Tillbaka på fel väg
I en match totalt utan underhållningsvärde, räddade nye Manny Fernandez en poäng åt ett Luleå som förträngt de två sista matcherna innan uppehållet och nu med full kraft är tillbaka på den väg som leder rakt ned i kvalserien, med virrigt försvarsspel, linjelöst anfallsspel och märklig coachning.
Jarmo Myllys kommer aldrig att få se sitt nummer 35 pensioneras i Luleå, men just nu verkar det som om den nye nummer 35, Manny Fernandez är en uppgradering inte bara gentemot Kristian Antila och Gusten Törnqvist, utan även mot Myllys.
Bara det faktum att Fernandez tillbringat julen med extra träningspass, tyder på en annan ambition än den minst sagt tillbakalutade Myllys och grundtalangen är minst lika stor, då Fernandez rör sig bra i målet, läser spelet utmärkt och har kvicka reaktioner. Något som han bland visade med en spektakulär räddning på ett friläge för Modos Joakim Lindström i den andra perioden och en lika spektakulär räddning med klubban då Alexander Steen bara skulle raka in pucken i öppet mål i den tredje. Just dessa två räddningar, var också det mest underhållande någon i LHF bjöd på idag.
Chansfattig inledning
I den första perioden sköts det enligt statistiken totalt tjugo skott mot Manny Fernandez och Tommy Salo. Av dessa var i bästa fall två-tre vad man kan betrakta som målchanser och resten av tiden ägnades åt allmänt sargbök och fula efterslängar från båda lagen då domaren Christer Lärking på ett tidigt stadium visade sig oförmögen att hantera matchen. Lägg där till att båda lagen tävlade om vem som hade minst idéer i powerplay, så inser man exakt hur underhållande detta var.
Thomas Koch får i alla fall ett friläge då han smugit in bakom Mattias Timander och tagit emot en lång passning, bara för att sedan bli neddragen av samme Timander. Eftersom Koch blev neddragen innan han kunde avsluta, blev det helt riktigt straff. En straff som Justin Williams sedan sätter mellan benen på Salo med ett distinkt skott. Inga tveksamheter, inget kladd med pucken, utan ett klockrent avslut. Avslut som Williams borde kunna leverera mer av.
Forsberg blek och grinig
Tomas Holmström får frispelad av Justin Williams ett friläge då Luleå kommit tre mot en i början av den andra perioden, men lägger pucken över. Holmström gjorde ett stelt intryck matchen igenom och den här situationen var inget undantag. Luleås förstakedja blev förstås heller inte bättre av att Mikael Renberg utgick efter den första perioden, för att ersättas av Linus Fagemo, som stabilt fortsatte med samma spel som han visat upp före jul, nämligen inget alls.
Särskilt mycket till spel har inte heller Modo, som precis som Luleå är ett dysfunktionellt lagbygge som bara litar till Peter Forsberg för kreativitet. En kreativitet Forsberg inte alls var på humör att leverera idag, utan istället handlade det mest om lite slagsmål med Per Ledin, samt långa dialoger med domaren Lärking från Forsbergs sida.
Ett missat friläge av Joakim Lindström är det bästa Modo presterade så här långt, som tidigare nämnts. Detta samtidigt som Luleås spel tappade de få linjer det hade inledningsvis. Speciellt spelet i powerplay är fortsatt bedrövligt, där exempelvis Jaroslav Obsut spelar med en misstagsfrekvens längs blålinjen som han aldrig visat upp tidigare, dessutom väljer han att spela bort bra skottlägen och verkar underordna sig den gästspelande Mattias Öhlund i alldeles för stor utsträckning.
Elitserien, inte allmänhetens söndagsåkning
Ju mer Luleås tränare Mikael Andersson och Jens Hellgren verkar fundera kring taktiska dispositioner, desto sämre brukar det gå för LHF den här säsongen. Dagens match var inget undantag och i samma sekund som Luleå försöker spela avvaktande i den sista perioden med en hel 1-0 ledning i bagaget var man förstås dömda att inte få med sig tre poäng.
Veckans gästartist Mattias Öhlund, som inte spelat en match sedan World Cup i höstas gjorde hyggligt ifrån sig i två perioder, då han mest spelade på rutin och lät det spelsinne han besitter göra mer jobb än benen, för att sedan göra ett fatalt misstag i den tredje perioden. Öhlund åker och halvsover framför eget mål och är alldeles för sen ut på Henrik Sedin i position bakom LHF-målet, vilket gör att han hamnar på mellanhand och Henrik Sedin spelar in till Daniel Sedin som med ett snabbt skott kan kvittera knappt åtta minuter in på slutperioden.
I sann LHF-tradition den här säsongen, kommer givetvis känslan av uppgivenhet efter kvitteringen bland spelarna och tränarna tar till sina standardåtgärder, vilket innebär mer istid för den sorglige Linus Fagemo och mindre för alla födda 1982 och senare, vilket förstås bara gör situationen värre. Tobias Enström är nu en stolpträff ifrån 1-2 och Alexander Steen är som sagt bara en idioträddning av Manny Fernandez från samma resultat.
Luleå lyckas dock jobba till sig en poäng efter ordinarie tid och i förlängningen följer ytterligare ett briljant exempel på coachning då Johan Tellström får spela ytter i spel fyra mot fyra. Tellström kan inte spela ytter oavsett antal spelare på banan, men är förstås ännu mer fel val då man behöver fart. Per Svartvadet är i alla fall närmast ett segermål här, men Modo-centern skjuter över från ett bra läge.
Det mesta blev fel
För Luleå blev som sagt det mesta fel idag, utom målvaktsspelet. Dock så är det givet att om man mött ett lag i balans istället för Modo, så hade man förlorat den här matchen. Luleå saknade all kreativitet framåt man kan begära av ett elitserielag idag, då Jonas Rönnqvist var osynlig, Tomas Holmström lika effektiv som Linus Fagemo och lika smidig som ett hangarfartyg i Luleälven och spelare som Fabricius, Koch och Hynning var underutnyttjade.
Förutom att vara upphovet till Modos kvitteringsmål, verkade Mattias Öhlunds närvaro sänka Jaroslav Obsut. De två anledningarna räcker utmärkt för att få Öhlunds gästspel att stanna vid en match. I den här formen behövs han inte helt enkelt, även om han hade några offensiva initiativ och ett vårdat passningsspel generellt.
Modo spelar inte som ett lag och spelare som Pierre Hedin, en gigant i elitserien så sent som för två år sedan, verkar helt utan engagemang utöver att göra det som uppfyller minimikraven. Kanske kommer Adrian Aucoin och Markus Näslund att ordna en del, men kan de ordna så att Modo plötsligt börjar uppträda som ett lag? Tveksamt. Intressant att notera är i alla fall att lagets 18-årige back Tobias Viklund skötte sig utmärkt och LHF hade förstås på många sätt tjänat på att spela med Marcus Nyberg, en jämnårig back i motsvarande talangklass som Viklund, istället för helgspelande gästartister.
