Feelgood-seger över fiskrensarna
Malmö är tillbaka på vinnarspåret igen och den här veckan blev rätt så lyckad, till slut. Vi gläds med prestationen och resultaten och gottar oss åt framgångarna, samtidigt som vi hyser förhoppningar om att detta är det nya normala för vårt favoritlag och att vi inte avviker ifrån den vinnande trenden.
Det går bra nu.
Visst är vissa segrar är skönare än andra.
Just den här segern var den skönaste på vääääääldigt länge.
Man skulle kunna kalla det för en ”feelgood-seger” och jämföra det med en sådan där ”feelgood-film” som man ser och sen efteråt känner sig sådär glad, euforisk och nöjd med livet.
Det vi fick bevittna idag var en i det närmaste perfekt genomförd bortamatch, återigen. Marmenlind gjorde en av sina absoluta bästa, om inte bästa matcher i klubben, någonsin.
Carl Söderberg gjorde ett viktigt 2-0 mål och visar att han är på gång nu. Det är inte så många spelare som kan göra som han gjorde, när han vände på klubban när skottet kom och halvt i ögonvrån vinklar in en backhand in mål. Erfarenhet, bollsinne och timing, alla förkrippsligande i ett enda ögonbick. Clutch, som man säger i NHL.
Fjärdekedjan fortsätter vara lagets bästa och formligen sprudlar av kreativitet, fart och finess. Lance Bouma är en helt annan spelare i denna kedja, det är bara att konstatera. Forsberg är alltid bra och Olofsson spelar som om han vill få förnyat kontrakt och frågan är om han inte har förtjänat det.
Defensiven ser generellt säker ut och varje beslut är klokt och moget i försvaret. Självförtroendet är på väg upp, precis som Malmö i tabellen.
Theodor Jonsson och Thomas Schemitsch är sådana trygga och ansvarfulla försvarsgeneraler, så man nästan blir rörd när man ser det.
Vi kan nämna något positivt om i stort sett varje spelares insats idag och på sistone, men vi nöjer oss med att slå fast att vi tog sju av nio pinnar denna vecka emot Linköping, Färjestad och Frölunda. På förhand absolut acceptabelt, i efterhand nästan i underkant, med tanke på matchbilden mot Karlstadkräken.
Vad ska vi tro om fortsättningen? Har man hittat en hållbar väg framåt och en identitet, en riktning och en långsiktig game plan som alla köper? Ja, det verkar det som. Man tycks faktiskt ha jagat bort allehanda demoner som innan plågat laget. Spöken som nonchalans, slarv, halvhjärtat och ofärdigt ospelande är mer eller mindre ett minne blott.
Nu är det bara hemmaplanspöket som ska drivas ut, vi ska "establish a home identity", som Thomas Schemitch uttryckte det i bussen efter matchen. Klok karl, det där.
Det ger sig nog, det med. Malmös form pekar uppåt, kanske inte spikrakt, men åtminstone 75 grader, eller så.
Whatever. Efter en sådan här match vill man bara tänka ljusa tankar och just nu känns faktiskt livet ganska lätt för Malmö Red/Road/hawks.
Och nu längtar vi till nästa match.
