Landslagen vi minns – Tjeckien 1998: Haseks dominans och guld
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag.
OS 1998 skulle bli något alldeles speciellt. För första gången tilläts NHL-spelare delta i OS-hockeyn och äntligen blev OS en turnering där de bästa spelarna gick upp mot varandra.
I alla fall till största delen. Ryssland saknade ett gäng stjärnor – bland annat Slava Fetisov, Igor Larionov och Alexander Mogilny – på grund av interna konflikter, vilket gjorde Kanada, USA och Sverige till de stora förhandsfavoriterna.
De tre lagen ansågs ha tillgång till de mest talangfulla trupperna och kom från internationella framgångar. Sverige var regerande OS-mästare, USA hade spelat hem World Cup några år tidigare och ett Kanada med NHL-spelare väntades – som man hade gjort under alla Canada Cup-år – göra stordåd.
USA floppade, slog sönder hotellrum och fick lämna Japan i skam. I Sverige minns vi mest Ulf Samuelssons tårar och kvartsfinalförlusten mot Finland. Kanada övertygade i gruppspelet men föll efter straffläggning i semifinalen och vek ner sig i bronsmatchen.
Istället blev det Tjeckiens och Dominik Haseks turnering.
”En stor knall”
Under många år var det Tjeckoslovakien som var Sovjets stora utmanare på den internationella scenen. När Kanada inte kunde komma med NHL-spelare var de inte särskilt slagkraftiga och under en period av 70-talet bojkottade man IIHF:s tävlingar.
USA och Sverige skakade till vid några enskilda turneringar, men under 60-, 70- och 80-talet var det alltså främst Tjeckoslovakien som utmanade stormakten. Någon guldmedalj blev det däremot aldrig i de största turneringarna. Visst spelade man hem ett antal imponerande VM-guld, men i OS och Canada Cup blev det som bäst finalförluster eller andraplatser i gruppspelet.
När Tjeckoslovakien upplöstes och istället delades upp i Tjeckien och Slovakien fick Tjeckien behålla statusen i toppgruppen enligt IIHF, medan Slovakien fick börja om i botten.
Tjeckien vann VM-guld 1996, men vare sig i OS 1994 eller World Cup 1996 gjorde man några större avtryck.
Trots att man nu gick in i OS 1998 med världsstjärnor som Jaromir Jagr och Dominik Hasek i laget tillhörde man inte förhandsfavoriterna och vad som kom att ske får ses som en stor knall.
En försmak
Som brukligt var under den här perioden spelade enbart de mindre nationerna den första gruppspelsomgången, innan Kanada, USA, Ryssland, Sverige, Finland och Tjeckien klev in i huvudturneringen tillsammans med de två bästa lagen från det första gruppspelet.
För Tjeckiens del innebar det spel mot Ryssland, Finland och Kazakstan. I premiärmatchen väntade Finland och redan där fick vi en försmak på vad Dominik Hasek skulle komma att bjuda på. Tjeckien tog hem matchen med 3-0 efter mål av Pavel Patera, Robert Reichel och veteranen Vladimir Ruzicka. Längst bak höll Hasek sin första nolla.
Matchen mot Kazakstan blev i slutändan en klar seger, även om Kazakstan stretade emot förvånansvärt länge. Sent i den andra perioden gjorde Ruzicka 4-1, men kazakerna fick in 2-4-reduceringen kort innan periodpausen. Martin Rucinskys 5-2 direkt i den tredje perioden gav Kazakstans hopp en rejäl törn och så småningom vann tjeckerna med 8-2.
Även Ryssland hade besegrat Finland och Kazakstan, så den sista gruppspelsmatchen kom att bli avgörande för gruppsegern. Halvvägs in i matchen smällde Reichel in ledningsmålet i powerplay och Tjeckien gick in i den tredje perioden med en 1-0-ledning. Den ledningen höll inte i sig allt för länge och när ryssarna väl gjorde mål följde man upp det med ytterligare en fullträff av bara farten.
Tre och en halv minut in i perioden fick Valeri Bure en aningen för enkel puck förbi Hasek. Direkt efter den efterföljande tekningen trängde sig Alexei Zhamnov igenom de två tjeckiska backarna och svepte in 2-1. Det blev också slutsiffrorna och Ryssland tog hem matchen och gruppen.
Men Tjeckien och Hasek kom att få sin revansch så småningom.
”Hasek var ännu bättre”
En andraplats i gruppen gav USA i kvartsfinalen och de regerande World Cup-mästarna var givetvis en utmaning värd namnet, även om man hade förlorat mot såväl Sverige som Kanada i gruppspelet.
Det kom att bli en minnesvärd match – framför allt med tanke på det amerikanska efterspelet. Men innan dess hade USA tagit ledningen via Mike Modano. Två snabba mål i matchens mittenskede tog Tjeckien till 2-1. Jaromir Jagr gjorde 2-1-målet i vad som högst anmärkningsvärt kom att bli hans enda OS-mål.
