Sådan tränare, sådant lag
Luleå tog en för laget livsviktig seger mot Färjestad idag med 5-2, i en match där det bestående intrycket är att FBK numera har blivit ett lag som spelar precis som deras assisterande tränare Leif Strömberg är. En utveckling det laget knappast tjänar på.
Som tränare i Bofors förde Leif Strömberg sitt lag till kvalserien, med spelare som Calle Steen och Värmlands svar på Per Ledin, Emil Kåberg, som bärande kuggar. Nu återfinns alla dessa i länets flaggskepp Färjestad och Leif Strömberg försöker nu sätta någon sorts färg både på sitt eget lag och svensk hockey i stort genom att kalla motståndartränare för "parasiter" och genom att lägga till diverse efterslängar och vedhuggingstekniker till sitt lags spelarsenal.
Så här långt är dock det enda Strömberg lyckats med att skämma ut sig själv och idag också sitt lag.
Idag jobbade nämligen Luleå för första gången på ett par månader som ett lag, vilket märktes på en gång. Man hängde med i det höga tempo FBK satte upp i inledningen mer än väl och man spelade såväl aggressivt som genomtänkt. Man tar också ledningen i det närmaste på en gång, då Emil Lundberg vinner en puck bakom FBK-målet, spelar in till Linus Fagemo i slottet som missar pucken, vilket totalt ställer Daniel Henriksson, som idag för övrigt gjorde sin första match sedan Karjala Cup. Efter Fagemos miss, fiskar Lundberg upp pucken i slottet och skjuter ett snabbt skott i nättaket fram till 1-0.
Tur och hårt jobb
Med en kombination av tur och hårt jobb, är det konstant Luleå som är i förarsätet under matchen och man gör också 2-0 innan den första periodvilan, då Per Ledin retfullt enkelt kan styra in ett skott från Tuukka Mäntylä, som via en touch på Jonas Rönnqvist, återigen fullständigt ställer Daniel Henriksson.
Gusten Törnqvist fick vakta Luleås mål ytterligare en match, då Kristian Antila fortfarande vilar från sin hjärnskakning, och precis som alltid då Luleås motståndare heter Färjestad, går Törnqvist in i någon sorts magisk zon där alla marginaler är på hans sida. Christian Berglund, en annan FBK-are med Boforsbakgrund, skjuter ett skott från mittzon, Törnqvist lämnar retur rakt ut och en framstormande Berglund ska bara lägga in pucken i öppet mål, men träffar utsidan på nätet. Marginaler som sagt.
Ett annat exempel på det kommer i den andra perioden, då Färjestads lille NHL-center Mike Comrie har en lite dribblingsuppvisning bakom Luleås mål, jobbar sig fram och Törnqvist hamnar helt ur position och till slut är det enda som förhindrar ett baklängesmål att Tomas Holmström, av alla, är med längst bak och kan rädda precis på mållinjen. Samme Holmström kan kort därefter göra 3-0, efter att han framför motståndarmålet, det mål han får betalt för att stå framför, kan slå in en retur efter ett skott av Johan Tellström.
Förlorare, dåliga förlorare, FBK
Efter två raka och lika onödiga FBK-utvisningar av i tur och ordning Jonas Höglund och Radek Hamr, kunde Luleå göra ett fjärde mål i slutet av den andra perioden. Jan Sandström skjuter ett skott från offensiv blålinje, Karl Fabricius får tag i returen och spelar kallt fram Thomas Koch till helt tomt mål, och då gör han inget misstag. Pelle Prestberg kan visserligen reducera till 4-1 efter ett snyggt direktskott innan perioden tar slut, men det här var då inte längre Pelle Prestbergs och Jörgen Jönssons FBK, utan Leif Strömbergs, Christian Berglunds och Sheldon "Baywatch" Sourays Färjestad. Ett lag där man tar en missconduct för att man skäller på domaren och tar ständiga roughingutvisningar utan mening, något som förstås gynnande LHF i längden.
I den tredje perioden tappar Färjestad allt mer humöret och Baywatch-Sheldon verkar nu ha som mission att få slå slåss med antingen Mikael Renberg eller Tomas Holmström, något han inte lyckas provocera fram dock. Den stor Zdeno Chara reducerar med ett snabbt skott på passning av Jonas Höglund sedan ytterligare Luleås ledning med sex minuter kvar av en så långt händelselös slutperiod, men som lag hade Färjestad nu inte alls fokus på rätt saker längre. I bytet efteråt, kan Luleå, för FBK, pinsamt enkelt göra 5-2, då man inte täcker något alls i egen zon och Justin Williams kan jobba fram en puck till Per Ledin, som spelar fri Jonas Nordquist i slottet, som hänger in det definitiva matchavgörandet i Henrikssons högra kryss.
Efter det här bryter Strömberghockeyn ut på allvar, där exempelvis Radek Hamr, normalt sett en stor hockeypacifist, försöker hugga huvudet av Karl Fabricius i en duell då Fabricius i full fart är på väg förbi den tjeckiske backen. Hamr lyckas rätt bra med halshuggningen också, då Fabricius fick lämna isen med förmodad hjärnskakning. Hamr får otroligt nog ingen utvisning och försöker direkt i bytet därpå något liknande med Tomas Holmström, detta samtidigt som Mike Comrie och Christian Berglund crosscheckar allt det ser. Lyckligtvis hinner dock matchen ta slut innan någon allvarligare skada än Fabricius inträffar, annat än skadan på Färjestads rykte då förstås.
En lagseger
För att summera det hela, så var detta en lagseger för Luleå, en av få sådana den här säsongen. Man spelade enkelt, ville något hela tiden och stod upp på ett bra sätt mot den psykopathockey som Färjestad stundtals praktiserade. Rent tabellmässigt var också segern nödvändig för att hålla Luleås slutspelsdröm levande över jul.
Tomas Holmström gjorde ett riktigt bra jobb idag, även om han aldrig kommer att bli någon tillgång i speluppbyggnadsfasen precis. Tuukka Mäntylä har skurit ned på sina oinspirerade soloförsök och tog istället ett stort ansvar för laget idag och visade ledaregenskaper, samma kan sägas om Niklas Wallin, som inte slog en enda indianpassning idag.
Offensivt i övrigt hände det mycket kring Thomas Kochs kedja, där han själv är en av de i LHF som vågar mest fysikt. Att vara en 21-årig kille på runt 170 centimeter från Österrike och uppträda fysiskt helt respektlöst mot spelare som Zdeno Chara, Baywatch-Sheldon och Janne Grönvall, tyder på helt rätt attityd.
Färjestad bör fundera vad de gör i största allmänhet, då en person som Leif Strömberg omöjligt kan vara en tillgång för den klubben på något sätt. Då det gäller spelarkritik, var Jörgen Jönsson bra stundtals, men försvann fullständigt i den andra halvan av matchen. Christian Berglund hade stundtals rätt nivå på sin aggressivitet innan han flippade ur fullständigt, i övrigt hände inte mycket i ett blekt FBK, som trots många skott på mål, bara hade ett fåtal riktigt heta chanser. Comebackande Daniel Henriksson hade ingen rolig dag på jobbet precis och gjorde inte mycket för att hjälpa sitt lag mot några större höjder, även om han i sig inte kunde göra mycket åt något av målen. Martin Gerber darrar knappast av skräck över att kanske förlora förstaplatsen i FBK-målet åtminstone.
