Enkelhet, en dygd!
Genom att störa Skellefteås uppspel i inledningsfasen, spela en rak anfallshockey där regelboken ibland fick sig en och annan törn kunde AIK vinna i Skellefteå Isstadion. Man hade också till stor del Skellefteås Sean Gauthier att tacka för att man släpptes in i matchen.
Inför matchen hade hemmalaget haussats näst intill oigenkännlighet i allt annat än skrupelfria media men även Skellefteås hemmapublik förväntade sig förstås seger. Nu är det aldrig så enkelt att vinna en match på den här nivån och dessutom mot det hårdnackade motstånd som AIK alltid bjuder på. Detta skulle idag verkligen visa sig vara fallet även om det också blev ännu en av dessa äckliga matcher när pucken verkligen inte vill studsa hemmalagets väg. Ett fenomen som inte går att förklara men som alla hockeysupportrar med frustration varit med om att uppleva.
Första perioden
Det är bortalaget som tar kommandot efter nersläpp och sätter press på ett hemmalag som är vana att vara det spelförande laget. Efter någon minut får Skellefteås Steve Potvin se sig förvisad till botbänken varpå AIK tidigt kan ges chansen att ta ledningen genom ett numerärt överläge. När sedan Fredrik Lindgren visas ut efter ett underligt domslut är det helt plötsligt fem mot tre. Men man rider nästan ut stormen då Potvin kommer tillbaka på banan. Han hinner dock aldrig riktigt tillföra försvaret något innan pucken ramlar in med hjälp av David Engblom.
Skellefteå kan dock bita tillbaka efter mindre än en minut. Om Gauthiers ingripande vid målet var tveksamt så är Ola Nilsson lika fladdrig när Pär Mikaelsson slår in kvitteringen. Tre minuter senare åker kvällens andra skott på Nilsson också in i mål efter en underbar KLM-kombination i anfallszon där Hirvonen är sist på pucken.
Helt plötsligt känns allt som vanligt igen i Skellefteå Isstadion. Hemmalagets kombinationer och skridskoåkning gör att AIK drar på sig utvisningar då man inte hinner med. André Mattson som ibland gör riktiga idiotgrejer konstruerar en ful kneeing och får ynka två minuter. Nu gör inte det speciellt mycket då Roger Rosén kan hänga in 3-2 i numerärt underläge. Ett mål som Sean Gauthier verkligen skulle ha tagit.
Återigen vänder nu matchbilden. Skellefteås stabila spel försvinner helt och allt börjar gå fel. Gick luften ur ett övertänt lag eller fick AIK blodad tand? Förklaringarna är lika många som antalet personer som spelade och såg matchen, i alla fall för mig med en konstruktivistisk världsbild. Hur som helst så är det nu AIK som visar hjärta medan Skellefteå kämpar men sitter fast i en sån där slemburk.
Efter en bjudning i powerplay skänker Skellefteå även bort nästa chans då man i fem mot fyra drabbas av en utvisning för att man har för många spelare på banan. Då spelet vänder till AIK:s fördel efter att den vitsvarte spelaren kommit in så ger B-O Karlsson bort pucken istället för att rensa och 3-2 ramlar dit. Återigen är målvaktsingripandet tveksamt och utespelarna påverkas naturligtvis.
Andra perioden
I den andra perioden utökar AIK till 4-2 innan Skellefteå genom Krekula kan reducera. Men ändå känns det redan som att förlusten är ett faktum. Skellefteås skridskoåkning vill inte infinna sig och då AIK stör uppspel vid förlängda blå ges man ingen frihet att trampa upp det tempo och passningsspel som är det starkaste vapnet man innehar för att sänka motståndare.
Tredje perioden
Den tredje perioden finns inte mycket att säga om då nu Skellefteå försöker öka trycket mot anfallszonen men puckar studsar fel, stressen genererar misstag samtidigt som bortalaget stänger igen på alla sätt och tvingar sina lättare motståndare ut i sargerna. En taktik som inte skapar rolig ishockey men ack så effektiv!
