AIK - Vi ger aldrig upp!

Redan börjar det bland folket att klagas och bland reportrarna att hycklas. Men trots att nerverna inte var av stål, trots att Olow Sundström är en urusel målvakt, trots att vi förlorar två raka matcher och trots att våra mest pålitligaste spelare inte producerar så är faktum ändå att Skellefteå AIK återigen stiger en klass i ishockey-Sverige.

Förra året kom laget trea efter att ha varit ett uruselt bortalag men som i mångt och mycket levde på ett ruggigt powerplay anfört av Brett Harkins och Fredrik Näsvall. I år spelar laget jämnt med alla lag i serien utan att behöva en spelare mer än sina motståndare. De futtiga poäng som krävdes för avancemang kunde vi lätt ha tagit mot lag som AIK, Leksand eller Mif; nu blev det inte så men vi var inte sämst när det gällde utan föll på mållinjen liksom så många andra gjort innan oss och liksom ännu fler kommer göra efter oss.

North Power dominerar inte bara på Skellefteå Isstadion utan även på många andra platser i landet, man finns överallt och ställer alltid upp till drabbning. Visst svider den här förlusten och det gör jävligt ont, men den som inte kan känna smärta kan aldrig heller känna glädje. Tillsammans med övriga delar av den trogna Skellefteåskaran ger NP aldrig upp utan kämpar vidare i vått och torrt.

Skellefteå AIK är som sagt inte mer sämst när det gäller än något annat lag. Att vara sämst när det gäller är en klyscha som ekar igenom hela det svenska samhället. Försök själv att undvika att sätta den på en förlorare, om du lyckas så förtjänar du ett Nobelpris i något hittills ej invigt ämne.

Skellefteå AIK ger likaså aldrig upp utan ställer upp igen och marscherar vidare. Om årets säsong var en ishockeyfest så lär nästa säsong bli en festival! Skellefteå AIK mönstrar ett lag som kommer skapa ett intresse i Guldstaden utan dess like. Och om vi nu kan gratulera Mora IK till ett avancemang till Elitserien så vågar jag redan nu hälsa laget välkomna till en vulkanhet Kvalserie anno 2004-2005 där både Leksand och Skellefteå AIK väntar med både ett och annat vapen som lär svida rätt ordentligt.

Så sorgebanden må vara på, men ett slag är aldrig ett förlorat krig och oavsett om det är Dominik Hasek eller Olow Sundström, Boork-ostbollen eller Tichonov som återfinns i motståndarlaget så är jag övertygad om att vi lärde oss något i år som nästa säsongs motståndare lär få smaka på. Oavsett vad reportrar som Jonas Fahlman och Patrick Thornéus väller ur sig för spekulativ dynga så ger vi aldrig upp!!

Alla älskar Skellefteå AIK

Stefan Andersson2004-04-10 20:15:00

Fler artiklar om Skellefteå