Första träningen och träningsmatcher avklarade!
Det kan verka svårt att dra några slutsatser av det man fick se på Skellefteås första träning men spekulera och analysera lite grann måste man ju få göra. Första träningsmatcherna däremot lämnar mycket utrymme för funderingar.
För att börja med inramningen så var det väl ungefär som väntat, förutom matchintrot och spelarpresentationen var det ju inte särskilt mycket show. Betydligt mindre än vad många vill göra gällande. De korta intervjuerna med Klockare och Taavola var kanske inte heller de mest insiktsfulla och intressanta man har hört men man fick ju höra Taavola säga de magiska orden i alla fall "Vi ska upp". Kort intervju med Wernblom också som gav exakt det besked som i alla fall jag ville ha. Killen är hockeyspelare och inte nåt cirkusnummer. Korta och kärva svar från en Wernblom som var märkbart obekväm i den något krystade situationen kändes helt rätt. Måste också påpeka samma sak som alla andra, laget ser stort och tungt ut. Därmed inte sagt att vi verkar klumpiga utan snarare att den storleksskillnad som brukar upplevas när lag från olika nivåer i seriesystemet möts torde vara mindre än någonsin när AIK ställer upp mot Luleå, Timrå och andra Elitserielag i höst. Måste också påpeka några småsaker:
Andreas Falk var briljant vid presentationen! Händerna i luften och ett rejält leende borgar för att Falk kommer att vara exakt så ung och kaxig som jag har hoppats på. Andreas Paulsson åkte runt och petade in flera puckar efter att målvakten gett upp chansen och gått vidare till nästa. Exakt vad man vill se från en måltjuv, pucken ska bara in! Wernbloms första puckkontakt i uppspelsövningen och han dunkar in ett slagskott utan att blinka! Tungt! Skellefteåpubliken jublar då Klockare meddelar att laget ska göra sitt bästa för att ta sig till Elitserien. Har vi så låga krav? Charmigt var det i alla fall! Kan väl inte påstå att jag studerade dem särskilt ingående men juniorerna såg pigga ut! Skulle vara kul om någon av dem kunde blomma ut redan i år, sådant har vi ju inte varit bortskämda med senaste åren.
Efter en blöt och kall sommar kändes det en aning underligt att sitta inne i ladan och svettas. Men lagom till träningsmatcherna var värmen utomhus och därmed också i ladan betydligt lägre. Gav själv upp Ässät-Timrå redan efter första perioden eftersom jag frös nåt så fruktansvärt. Första matchen för AIK mot Ässät var jag dock på plats igen. Även om det kanske inte spelar så stor roll under försäsongen så var det lite trist att AIK inte fick vinna första matchen. Spelmässigt var övertaget fullständigt och AIK var bättre i allt. Synd att Ässät lyckades pricka in en kontring och att deras målvakt var fruktansvärt duktig! Han var stor men ändå snabb och rörlig. Annars har väl det mesta sagts om den matchen, grishockey minst sagt, Rådbjer kunde ha plockat betydligt fler utvisningar än vad han gjorde. Lite trist att Paulsson åkte på matchstraff också, hade velat se mer av honom.
Mot Timrå var Paulsson och även Wernblom som ju också fick matchstraff tillbaka. Wernbloms matchstraff känns dock lite löjligt eftersom han verkligen ansträngde sig för att inte slåss. Får man tio handskar i ansiktet och tröjan avsliten och ger tillbaka en gång bör kanske inte bägge spelare få samma straff? Hur som helst så inledde AIK lysande mot Timrå. Första perioden så kom målen och även spelet tillhörde AIK. Tyvärr tappade Rådbjer nivån en aning och började plötsligt blåsa för dubbelt så mycket som nödvändigt, värtemot gårdagen alltså. På grund av de många utvisningarna så spelades det mest bara power- och boxplay vilket förstörde matchbilden. Trist också att plocka en väldigt petig utvisning till då Timrå spelade powerplay vilket gjorde att matchen vände till viss del. Totalt sett så tyckte jag att matchen var rätt jämn. AIK dominerade första men Timrå kom igen och resultatet 3-3 känns rättvist. Värda omnämnande i AIK är framför allt André Mattson som plockade bort Jonte Hedström fullständigt och Jimmie Ericsson som verkar kunna dominera fullständigt i år.
I den tredje matchen kom så den första segern. Luleå besegrades med 2-1 i Haparanda och i och med det har AIK tagit hälften av "poängen" mot tre lag på elitserienivå vilket måste klassas som fullt godkänt. Speciellt när man tänker på spelövertaget mot Ässät. En träningsmatch är nåt helt annat än en seriemach och även andra lag har tagit fina skalper redan under försäsongen men självklart är det roligare att analysera varför AIK spelar jämnt med elitlag än om dom skulle förlora. Vi ser stora, starka och tunga ut i år men ändå verkar snabbheten och spelet finnas kvar. Detta kan bli hur bra som helst!
