StarthockeyzonSHLIF Malmö RedhawksHeroisk upphämtning - men ingen Rosdahleffekt

Heroisk upphämtning - men ingen Rosdahleffekt

Jämfört med insatserna emot Brynäs och HV71 var detta ett fall framåt, men det finns fortfarande mycket i övrigt att önska hos Redhawks, som inte ännu lyckas lyfta ifrån botten i tabellen.

Samma gamla vanliga? Inte helt och hållet. Men mycket i den här matchen såg ut som det har sett ut under seriens inledande del, vilket kort sammanfattat skulle se ut såhär:

Hög nivå av puckinnehav.
Malmö är för det mesta spelförande lag.
Man dras samtidigt med enorma svårigheter att komma till klara målchanser och hamnar istället ute i sarghörnen.
De få ”grade A”- lägen som uppstår förvaltar man inte.
Vi får i vanlig ordning inte så värst många power play som vi kanske borde få och de vi får gör vi inte mål i.
Carl Söderberg är osynlig och ineffektiv och Carl Persson gjorde inte mål men Marmenlind spelar överjordiskt bra och räddar oss kvar i matchen.
Vi är sjukt nära att avgöra i OT men vi bränner alla straffarna i straffläggningen.

Denna bistra sammanfattning av matchens innehåll skulle i ärlighetens namn kunna gälla vilken match som helst efter femte omgången. Det har faktiskt sett nästan exakt likadant ut, med några få undantag (8-4 på Brynäs och 7-0 på Linköping). Det är nästan som om att vi spelar efter en förutsatt mall och ett manus, skrivet av någon hockeygud som hatar oss. Samma beteende, samma utfall, samma frustrerande känslostorm hos alla som ser på.

Nu ska vi väl glädjas över den heroiska inhämtningen som faktiskt renderade i en vunnen poäng, men det är svårt, när själva spelet ser ut som det gör, även med Rosdahl tillbaka i laget.
Den som är mer analytiskt lagd kanske kan peka på vad det är som gör att vi fastnar i det här förutsägbara spelbeteendet, match efter match. För en lekman är det en gåta. Vi gör samma fel hela tiden, vi hamnar i samma problem hela tiden och vi säger samma saker i intervjuerna efteråt. Vi säger visserligen bra och kloka saker, men det känns ändå som parodi när vi uttrycker vad vi borde göra i första periodpausen och sen inte gör det i andra perioden, till exempel.
Antingen förstår man inte, eller så kan man inte utföra det man förstått behövs göras. Eller så är motståndarna skickligare på att bemöta oss när vi försöker gå efter vår game plan. Då får man byta game plan. Det åligger coacherna, i så fall.

Poängen är poängen och visst kändes det som två steg fram och ett tillbaka, på något vis, när allt var över. En straffseger hade betytt så mycket för det här laget, som inte har vunnit på en lång stund nu. Vi får se till det goda. Vi gjorde två mål. Vi släppte bara in två mål. Vi fick en poäng. Som november har sett ut, är det att räkna som framgång, ändå. Allt är relativt.

Färjestad härnäst då och för er som tävlar där hemma, eller för den som gillar att plåga sig själv, skriv ut checklistan överst och se om ni kan lyckas att pricka av alla eländiga checkpunkter på samma sätt, även i den matchen.

Förhoppningsvis blir det ingen som får bingo på torsdag.