Rättvist oavgjort i Malmö
Det blev som väntat en jämn match i Malmö Isstadion mellan Malmö och Leksand. Någon större hockeyunderhållning bjöds det dock inte på i en match där endast målvaktsspelet höll Elitserieklass. 1-1 slutade drabbningen.
Kvalserien inleddes godkänt för Malmös del genom ett oavgjort resultat uppe i Gävle mot Brynäs i torsdags. I dag väntade Leksand på hemmais och det var Skånelaget som hade pressen på sig att ta hem de tre poängen. Redhawks hade det dock tufft och lyckades inte att nå mer än oavgjort, 1-1, igen. Ett slutresultat som inte var mer än rättvist sett till hela matchen. I jämförelse med förra årets Kvalserie var inte inställningen tillräcklig och inte heller skärpan fanns hos hemmaspelarna. Denna match var inget annat än en varningsklocka inför fortsättningen. Malmö måste upp ett par snäpp om man ska lyckas nå ett nytt Elitseriekontrakt.
Det mest anmärkningsvärda med dagens match var trots allt Malmös usla powerplay. Leksand jobbade förvisso på bra i detta spelmoment men det handlade mer om att Malmölaget helt enkelt saknade linjer och tanke i spel fem mot fyra.
Vad gäller individuell kritik så ska främst de bägge målvakterna framhävas. Pasi Nurminen var precis så stabil som man kan kräva medan Johan Hedberg spelade upp sig ordentligt i jämförelse med vad han presterade mot Skellefteå i premiären. Bland utespelarna fanns det få ljusglimtar - i synnerhet hos hemmalaget. Mikael Wahlberg, Radovan Somik och Brett McLean var nyttigast, men glänste inte på något sätt. I Leksand visade Michael Ryder att han är en typisk måltjuv men spelmässigt var han långt ifrån bra. Backen Francis Bouillon var annars den som stack ut ur mängden och imponerade mest. Fjärdekedjan var också på nytt pigg, speciellt Trond Magnussen och Jesper Ollas.
Nära drömöppning
Malmö fick chans till drömöppning då man i första bytet skapade stor oreda i Leksands zon. Mikael Wahlberg lyckades bryta sig loss, men Johan Hedberg var alert och räddade. Returen gick dock rakt ut till Markus Matthiasson, som en aning uppvaktad missade att lägga in pucken i ett vidöppet mål. Inledningsvis kändes Malmö lite tyngre och bättre och man fick också fram två utvisningar på raken för Leksand, men som tidigare nämnts så var powerplay inget för Malmö denna kväll heller. Dalalaget tog sedan över alltmer och det såg piggt ut på flera håll hos gästerna. Man arbetade också fram ett fem-mot-tre-läge, men här fick man det inte att stämma. Speciellt Ryder sänkte tempot i denna spelform.
Mittperioden inleddes piggt av hemmalaget och de två första minuterna blev ett enda långt tryck i Leksands zon. Det gav en powerplay-möjlighet, men där tog också det roliga slut än en gång. Matchens första mål föll i stället efter drygt halva matchen och det var Malmö som gjorde det. Mikael Wahlberg fick gott om tid att avancera in i zon och lade ett droppass till poängkungen, tillika backen, David Petrasek som fri med Hedberg satte pucken högt i nätmaskorna. Leksand repade dock mod och kunde lite senare kvittera till 1-1 efter ett längre tryck i offensiv zon. Det var förstafemman som svarade för den, där Michael Ryder var sist på pucken efter en fin passning från Mikael Karlberg.
Ryder fick chansen
Det blev trots allt utdelning en gång i powerplay för Malmös del. Detta i inledningen av den tredje perioden, men domare Robert Lahti dömde korrekt bort det. Ett 2-1-mål hade nog hemmalaget klarat av att spela på matchen ut, men i stället fick vi ordentlig nerv och dramatik hela vägen. Närmast ett segermål var till slut Leksand då Ryder kom helt ren med Nurminen, som dock gjorde sig stor och lyckades rädda laget från en - i sådant fall - chockerande förlust. 1-1 stod sig ordinarie matchtid ut och i sudden death låg sedan Malmö närmast en bonuspoäng, då bland annat Radovan Somik prickade stolpen.
Malmö har alltjämt stora problem med målskyttet i och med att anfallarna producerar fortsatt för dåligt. Shawn McEachern, som i NHL är en respekterad poängplockare, har det trögt. Han har blivit mer en i mängden än en nyckelspelare och frågan är om Malmö kommer att ha råd med det. Ytterligare en sak som kan bli Skåneklubbens fall är backparet Johan Norgren-Martin Lindman. På två matcher har laget släppt in två mål och givetvis har de varit inne på bägge baklängesmålen. Det är knappast en tillfällighet och frågan är egentligen hur Dan Hobér och Mats Lusth i dagens match kan sätta in det sämsta backparet man har mot motståndarlagets främsta kedja. I slutändan kan det visa sig ha varit ett dyrbart coachmisstag.
