öppet gap till att bli en svårgenomtränglig svartgul "sörja", för att använda Pär Holmqvists kommentar om mittzonshockey. Skottstatistiken 42-17 talar för dagen ett till slut ganska tydligt språk.
I Skellefteå AIK är det onormalt svårt att sätta spelarpoängen. Jag valde därför idag att premiera de som tog steg långt utöver vad de gjort på senare tid. Pär Holmqvist gör sin kanske bästa match för säsongen och likaså Jimmie Ericsson. Daniel Hermansson och Fredrik Krekula är två andra spelare vars tändstift idag synkade bättre än tidigare. Johan Ramstedts tredje period är absolut lysande sånär som på förmågan att avsluta.
På backsidan är Fredrik Lindgren massiv i sin osynlighet och Daniel Ström är perfekt så länge man frågar NHA:s plus/minus-liga och inte Alexander Kotevski.
Ville Koivula får väl i alla fall utanför de officiella protokollen sägas hålla nollan. Han har spelat upp sig under de senaste matcherna men att han förr eller senare kommer tvingas konkurrera om platsen mellan stolparna är nog oundvikligt. Att Skellefteå skulle passera värvningsstoppet med bara en stabil målvakt är tämligen orimligt då en skada på Koivula då eventuellt spolierar resten av serien.
Efter de turer som nu varit då fler platser än de två första i Kvalserien eventuellt kan öppnas för avancemang till Elitserien anser jag dessutom att man redan nu bör lyfta stenar, flytta berg och knuffa isär hav i jakten på lämpliga förstärkningar. En kvalserie med fyra platser till Elitserien är en för god tryffel att lämna kvar under jorden. Min egen önskelista är lång med en back, en ytter och eventuellt en center, men med Skellefteås plånbok är ingenting omöjligt.
Att man värvar nu skulle ge dessa spelare chansen att spela in sig i laget redan innan Superallsvenskan börjar och därmed ge en ökad homogenitet tidigare vilket i längden förstås teoretiskt ger bättre resultat. En offensiv back och en målsugen ytter är i mina ögon prioriteringar men samtidigt är det något tråkigt då man på papperet får en trupp där det måste vara mycket svårt att peta rätt spelare eftersom inte många killar gör dåliga matcher.
Men eftersom jag bara filosoferar och inte exekverar lämnar jag det ämnet nu. En skön seger mot ett lag som säkerligen kommer att bjuda upp mindre kärvänligt efter nyår. Om inte annat så kan ju alltid Christian Lechtaler såga Skellefteå i frispråkiga och autoavslöjande texter på Hammarbys hemsida.
Till sist måste jag återigen lyfta på hatten för North Power och Skellefteås hemmapublik. Den senare förstör under straffen och den tredje perioden troligen hela takkonstruktionen med ljudet som vapen och North Power som uppviglande faktor.
Tifo:t måste på allsvensk nivå vara Oscarsnominerat för bästa specialeffekt. Tyvärr har man under slutet av första perioden och delar av den andra svårt med ljudeffekterna. Volymknappen hittades dock åter i period tre även om taktpinnen troligtvis var stulen och satt som flagghållare någonstans...som vanligt. Men någon gång kanske även dessa härskaror borde få se ishockey utan att behöva öppna munnen. Eftersom merparten är killar måste man ju inse att dom liksom jag faktiskt inte kan göra två saker samtidigt. Skrika och titta är lika omöjligt som att tänka och skriva.
Tack och adjö för idag!
