Ingen tvivlar på Malmö längre
Söndagen blev en klassisk hockeyupplevelse och för de 5500 på plats en match man sent ska glömma. Malmö gjorde dubbelt så många mål som Brynäs och snart går det inte längre att blunda för att det här laget verkar ha något riktigt, riktigt bra på gång.
Förra säsongen började också bra, det är fortfarande tidigt på säsongen och serien har inte satt sig än och allt det där som alla säger hela tiden och som det från och med nu är förbjudet att upprepa något mer, för det är något annorlunda med det här laget, den här gången. Det finns något oemotståndligt över årets årgång av Malmö Redhawks, som inte går att låta bli att bli tilltalad av.
Vi har gott om målskyttar i alla spelformer och i alla formationer, varav en av de hetare är vår fjärdekedja, med vad det verkar som pånyttfödda spelare, som bara kör och producerar, levererar och charmerar. Vi gör mål som aldrig förr. Vi vänder underlägen. Vi kämpar, åker, river, sliter och vinner.
Vi har en helt underbar edge i vårt lag, om så det gäller konstanta retstickan Emil, slagsmålsklubbens ordförande Oliver eller Fredrik Händemark som gör låtasmål efter avblåsning och firar med målgest, något oväntat och aningen okaraktäristiskt men samtidigt alledeles förtjusande fan service, i alla tre fallen.
Det här känns på riktigt nu. Kalla mig för alla okvädningsord som ni kan komma på, men håll samtidigt med om att det är svårt att med en uppriktig uppsyn påstå att detta bara är en tillfällig tendens och en "flash in the pan" och allt det där som alla som fått stryk av oss gillar att prata om.
Vi har ett helt lag som andas självförtroende, självsäkerhet, självkänsla och en god självbild och det är inte så självklart som det kan verka, i själva verket, för samma gäng hade ett rent helsicke med exakt samma saker förra säsongen, så här har det skett något. Det har med ledarskap att göra, men också med andra saker, såsom en tro på det spelsystem som överstepräst Kollar ständigt predikar, en övertygelse om att man besitter kompetens inom gruppen och en järnvilja som man tar fram när den som bäst behövs, som när man för första gången denna säsong hamnade i underläge, vid ställningen 3-4 och svarar med att göra fem raka mål och vinna matchen.
Det hade inte laget från i fjol gjort, utan man hade förlorat en sådan match.
Något har hänt. Kontraktsår för många, javisst, det kan spela in. Revanslusta för en till stor del misslyckad säsong 21/22, säkerligen.
Det är dock inte hela förklaringen. Vad det mer är som gör att ett frejdigt spelande, offensivt sprudlande och kusligt effektivt Redhawks lyckas så bra som man gör just nu är nog en kombination av en massa nyss nämnda fenomen och en hel del ännu inte identifierade.
Oavsett vad, så har lagets framfart tystat många kritiker och förvandlat många tvivlare till troende och det känns riktigt härligt just nu, för det finns så mycket att vara överlycklig av just nu och det är vi inte direkt bortskämda med i denna lilla supporterskara, så vi vet inte riktigt hur vi ska hantera allt det vi känner just nu, men vi väljer att tro på fortsatta magiska kvällar, eftermiddagar och upplevelser som ger oss minnen för livet, som denna söndags 8-4 seger mot Brynäs blev.
Den som tvivlar nu, har inte varit uppmärksam, helt enkelt.
Vi tror på det vi ser, precis som spelarna verkar tro på det de gör.
Den här säsongen kan bli hur kul som helst.
