Eisbären Berlin - Skellefteå
3 - 5

Betraktelser från Berlin

Deltagande i CHL och eventuella framgångar känns alltid sekundärt i jämförelse med SHL. Men ändå sitter man där med en högst ambivalent önskan om seger. För turneringen snuddar mer vid att lika en PR-produkt för europeisk hockey än en turnering som bildats utifrån en gemensam vision från deltagande förbund och lag. Men har man satt sig i båten får man väl också ro den efter lust och förmåga ?

För den ekonomiska moroten finns inte fullsatta läktare i gruppspelet eller ett större tv-intresse för turneringen. Den ligger i en segercheck på cirka fem miljoner. Beroende på hur långt laget går (och såklart var laget har sin geografiska hemvist) blir det därför en kostnadsfråga om spelet ger ett ekonomiskt överskott eller underskott. Men även om det finns en ekonomisk sida och en sportslig sida med olika sidor i bokföringen vilar det en grundläggande mekanism i elitidrott att vinst alltid trumfar en förlust. Med mycket få undantag.

Uselt passningsspel

Den som såg första två perioderna fick knappast se ett lag som spelade som ett vinnande lag. De två inledande perioderna perioderna såg mer ut som en klassisk försäsongsmatch än en tävlingsmatch. Skellefteå spelade med fem spelare på isen som inte synkade. För blotta ögat var passningsspelet tämligen uselt, och utan passningsspel faller resten av spelet. Resultatet av två undermåliga perioder gav Berlin en uddsmålsledning inför sista perioden.

Hugg och Sundsvik vänder matchen åt Skellefteå

Kanske sa Robert Ohlsson några valda ord i andra pausen för att väcka liv i laget? Kanske var det någon av kaptenstrion som talade om för laget att de första perioderna inte höll måttet. Vid tredje periodens början har Berlin en uddamålsledning och såg ut att vara numret starkare.

Men sedan ändrar matchen karaktär – Skellefteå höjer tävlingsnivån och kan vända på matchbilden. Skellefteå kvitterar till 3–3. Sedan gör Albin Sundsvik 4–3 med en fin prestation, följt av att Rickard Hugg gör 5–3 i öppen bur. Matchen blev svängning och målrik. Kanske precis det CHL vill präglas av i kontrast mot den mer stängda och målfattigare SHL-hockeyn?

Välbehövlig vändning?

Det vi kan glädjas åt oavsett poängens betydelse, eller inställning till CHL, är att de var tre spelare med framtiden för sig som klev fram. Rickard Hugg gjorde två mål och kan gå mot en säsong med ett stort genombrott. Albin Sundsvik som flög fram till 4–3 målet ser riktigt bra ut med bättre fart under skridskorna. Han förtjänar mer speltid. Och däremellan gjorde Simon Robertsson ett mål som visar varför han en slipad målskytt med stor framtidspotential.

Summa summarum är det bra tecken att en ung trio ser ut att ha tagit ytterligare kliv, och står beredda att stiga i hierarkin. Till sist får bör också Elias Salomonsson nämnas. En supertalang född -04 som knappast behöver fundera på vilket yrke han har talang för. Blott sexton år gammal spelar han i CHL och klarar sig bra.

För att sammanfatta blev väl dessa två CHL-matcher till ett kvitto på vad man kunde förvänta sig av laget i dagsläget. AIK blandar högt och lågt. Laget är fortsatt under formation och spelet är försäsongsbetonat. Det finns påläggskalvar som kan komma att bli guld värda. En dyr resa till södra Europa i utbyte mot tre av sex poäng gav sannolikt turneringens kritiker varken mer eller mindre vatten på sin kvarn. Men oavsett om det är under försäsong, i SHL, eller CHL:s gruppspel som man vänder en match i sista perioden är det bra för tävlingsmoralen. Särskilt i ett lag med många nya spelare på ledande positioner, där man kan förvänta sig en något tuffare start på säsongen.

Returmatcherna spelas på hemmaplan spelas den 3 september mot Lugano och 5 september mot Berlin. Sedan får vi se om Skellefteås AIK:s resa i CHL forsätter i höst. Så det är minst två matcher kvar innan vi når hamn.
Den som vill lyssna på Rickard Huggs kommentarer efter matchen på CHL:s hemsida kan göra det här.