Förhoppningar, lag 4 – 2 samt Luleå
Vadan detta? Brukar det inte vara frågan om tips? Då jag inte tror mig sitta på någon expertkunskap gällande lagen i SHL gör jag min egen tvist på de tips som vanligtvis kastas fram under den här tiden på året. Istället för att gissa vilt på var övriga brödgäng placerar sig kommer jag att skriva lite om var jag HOPPAS att lagen placerar sig och varför.
Nu är vi inne på plats 4-2. Den här delen av listan utgörs varje år av samma lag. Det är närliggande matcher/slutspelsserier samt slagkraft som avgör inbördesordning. ”Men om du ogillar dessa lag så starkt borde du väl ha dem i botten på listan?” Jag har aldrig förstått mig på resonemanget att lag man ogillar ska åka ut. Jag vill att mina ”hatobjekt” ska vara så bra som möjligt, för att verkligen bygga upp en tro kring sig. Sedan förlora mot Luleå i slutspelet. Jag vill definitivt inte att Djurgården, Frölunda och Skellefteå ska åka ut för att sedan ersättas av Vita Hästen, Västervik och Almtuna. Jag svettas av tanken på att behöva utstå alla dessa obetydliga lag.
OBS. Texterna som följer är skrivna med en hel del glimt i ögat. Det jag skriver om varje lag säger nog mer om mig än om ditt favoritlag. Du behöver inte mejla mig för att berätta för mig vilket skitlag Luleå är. Eller för att använda mig av Göran Perssons ord riktade mot Carl Bildt när det svenska klassamhället kom på tal.
”Berätta gärna för mig, kära mejlare, om SHLs tillstånd. Berätta gärna om ditt eget favoritlag och dess spelare. Men berätta inte för mig om vilket skitlag Luleå Hockey är. Jag har sett det. Jag har växt upp med det. Jag hatar det.”
4. Djurgården – om mediemännen och kepskillarna själva får välja.
För mig börjar ”kvartsfinalen 2011” nå samma status som ”SM-guldet 1996” hos andra – uttjatad och något jag borde lämna bakom mig. Samtidigt är det ur den min missunnsamhet mot Djurgården startade. Journalister och andra mediemän var såååå himla enögda. Det blev smärtsamt att lyssna på och läsa. ”Smart av Boumedienne att ta en utvisning i det här läget. För när Djurgården plockar målvakten får de spela 5 mot 5 igen.” Jag parafraserar Boorken. Det var en tankevurpa som troligen uppstod för att vartenda resonemang om Djurgården skulle osa av superlativ medan Luleå skulle likställas med tvålen i pissoaren. Fruktansvärt! Samtidigt ännu skönare att vinna en sådan serie.
Det finns dock en sak som är störigare än mediamän som håller på Djurgården. Andra må säga återbetalningsskyldighet till Skatteverket eller dyra bilreparationer, men det finns en sak som bräcker sådana missöden. Låt oss kalla den typen av störiga personer för ”kepskillar som håller på Djurgården”. Under detta begrepp faller killar som är födda och uppvuxna i en annan del av landet, ex Luleå, men ändå hejar på ett Stockholmslag för att ”det är coolt” när deras supportrar bränner av bengaler på Allsvenska fotbollsmatcher. Jag får en obehaglig skamkänsla å deras vägnar när jag tänker på att dessa herrar ställer sig bland Djurgårdsklacken i Delfinen och sjunger med till ”skoterraggare”, ”lantisar” eller vilka nidbilder som kan tänkas skickas vår, och deras egen, väg.
3. Frölunda – för dig som gnäller på andras gnäll.
Roger Rönnberg och Joel Lundkvist. Det torde räcka som motivering för denna plats på listan. Avsaknaden av självdistans i den duon är bortom skrattretande. Det är nästintill provocerande. Roger Rönnberg, som efter avslutad tränargärning i Frölunda åter kommer ha Luleå Hockey närmast hjärtat, uttalar sig i tid och otid om andra tränare och spelares egenheter och provokationer. Samtidigt är han själv en hejare på att provocera och gnälla. Joel Lundkvist har, åtminstone tidigare, haft synen på sig som någon form av SHLs Messias. Han har allt enligt experterna: en kämpe, poänggörare, kaptenernas kapten, Henkes brorsa. You name it, he got it.
Medan kristendomens Messias hjälpte folk ur sjuksängarna skickar ”SHLs Messias” dit dem med sina huvudtacklingar. Usch, alla som följer SHL utan att hålla på Frölunda förstår nog varför Frölunda är ett lag jag ogillar. Det blir inte bättre av allt trixande med matchuret som har pågått under hela 2000-talet.
2. Skellefteå – i slutändan bortvalda av Kajsa Anka.
Allas vår hjälte i Ankeborg heter givetvis Kalle Anka. Oturen och all misär till trots är han en älskvärd karaktär som genom åren vunnit våra hjärtan. I berättelserna om Kalle finns det ofta en tursam herre som inte gjort något rätt för att förtjäna sin medgång, men likväl alltid besegrar allas vår favorit Kalle – den tursamme Alexander Lukas. Avskyvärd karaktär för alla oss som i barndomen har bekantat oss med Kalle Anka. Om SHL ska jämföras med Ankeborg är Luleå givetvis Kalle och Skellefteå är Alexander Lukas. Hellre en charmig förlorare än en vinnare utan älskvärda egenskaper! Fråga inte mig, fråga Kajsa Anka!
1. Luleå – Sveriges finaste förening, folk och stad.
Vet ni varför Luleås färger är rött, gult och svart?
Rött – likt hjärtat som för laget evigt slår.
Gult – likt solen, ty solligan är Luleås att vinna varje år.
Svart – likt de sportsliga resultat vi får uppleva varje vår.
Summering av mina förhoppningar:
1. Luleå
2. Valfritt brödgäng från södra Sverige
3. Valfritt brödgäng från södra Sverige
4. Valfritt brödgäng från södra Sverige
5. Valfritt brödgäng från södra Sverige
6. Valfritt brödgäng från södra Sverige
7. Valfritt brödgäng från södra Sverige
8. Valfritt brödgäng från södra Sverige
9. Valfritt brödgäng från södra Sverige
10. Valfritt brödgäng från södra Sverige
11. Valfritt brödgäng från södra Sverige
12. Valfritt brödgäng från södra Sverige
13. Valfritt brödgäng från södra Sverige
14. Oskarshamn
