Reflektioner efter sista transferfönstret
De fyra förstärkningarna under det sista transferfönstret har gett Malmö ett klart överskott på forwards, en hel kedja för att vara exakt. Men backsidan lämnar alltjämt mycket kvar att önska.
Sportchef Patrik Sylvegård har minst sagt agerat flitigt under säsongens sista transferfönster. Klubben har fått fyra nya spelare på kontrakt och även förlängt en spelares avtal. Malmö har fått den bredd - och förhoppningsvis också den spets - man önskat. Men enbart på forwardssidan. Backsidan har hela säsongen varit lagets svagaste kort, trots det har man inte gjort några större åtgärder inför den kommande Kvalserien. Målvakten Pasi Nurminens storspel kommer antagligen räcka väldigt långt men det som oroar är skadekänsligheten och bristen på logik på backsidan.
"Juniorrädsla"
I gårdagens match mot HV71 försvann David Petrasek mot slutet av den andra perioden. Unge Johan Björk kom in i den tredje perioden, men bänkades så fort HV71 hade kvitterat till 2-2 trots att han inte på något sätt gjort bort sig på sina två-tre byten. I stället körde Mats Lusth med fem backar matchen ut, och det var precis med nöd och näppe som man orkade detta.
"Björken" är hursomhelst inte längre aktuell för inhopp i Malmö då klubben valt att låta honom spela för allsvenska Mörrum säsongen ut. Ett val som bara ännu mer bevisar Skåneklubbens "juniorrädsla". När dessutom klubben chansar med att ta in en 37-årig Paul Stanton, helt utan matchträning, undrar man var logiken ligger. Det måste trots allt vara bättre att satsa vidare på en egen produkt som desstom har hjärta för klubben i stället för en avdankad kanadick-irländare. Det är ju inte ens säkert att Stanton kommer peta Johan Norgren eller Martin Lindman, vilket givetvis borde vara ett grundkrav när man nu värvade en ny back.
Vi kan för övrigt ha sett det sista av Johan Björk i Malmö. Kontraktet går ut till våren och det är fullt förståeligt om inte han skulle vilja förlänga det. Så länge klubben aldrig vågar ge de yngre spelarna chansen så kommer vi logiskt nog heller aldrig få fram fler egna produkter. Björk har förtjänat att få chansen ett flertal gånger i år i stället för såväl Johan Norgren som Martin Lindman, men tränarnas ständiga feghet gör sig påmind gång på gång. I år är det dessutom en väldigt obefogad feghet med tanke på att laget i stort sett aldrig varit i närheten av konkurrenterna.
Intressanta injektioner
På forwardssidan ser Malmö ut att - åtminstone på pappret - få en stark uppsättning. Rutinerade Shawn McEachern kommer, om han inte är alltför otränad, att tillföra en hel del i produktionsväg. 35-åringen var den gångna NHL-säsongen lagkapten i Atlanta och med rätt gnista kan han bli Malmös vägledare offensivt, något som man saknat sedan Jesper Mattsson och Juha Riihijärvi försvann förra våren. På backsidan finns redan den naturliga ledaren i Peter Andersson och även målvakten Pasi Nurminen är på sitt sätt en ledare. Annars tog Sylvegård helt rätt beslut (om det nu fanns något val till slut) att behålla Brett McLean. Denne spelaren har visat en lojalitet som ingen klubb kan kräva. Dessutom betyder han mycket för lagets moral och är även, åtminstone i Elitserien, något av en boxplay-specialist.
De övriga två förstärkningarna är beskrivna som mer åt arbetarhållet, spelare som i och för sig Malmö har ganska gott om redan. Men såväl Timo Hirvonen som Radovan Somik har producerat relativt flitigt i sina respektive klubbar denna säsong. Bägge kommer göra debut mot Linköping på torsdag och med tanke på hur tunn laguppställning Malmö hade mot HV71 så kommer de antagligen slängas in rätt så rejält i hetluften direkt.
Tränaren Dan Hobér har när McEachern sedan anländer under Sweden Hockey Games-uppehållet fem kedjor att tillgå. Det ger naturligtvis en stenhård konkurrens om platserna, men också en nödvändig sådan. Spelare som Peter Hammarström och Jan Hammar har haft alldeles för givna platser i laget utan att behöva prestera. Båda har förvisso ryckt upp sig på sistone, men startsträckan har varit alldeles för lång.
Med den logik klubbens tränare använder sig av så vet vi redan att Carl Söderberg och Marcus Paulsson inte är aktuella för spel, om det inte blir skador, under Kvalserien. Så konkurrensen står i realiteten mellan tretton forwards i stället för femton.
Ständigt denna "juniorrädsla"...
