En extremt bitter text
Hade sett fram emot en match på lördagseftermiddagen. Hade haft en bra dag innehållande fikabröd och trevligt sällskap. Åkte hem och skulle avnjuta en ishockeymatch mellan AIK och Luleå. Jag trodde att det kunde bli bra underhållning. Jag trodde att jag skulle kunna sitta och njuta av bra spel och ett motiverat Luleå. Jag trodde att jag ska få se ett topplag mot ett bottenlag.
Men det jag fick se var en katastrofinsats. Ingen vilja, ingen passion och ett så ointressant spel att Annie Lööfs floskler såsom ”vi måste jobba brett tillsammans” och ”nu är det viktigt att vi allesammans medverkar…” kunde likas vid riktiga cliffhangers i sammanhanget.
Ni som inte vill läsa en riktigt bitter text ska sluta läsa nu. Möjligtvis kan ni skrolla till sista meningarna där jag ska försöka dela ut en gnutta positiv kritik.
För er bittra, nu kör vi:
Olausson var sjuklig blek mot AIK. Dåligt kroppsspråk från start till mål. Klasen åker själv när han borde passa och viceversa. Koivisto försöker ibland, men han borde försöka hela tiden.
Fransson fortsätter försöka sätta något slags rekord i antal matcher utan poäng trots rikligt tilltagen speltid. Kilström verkade inte riktigt vara vaken under matchen mot AIK och Gunnarsson hade betydande problem med att lokalisera var hans lagkamrater befann sig denna kväll. Laget formligen skriker efter en offensivt skicklig back som är kylig med pucken, kan slå noggranna passningar och träffa mål med sina skott.
PP är fortsatt bedrövligt. Hur man kan få ett powerplay att fungera så pass dåligt med så pass många skickliga spelare är något av en bragd. Dock når Luleålaget ännu inte upp till Växjös höjder i den spelformen ännu. I Växjö har nämligen floskel- Janne Karlsson lyckats med konststycket att få spelet i numerärt överläge att fungera ännu sämre. Min åsikt är att PP-uppställningar innehållande Hedman och Fabricius samtidigt på isen ofrånkomligen leder till måltorka. Skicklighet, bollkänsla och känsla för spelet är enligt min mening som ska styra vem som ska spela i PP, inte hårt jobb och tacklingar. Dessutom börjar man undra hur mycket PP prioriteras av tränarstaben. Ligger ett för stort fokus på spelet utan puck? Det känns som att det är hög tid att lyfta frågan.
Var höll Fogström och Jakobs hus under matchen mot AIK? Enligt de rapporter jag tagit del fick de lov att stå utanför laget. Var de bänkade på grund av sina insatser på isen är det helt felaktigt. Båda två har inlett säsongen piggt. I synnerhet tycker jag att Jakobs tillhört en av de bättre under den sista tiden. Berglund och Mannberg arbetar hårt men gör ALDRIG mål, oavsett lägen. Jag kan inte vara nöjd med bara ett uppoffrande arbete. Det räcker inte. Det är så lätt hänt att slentrianmässigt applådera spelare i fjärdelinan då förväntningarna på dem som spelar där ofta är mycket låga. En uppåkning, ett snurr i hörnet och en tappad puck renderar inte sällan beröm. Varken Berglund eller Mannberg håller i täta matcher i Elitserien, vilket blev obehagligt tydligt under fjolårets slutspel. Jag tycker inte att inledningen av årets säsong pekat i någon annan riktning. Fredrik Svensson tycker jag inte heller håller. Han ser långsam och obeslutsam ut. När han befinner sig på isen hamnar laget ofta i problem och det håller inte i längden. Vid flera tillfällen har hans passivitet strax innanför egen blålinje medfört mål i baken. Samtliga dessa tre spelare befinner sig också långt ner i den interna +/- ligan. Berglund ligger visserligen på ett plus men de två övriga uppvisar minusstatistik.
Kim Hirschovits fungerar inte heller. Inledningsvis syntes han sällan men producerade ändå poäng. Nu syns han inte och producerar inga poäng.
Inte ens Abbotts går riktigt att känna igen under inledningen av säsongen. De kämpar och sliter men skapar mindre än vanligt framåt. Hedman tar några onödiga utvisningar, delar ut tacklingar på backar som sedan länge spelat ifrån sig pucken, skjuter bredvid och ibland i mål. Han spelar väl med andra ord ungefär som förväntat även om jag som sagt ifrågasätter hans kapacitet i PP.
Om Luleå spelar så här blekt mot bottenlaget AIK, hur ska det då gå mot NHL-toppade Elitseriekollegor? Enda trösten är väl att det inte kan blir sämre än i matchen mot AIK. Det är inte utan att man hoppas att Osten börjat skissa på en B-plan innehållande förstärkningar från NHL…
Säsongen är visserligen lång, det är bara att kämpa på så kommer det, det är inte nu laget ska vara som bäst, det tar en stund innan allting faller på plats. Visst skulle samtliga dessa klyschor kunna användas gällande Luleås spel för närvarande men jag känner verkligen att jag aldrig mer vill se mitt favoritlag uppträda så opassionerat igen.
Nu ska denna bittra text avslutas med ett fåtal positiva rader.
Vad fungerar då bra?
Målvakterna är mycket stabila, Vihko är pigg och visar ständigt att han förtjänar mer istid. Skrbek är bäste back kväll efter kväll genom att spela med pondus både med och utan puck.,