USA bombarderade Dominik Hasek, men den tjeckiske legendaren höll tätt efter Modanos inledningsmål och Tjeckien vann så småningom med 4-1. De amerikanska spelarna slog sönder sina hotellrum och skämde ut sig inför världspressen. Glorian från World Cup 1996 försvann illa kvickt…
Efter USA i kvartsfinalen väntade Kanada i semifinalen. Kanada hade tagit hem sin grupp på maximala sex poäng och med 12-3 i målskillnad. I kvartsfinalen hade inte Kazakstan utgjort några problem och nu var hela den kanadensiska nationen på jakt efter ett OS-guld till Wayne Gretzky.
Än en gång bjöd Tjeckien på en minnesvärd match och än en gång glänste Hasek. Matchen var länge mållös och nollan bröts inte förrän Jiri Slegr gjorde 1-0 till Tjeckien halvvägs in i den tredje perioden. Med minuten kvar att spela svepte Trevor Linden in kvitteringen och tvingade fram en förlängning.
Hasek och Patrick Roy såg till att förlängningen blev mållös och straffar kom att avgöra semifinalen. Roy fick se Robert Reichel näta på Tjeckiens första försök, men höll sedan tätt… problemet var bara att Hasek var ännu bättre. I tur och ordning motade han Theo Fleury, Ray Bourque, Joe Nieuwendyk, Eric Lindros och Brendan Shanahan.
Reichel blev alltså straffläggningens enda målskytt och Tjeckien gick till OS-final. I Kanada fick Marc Crawfords beslut att peta Gretzky och Steve Yzerman från straffläggningen stor uppmärksamhet och Gretzky fick runda av en makalös spelarkarriär utan någon OS-framgång.
”Hasek den stora hjälten”
Finalen blev ett nytt möte mot Ryssland. Trots att ryssarna alltså saknade flera profiler hade man tagit sig till final relativt bekvämt. I semifinalen avfärdades Finland med 7-4 efter hela fem mål av Pavel Bure. Finalen blev en kamp mellan niomålsskytten Bure och den fenomenale Dominik Hasek.
Den okonventionelle Hasek hade belönats med Vezina Trophy, Hart Trophy och Ted Lindsay Award under den föregående säsongen – och kom att vinna alla tre priserna även efter säsongen 97/98.
Att han skulle spela hem ett OS-guld mitt i allt kändes inte direkt som en omöjlighet – i synnerhet inte med tanke på hur hans OS hade sett ut fram till finalen – men OS-guldet får ändå ses som en skräll.
Mycket riktigt blev det också Hasek som blev den stora guldhjälten. De ryska stjärnorna – utöver Bure hade även Sergei Fedorov och Alexei Yashin gjort avtryck under turneringen – lyckades aldrig överlista Hasek, som motade samtliga 20 skott han fick på sig.
Finalen slutade 1-0 till Tjeckien efter Petr Svobodas avgörande mål i mitten av den tredje perioden. Efter en vunnen tekning av Pavel Patera petade Martin Prochazka bak pucken till Svoboda strax innanför blålinjen. Med trafik framför Mikhail Shtalenkov avlossade Svoboda ett tungt slagskott som borrade sig in i nätet i närheten av det bortre krysset.
Svoboda blev ensam målskytt och Hasek den stora hjälten när Tjeckien vann sin första stora internationella titel.
”Minst sagt en utmaning”
Tjeckien tog ett aningen överraskande OS-guld, men det var inte direkt så att man snubblade sig fram till titeln. Att gå igenom USA, Kanada och Ryssland på sin väg till guld är minst sagt en utmaning – och på de tre matcherna släppte Dominik Hasek bara in två mål.
Än mer imponerande blir det tjeckiska guldet när Jaromir Jagr – poängligavinnare i NHL säsongen 97/98 – bara gjorde ett mål under turneringen. Ingen tjeckisk spelare kom upp i point-per-game och man hade inte heller någon målskytt som stod ut. Jagr och Pavel Patera noterades för fem poäng vardera, medan Martin Rucinsky, Vladimir Ruzicka och Robert Reichel alla gjorde tre mål var.
Som jämförelse toppade Teemu Selänne och Saku Koivu poängligan med tio poäng var och Pavel Bure blev turneringens bästa målskytt med sina nio mål.
Tjeckien var en förhållandevis ny stat 1998, så några större framgångar hade man inte hunnit få som egen nation – och OS-guldet från 1998 har man inte lyckats matcha sedan dess.
---
---
Det här var den åttonde delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
Landslagen vi minns – Sverige 2006: ”Svensk idrottshistoria”
Landslagen vi minns – Sovjet 1981: ”Den första och sista stora titeln”
Landslagen vi minns – Storbritannien 1936: ”Ett bortglömt OS-guld”
Landslagen vi minns – Kanada 2002: ”Det efterlängtade OS-guldet”