Mätt på tre tuggor
Det var matchen där Sundsvall hade möjlighet att bli klart för Superallsvenskan. Där hela laget var totaltaggat och laddade för att återigen spöa Serieledarna i deras egen kula. Där Johan Thelin och Daniel Olsson garanterat bestämt sig för att man skulle dominera och äga matchen.
Egentligen talade ju alla tecken för att Medelpadingarna hade i alla fall chansen till seger. Istället blev man brutalt slukade av det jättelika svartgula Monster som är Skellefteå AIK. Tre rejäla tuggor och matchen var över...
Redan inledningsvis visade hemmalaget var det berömda skåpet skulle stå. I Sundsvalls zon. Där skulle det bli rundat gång efter gång av pilsnabba forwards och på-bladet passningar. Sundsvalls försvar såg närmast bedövat och chockat ut efter dom första bytena i matchen och när Dan "Pitetröjan" Tryborn utvisades efter 2.22 när AIK åkt ett par varv runt dom nämnda stillastående skåp som var Sundsvallsförsvaret, dröjde det bara åtta sekunder innan 1-0 var ett faktum. Steve Potvin, BO Karlsson och Johan Åkerman kombinerade på ett underbart sätt så den kanadensiske terriern med den våldsamma klubbföringen fick öppet mål.
Fullständigt utspelade
Exakt åtta minuter senare var det dags igen. Mest överraskande så långt i matchen helt klart att det faktiskt dröjde 8 minuter till andra målet för hemmalaget. Medelpadingarna var fullständigt utspelade i denna som var tänkt som den match där man blev klart för Superallsvenskan. Ramstedt serverad öppet mål även han av Tomi Hirvonen. Nu kunde inte ens en av Sveriges största målsumpare missa.
Det faktum att Sundsvalls första skott på mål i matchen föll just efter Ramstedts kasse kanske kan belysa vilken matchbild första ronden hade haft.
Framklappade av en hemmapublik på samma spelhumör som spelarna själva gjorde Skellefteå AIK mos av tredjeplacerade Sundsvall den första perioden. Man smånafsade lite inledningsvis, sträckte på sig och tog sedan tre rejäla tuggor i Sundsvallssteken. Den tredje varande Fredrik Krekulas 3-0 med en minut kvar av perioden. Tre rejäla tuggor och Tallriken var i stort sett tom.
Rejäl promillehalt
När hesa Fredrik (Krekula) ljöd över arenan där publikens samlade andedräkt i sig nog orsakade en rejäl promillehalt även hos dom som kommit utan att ha hållit i en plåtburk innan, stod det 3-0 på tavlan. Det svart-gula Monstret rapade lite lätt och försvann ut i omklädningsrummet för en mat-slummer. Dom vit-blå gästerna kändes redan nu som ett slaget lag och det var många hängande huvuden i seriens tredje bästa lag när dom försvann ut i sin lya mitt emot Monstrets.
Hämtade sig från hemmalagets inledning gjorde aldrig Sune Bergmans killar. Dom resterande perioderna blev nämligen mer eller mindre propagandauppvisningar av Monstret i hur man styr och kontrollerar en match när man har tuggit sig mätt på motståndaren och väntar på att även klockan ska signalera att matchen är över och inte bara spelet på banan.
Näst intill ett Elitserielag
Sundsvall försökte störa hemmalaget med ett tätt 1-3-1 - spel resten av matchen, men trots att man är större än Monstret så fick man ändå inte grepp om den hastighet i både skridskoåkning och passningsspel som gjorde Skellefteå AIK spelmässigt till näst intill ett Elitserielag i förstaperioden.
Tempot och spelet för det berömda galleriet bedarrarade alltmedan den berömda klockan stegade närmare och närmare 60 minuter. Även om gästerna lyckas flytta fram spelet bitvis så gör man det för att AIK faktiskt låter dom göra det. Uppenbart är det så, att när Monstret sedan får order, eller bestämmer sig, för att peta i en eller två växlar till så har inte Sundsvall den minsta chans att stå emot.
Ätit sig mätt
Dom två sista ronderna innehåller vardera ett mål. I den andra för hemmalaget som definitivt punkterade matchen med 4-0 av Pontus Petterström, läckert serverad av Johan Ramstedt på samma vis som han serverades till 2-0. I sista rundan petade så David Striz in en egen retur av Koivula i ett läge där Hockeysveriges bästa AIK halvslumrat in efter att ha ätit sig mätt på sina gäster de två tidigare perioderna.
När matchen fortfarande lever så är det klass-skillnad mellan Skellefteå AIK och Sundsvall. Serieledarna mot tredjeplatsinnehavarna känns overkligt för en som bevittnat matchen i sin helhet. Det är två helt olika divisioner på lagen som gnuggar det frysta vattnet på Vitberget helt enkelt. Helt klart är att Monstret är på gång mot något stort i år. Det har inte sett bra ut hela säsongen men man har arbetat målmedvetet och rutenerat hela tiden och kommit dit där man är nu. Närmast i en klass för sig själv. Alla lagdelar ser stabila ut och jag har mycket svårt att se att något lag ska kunna besegra Skellefteå AIK ens i Superallsvenskan om man presterar det spel man presterade i Skellefteå Isstadion ikväll. Pekka Poikkolainen utgick efter första perioden på grund av en ryggskada. Förhoppningsvis bara en säkerhetsåtgärd eftersom den finske jätten var helt enorm dom 20 minuter han spelade. Fantastiska tacklingar och brytningar i egen zon och ett par riktigt bra skott från blålinjen som med lite tur kunnat ge utdelning. Pekka är en riktig guldklimp på samma vis som hans finländske broder Tomi Hirvonen är, men frågan är om inte Pekka tillhör dom absolut bästa förvärv AIK någonsin gjort?
Sundsvall försöker och försöker men orkar helt enkelt inte. Ibland ser man ut som totala statister. Inte för att inte intsällningen eller engagemanget inte finns där utan för att man helt enkelt inte räcker till mot motståndaren. Det är väldigt svårt att hitta ljusglimtar i laget. Man är inte en utan 2, 3 klasser för små när AIK verkligen spelar ut.
4-1 står det på tavlan när matchen är slut. Det ger ingen bra bild. 10-1 hade varit mer rättvisande.
Ikväll räckte det dock med 3 tuggor.
Sedan var Monstret mätt.