Mot slutet av perioden försöker Skellefteå med sex man på banan och efter sjabbel av Ola Nilsson skapas faktiskt en chans. Inte helt oväntat väljer dock pucken att inte gå in och AIK kan till sist vinna matchen med 4-3.
Sammanfattning
AIK spelar ett spel som inte alls passar Skellefteå och idag var det mycket annat som inte heller stämde för hemmalaget vilket gjorde förlusten till ett faktum. De Skellefteåanfall där man faktiskt avslutade med puck på mål var extremt sällsynta. Samtidigt faller man lite på eget grepp när man söker sig till sargerna och då AIK:s spelare oftast är större och idag faktiskt spelade med hjärta kan man inte räkna med att vinna dessa dueller en masse.
AIK:s taktik var som tidigare nämnts väldigt defensiv samtidigt som det verkat varit centralt att försöka störa Skellefteå väldigt tidigt i uppspelsfasen. Därigenom fick Skellefteå aldrig igång någon skridskoåkning utan stressade passningar gick ofta till stillastående spelare.
AIK
Med stark defensiv i kombination med ett rakt anfallsspel där man skjuter mycket på mål blev enkelhet den här gången en dygd. AIK:s spel imponerar och det är förunderligt att det här laget faktiskt var så nära att missa SA. Även om det tidigare till synes har saknats harmoni i laget så har man ett stabilt defensivt spel och stör motståndarna högt upp i banan. Detta har inte fungerat under NHA men nu spelar man med ett större hjärta vilket lyfter kapaciteten enormt. Fortsätter man i den här stilen har man många poäng insamlade när slutsignalen går i slutet av februari.
Laget har tre starka centrar i Jönsson, Rosén och Engblom, kvicka yttrar och storväxta backar som tar för sig främst defensivt. AIK:s svaghet är om laget kommer ur balans. Spelstilen som är på gränsen till regelvidrig kräver koncentration för att den ska fungera och om för många unga spelare blir för heta kommer man att dra på sig utvisningar vilket i längden alltid straffar sig.
Skellefteå AIK
Laget har en kapacitet som ligger på en mycket högre nivå än vad man visade ikväll. Men spelstilen har alltid varit passat illa mot just AIK. Man har vunnit de flesta matcherna mot Gnaget men det har oftast varit jämnt fram till sista sekunden. Därför får väl det ses som rättvist att poängen fördelas annorlunda denna gång.
Ska man hitta enskilda syndabockar ikväll är det helt klart Sean Gauthier som nog lär sova dåligt inatt. Sen är även B-O Karlsson misstänkt för medhjälp och skulle nog dömas skyldig vid rättegång. Hans spel i egen zon har varit under kritik många gånger den här hösten och nu visade det sig på ett illaluktande sätt.
Laget är dock inte alls utan hjärta: Potvin, Hirvonen, Mikaelsson, Nyberg, Krekula, Petterström kanske visade sig mest men bakom dessa slet många hårt för att försöka, men den här gången gick det bara inte.
Blicka framåt
Tyvärr visar den här matchen Skellefteås svagheter. Stör man laget tidigt i uppspelsfasen så har motståndaren en allvarlig chans. Nu går det nästa gång knappast så enkelt som idag då AIK faktiskt lyckades nästan felfritt. Felpass efter felpass och studspuckar i oändlighet gjorde säkerligen laget ännu mer stressat och frustrerat vilket i längden blir en ond cirkel. AIK hade bara att vänta och utnyttja rätt lägen för kontringar.
Risken med förlusten är att Skellefteå nu tappar harmonin i laget som gjort spelet så självsäkert och effektivt. Premiären är nu dock avklarad och tre långa veckors uppehåll gör naturligtvis att form inte kan hålla i sig. Kanske var det bra att direkt få känna på en förlust och få två bortamatcher att behandla den i. Det krävs dock att Skellefteå nu vinner då förlust i två bortamatcher gör att man tappat nio poäng totalt.
Grattis AIK.
