Krönika: Halvtidsfunderingar
Höknästets redaktör Mattias Olsson om bristande logik, juniorverksamhetens värde och lite därtill.
Man trodde att det knappt var möjligt. Men tittar man tillbaka i historiken så har faktiskt Malmö tagit nio poäng färre i år efter 25 matcher än under förra året. Efter halva 2003/2004-säsongen låg Malmö tia, nu är man som bekant tolva och sist. Antalet gjorda mål är på samma nivå, det vill säga 53, som ger ett snitt på 2,12 producerade mål per match. Vad avser antalet insläppta mål har man en aning fler i år, sex stycken närmare bestämt.
Percy Nilsson lovade i Isstadions högtalare i den sista Kvalseriematchen mot AIK att Malmöfansen aldrig mer skulle behöva uppleva ett kval. Ord som nog ingen i dagsläget tror på. För laget är nere för räkning, ordentligt. De tre avslutande matcherna innan juluppehållet blir till en ren och skär ödesvecka från dag ett. Södertälje hemma följs upp av Mora hemma, innan man beger sig till Stockholm för match mot Djurgården. Vinst i bägge hemmamatcherna är ett måste, inte bara ur tabellsynpunkt. Malmö har förlorat bägge mötena mot respektive lag tidigare under hösten, för övrigt med uddamålet samtliga gånger, och klarar man inte av att vinna mot de lagen på hemmais har man helt enkelt inget i högsta serien att göra.
* * *
Med Patrik Sylvegård i båset vände vinden temporärt för Malmö genom två 3-0-vinster på raken i förra veckan. Det som förvånade mig mest var kommentarerna kring det. Ska det ärligt talat ta nästan halva säsongen för ett tränarpar att inse att man brister i kommunikationen med spelarna under match? Hur Malmös ledning således kan förse sig med inte bara en utan två tränare, som saknar en av de viktigaste egenskaperna är annars bara det i sig häpnadsväckande. När Mats Lusth togs in trodde åtminstone jag att han skulle stå för den biten, något som alltså har visat sig vara helt fel. Vad Lusth fyller för funktion kan man undra över.
Björn Kinding och Mats Lusth har emellertid inte bara misslyckats på det ovan nämnda området, utan också vad gäller coachning och att få ett stabilt grundspel. Varför Carl Söderberg helt plötsligt inte platsar överhuvudtaget i Malmö är en stor gåta och ger signalen att juniorverksamheten inte är ett öre värt. Om inte stortalangen tar plats i laget när man är klart sämst i serien så är frågan när firma Kinding-Lusth kan tänkas släppa fram honom? Dragan Umicevic i Södertälje har fått chansen i deras förstakedja med NHL-proffsen Olli Jokinen och Mikael Samuelsson. Varför inte testa Söderberg bredvid Brett McLean och Richard Park? I spelare som Jan Hammar och Peter Hammarström har Malmö ändå ingen framtid. Samma sak gäller också på backsidan där Johan Norgren och Martin Lindman har svarat för katastrofala insatser utan att få känna en större konkurrens från Johan Björk på grund av, eller tack vare, tränarparet. Att Kinding och Lusth har motiverat valet med att man satsar på rutin i det utsatta läget visar hur lite fingertoppkänsla och logik man besitter, eftersom just spelare som Norgren, Lindman och Hammarström både har varit direkta och indirekta orsaker till en del av förlusterna.
* * *
Percy Nilsson bjöd på underhållning modell större genom att gå ut med att Mats Sundin var intresserad av spel i Malmö. Något som Sundin i dag förnekade. Ett inte alltför oväntat besked. Nilsson fick i alla fall vad han säkerligen var ute efter, nämligen artiklar om Skåneklubben i samtliga tidningar av intresse. Vad som däremot är intressant är att samme Nilsson har berättat följande för tidningen Hockey:
"Om vi inte börjar klättra uppåt i tabellen inom kort kommer jag att lyfta på plånboken igen under nästa transferfönster vid jul. Och då är det stora NHL-stjärnor vi ska ha."
Och som det har utvecklat sig blir det upp till bevis för Nilsson och "Krafttaget", som ju låg bakom NHL-förstärkningarna under förra transferfönstret.
En förstecenter, som har fina offensiva kvaliteter bör ligga som nummer ett på värvningslistan. Det saknar Malmölaget alltjämt. Ytterligare förstärkning på backsidan hade också varit på sin plats.
Apropå bristande logik så borde man efter 1-8-förnedringen mot Timrå aldrig mer sätta sin fot i Malmö Isstadion. Men nu är man så dum att man fortfarande hoppas på en vändning, trots att man ovan lagt upp flertalet argument för varför det inte kommer göra det. Förvisso hade undertecknad inte slutat att gå på ishockey även om klubben spelat i division 1 D och mött lag som Jonstorp, Motala och Osby...
