Äntligen premiär!
Dagen är äntligen kommen. Dagen jag har väntat på sedan Luleå åkte på den snöpliga förlusten i match sju mot Skellefteå. Dagen då Omark och Komarek återvänder till Luleå på riktigt. Men framförallt, dagen då Luleå återvänder till Coop Arena för att spela SHL-ishockey!
”Finally, my friends, at long last the day has come. We have the means, the understanding and the technology to allow spiders to talk with cats”. För den som är bekant med citatet behöver jag knappast nämna att det är taget från humorserien ”It´s Always Sunny in Philadelphia”. Den här texten skrivs visserligen inte för att spindlar och katter påstås ha fått en väg att kommunicera, men för att något annat ”omöjligt” kommer att ske idag. Det ”omöjliga” är förvisso högst subjektivt, men åsyftar att Luleå Hockey för första gången under min tid som supporter inleder en säsong med vad jag bedömer är hela seriens bästa lag på papper.
Jag ser ett lag till brädden fyllt med potentiella matchvinnare. Jag ser en trupp sprängfylld av potentiella hjältar. Luleås lagbygge har aldrig varit mer spännande än årets upplaga. Där finns spelgenier som Omark och Komarek. Där finns ledare som Gustafsson och Tyrväinen. Det finns hårdföra killar, energispelare och även poänggörare. Det lag som har fått mig att le från öra till öra under hela sommaren ska nu äntligen visa upp sig på isen. Kan denna grupp vara den grupp som tar oss hela vägen till guldet?
Jag tror verkligen det. Jag har lärt mig att aldrig hoppas när det gäller mitt kära hockeylag. Det leder ändå bara till besvikelse. Jag har tagit det som en sanning lika självklar som tyngdlagen eller Janne Niinimaas roll som världens bästa back genom tiderna. I år är det något som är annorlunda. Jag tror verkligen att det kan bära hela vägen. Jag har försökt intala mig själv att det är omöjligt. ”Tillåt inte dig själv att hoppas Axel. Du vet att det kommer skita sig. Troligen blir Luleå utslagna av Djurgården, Frölunda eller Skellefteå. SLUTA DRÖM.” har jag försökt påminna mig själv när tankarna rusat mot hur ett guld potentiellt ska firas. I år har mina nedtonande försök inte påverkat mig. Jag ser fortfarande ett lag som på pappret kan lyckas med allt.
”Prata inte om guld, ni jinxar” menar människor som tillber någon form av diffus övermakt. Jag är på intet sätt vidskeplig. Folk som å andra sidan ofta tror på någon form av kosmisk övermakt (må det vara vidskeplighet eller astrologi) är hockeyfolk samt tjejer på Tinder. Som hockeyintresserad singelkille är det två populationer jag gärna håller mig på god fot med i dessa texter, vilka är min enda offentliga uttrycksform. Således vill jag inte förpassa alla sådana påståenden till pissrännan i denna text, men om någon frågar mig privat kanske denne någon får ett annat svar.
Nåväl, jinx eller ej. Dagens match mot Linköping kommer påverka säsongens utfall lika lite som mina yttranden om firande eller uttåg. Det spelar i slutändan inte någon roll om Luleå vinner seriepremiären övertygande eller förlorar efter en ynklig insats. Fram till serien har ”satt sig” och uppvisar motsatsen kommer jag ha tro på årets lag. Med det sagt vill jag se ett lag som ger allt i premiären. Ett lag som uppvisar att en trupp som är bra i teorin även kan vara bra i praktiken. Ett lag som tar första steget mot ett guld. Ett Luleå som gör det jag tidigare har sett som omöjligt! Kämpa Luleå!