Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag.
Idag kan Slovakien inte stoltsera med så värst mycket. I VM-sammanhang har man inte gått vidare till slutspel sedan 2013. I JVM knep man en bronsmedalj 2015 – mot Sverige – men annars har man sällan gjort något väsen av sig där.
Man sprattlade till i OS 2010 där man slog ut Sverige i kvartsfinalen och sedermera föll mot Finland i bronsmatchen. Utöver det får vi gå tillbaka till Tjeckoslovakiens tid för att hitta OS-avtryck. I World Cup 2016 ansågs man inte ens värdiga ett lag, utan de slovakiska spelarna som var tillräckligt bra fick ta plats i Team Europe.
I tidigare World Cup-turneringar har man aldrig tagit sig förbi kvartsfinalen och i Canada Cup får vi än en gång gå tillbaka till Tjeckoslovakiens dagar för att hitta något spännande.
Vidare ser inte återväxten bra ut. Säsongen 19/20 är det enbart nio spelare som har gjort ett tvåsiffrigt antal matcher. I draften 2019 var det bara en slovak som valdes, de senaste åren har det som bäst varit en handfull draftade spelare och 2016 var det inte en enda slovak som draftades. Vi får gå tillbaka till 2013 för att hitta den senaste slovaken – Marko Dano – som draftades i förstarundan.
Men den förra generationen – den var något speciellt.
De fantastiska 70-talisterna
70-talisterna var en generation utöver det vanliga för Slovakien. Efter Peter Stastnys avhopp och fantastiska prestationer för Quebec stod det lite still med de slovakiska inslagen i såväl NHL som i världshockeyn. Med tanke på allt som hände i landet i samband med Tjeckoslovakiens upplösning är det kanske inte så förvånande, men under mitten och slutet av 90-talet kom det in allt fler slovaker i ligan.
Peter Bondra var en av de första stora profilerna att följa i Stastnys fotspår, men det var framför allt 70-talisterna som blev en generation värd att minnas. Med några få undantag är det hos 70-talisterna – inklusive några spelare som föddes sent 60-tal eller tidigt 80-tal – vi hittar Slovakiens gyllene generation.
Zigmund Palffy, Jozef Stumpel, Pavol Demitra, Miroslav Satan, Lubomir Visnovsky, Zdeno Chara, Michal Handzus, Ladislav Nagy och Marian Hossa är alla födda under 70-talet. Till den fantastiska generationen adderar vi även Peter Bondra och Robert Svehla från 60-talets slut samt Marian Gaborik från 80-talets början.
Ett dussin namn som är värda all respekt och i VM 2002 medverkade sju av dem. Planeterna stod rätt och Slovakien vann sitt första och hittills enda guld.
”Inget lag kunde mäta sig med Slovakien”
2002 spelades VM i Göteborg, Karlstad och Jönköping. Ryssland kom med ett profillöst lag, men Sverige, Finland och Tjeckien kom alla med mer eller mindre anmärkningsvärda NHL-förstärkningar. Utöver det hade även Kanada och USA med sig ett antal intressanta namn.
Men det var inget lag som kunde mäta sig med Slovakien i relation till vad man hade för urval. In kom nämligen Lubomir Visnovsky, Peter Bondra, Michal Handzus, Ladislav Nagy, Zigmund Palffy, Miroslav Satan och Jozef Stumpel. Några medverkade från början medan andra anslöt under mästerskapets gång.
Utöver den stjärnglansen hittar vi även Jan Lasak, Richard Lintner, Lubos Bartecko, Vladimir Orszagh, Rastislav Pavlikovsky, Robert Petrovicky och Radovan Somik i det slovakiska laget. På bänken stod Jan Filc som head coach och en viss Peter Stastny var general manager för laget.
Det var en fin samling celebriteter som var på plats i Sverige under våren 2002.
”Slovakiens enda förlust”
Slovakien huserade i Grupp B, som spelade sina matcher i Göteborg. Där tog man planenliga segrar mot Polen och Ukraina innan Finland blev för svåra i den avslutande gruppspelsmatchen – för övrigt Slovakiens enda förlust i mästerskapet.
Det blev därmed en andraplats och vidare avancemang till mellanomgången. Även där tillämpades det ett gruppspel, där de tolv bästa lagen – man tog med resultaten från det första gruppspelet – delades upp i två grupper för att få fram de åtta kvartsfinallagen.
Den här gången inledde Slovakien med att besegra Tre Kronor med 2-1. Dagen efter blev det en seger även mot Österrike och ytterligare några dagar senare besegrades även Ryssland. Segersiffrorna skrevs då till 6-4 efter att Slovakien hade gått upp till 3-0 i den första perioden.
Sverige, Finland och Slovakien slutade alla på åtta poäng – för slovakernas del innebar det kvartsfinal mot Kanada. Där plockade Slovakien fram en 3-2-seger efter att ha vänt ett underläge i den tredje perioden.
För semifinalmotståndet stod Sverige och det blev en dramatisk tillställning. Halvvägs in i matchen hade Tre Kronor en 2-0-ledning, men i slutminuterna kvitterade Miroslav Satan till 2-2. Förlängningsperioden gav ingen vinnare utan straffläggning fick avgöra. Väl där klev Zigmund Palffy och Richard Lintner fram som målskyttar och Jan Lasak höll tätt i Slovakiens mål.
”Betyder mer än en Stanley Cup”
Nu var det Ryssland som stod för motståndet efter slutspelssegrar mot Tjeckien och Finland. I finalen var det de stora spelarna som klev fram. Lubomir Visnovsky, Peter Bondra och Miroslav Satan såg till att Slovakien gick upp till en 3-1-ledning knappt halvvägs in i matchen.
Slovakien stormade mot landets första VM-guld som egen nation, men ryssarna kom tillbaka. Tidigt i den tredje perioden reducerade Vladimir Antipov innan Maxim Sushinski kvitterade med drygt fem minuter kvar av ordinarie tid.
En förlängning hängde i luften, men Peter Bondra ville annat. Mindre än två minuter återstod av ordinarie tid när Ryssland fick ner pucken i den slovakiska zonen. Man lyckades aldrig arbeta fast pucken djupt, utan istället fick Slovakien till en snabb spelvändning.
Zigmund Palffy och Bondra drog iväg i ett 2-mot-2-läge och efter en enklare sidledspassning en bit in i offensiv zon hade Bondra pucken på bladet. Skottet (Slovakiens andra skott på mål i den tredje perioden) avlossades och det var sannerligen inte det finaste eller svåraste skottet i Slovakiens hockeyhistoria – men det blev det viktigaste.
Bondra överlistade en utmärkt Maxim Sokolov – utsedd till VM:s bästa målvakt – och exakt 100 sekunder senare ljöd slutsignalen. Slovakien hade vunnit sitt första och hittills enda VM-guld.
- Det här betyder mer än en Stanley Cup för mig. Cupen firas av en stad. Det här tillhör en hel nation, sa Peter Bondra om VM-guldet.
Vare sig innan eller efter triumfen 2002 har man vunnit guld i någon av de stora internationella turneringarna. Två år tidigare hade man förlorat sin första VM-final och 2012 förlorade man än en gång.
Slovakiens fantastiska 70-talister kommer vi sent att glömma.
---
---
Det här var den andra delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
