It was the best of times, it was the worst of times..
”It was the best of times, it was the worst of times...” så inleds Charles Dickens 1800-talsklassiker ”A Tale of Two Cities”, eller ”Historien om två städer” som den heter på svenska. Det är en ganska passande summering för den gångna veckan med Luleå Hockey. Under veckans tre matcher har undertecknad kastats mellan hopp och förtvivlan under matchernas gång. Somliga perioder har varit mycket bra, medan andra varit mediokra
Innan jag avhandlar veckans matcher kommer jag att avhandla nyheter sedan senast. Jack Connolly är nu åter i laget. Även om han inte har stuckit ut märkvärt i sina inledande matcher, vilket är förståeligt, är detta en förstärkning som verkligen uppgraderar centersidan. Fröberg, Tyrväinen och Connolly på centersidan är nog skrämmande för alla lag som har oturen att stå på andra sidan isen. Vidare har ”Bulan” förlängt sitt kontrakt till och med säsongen 23/24. I mina ögon är det oerhört glädjande nyheter. Sedan sin återkomst till Luleå har ”Bulan” varit garanten för att laget kommer vara med och fajtas, oberoende av materialet på isen.
I en periodpaus under bortamatchen mot Skellefteå diskuterade jag ”Bulans” vara eller icke-vara med en Skellefteåsupporter. Skellefteåsupportern var en 60+ karl iklädd den fulaste av matchtröjor som hävdade att ”Bulan” troligtvis är slut. Magstarkt kan jag tycka. För där stod vi trots allt i baren och drack öl, utsmyckade som ungar på Halloween, en tisdagskväll. Nejdu gubbe, det är nog du och jag som inte är helt hundra. ”Bulan” vet vad han håller på med.
Ytterligare en nyhet som annonserats sedan senast var att Vilmos Gallo lämnar laget för att återvända till sin tidigare klubb Linköping. Enligt mig gjorde han inte bort sig i Luleå, men han stack inte heller ut på något sätt. I och med att han verkar ha varit missnöjd med sin roll och speltid var det nog för det bästa att han lämnade. Nu får han möjlighet att ansluta till en skara av tidigare Luleåspelare som alla brutit kontraktet med Luleå till en följd av att inte riktigt vara bra nog, men inte heller dåliga (Eddie Larsson och David Rautio).
I och med att just Linköping stod som motståndare i bortaturnéns första match var det redan givet på förhand att Gallo skulle göra mål. Efter en hafsig period ett var det Gallo som gjorde matchens första mål i mittakten. I samma period föll ytterligare två mål åt vardera håll, vilket innebar att Linköping hade ledningen med 3-2 inför den sista perioden. Väl där tycktes Luleå finna tillbaka till en bra nivå. Hjältarna från norr var dominanta under den avslutande perioden, men lyckades inte göra något mål. Jag trodde att Luleå hade lärt sig vikten av att ta skott efter matcherna mot Timrå och Djurgården, men icket. Återigen fick jag slita mig i håret och skrika åt TV’n medan Luleå sökte passningar istället för skott. Nåväl, kul för alla ”rejects” att de fick ta en trepoängare mot just Luleå.
På lördagen var det Örebropublikens tur att få underhållas av Sveriges bästa lag. Återigen inledde Luleå matchen med en ganska medioker förstaperiod. Under den efterföljande perioden var Luleå desto bättre. Framförallt kedjan med Tyrväinen, som missade matchen mot Linköping, flankerad av Brännström och Einar var underhållande att kika på. Den avslutande perioden var en jämn historia. Luleå lyckades knipa alla tre poäng efter att Omark skickade in en fladderpuck i målet. Välförtjänt för Omarks del, han har skapat betydligt mer den här säsongen än vad han själv och medspelarna har lyckats förvalta.
Redan på söndagen väntade nästa match. Denna gång i Karlstad mot Färjestad. Matchen blev en väldigt frejdig och grinig tillställning som svängde fram och tillbaka. Efter tre spelade perioder var det likaläge, 2-2, i matchen, vilket innebar att Luleå fick spela sin första förlängning för säsongen. Väl där dröjde det inte länge innan Färjestad gjorde mål och sedermera knep extrapoängen. Surt. Kul å andra sidan att Luleå lyckades göra två mål i PP samt nu kan stoltsera med ett lag där nästan alla är tillgängliga.
Nu när alla pusselbitar i lagbygget börjar trilla på plats ska det bli spännande att följa laget. Det återstår att se om säsongen i slutändan får beskrivas som ”the best of times”, ”the worst of times” eller kanske något däremellan. Givetvis håller jag, du och alla andra tummarna för att det blir en klassiker som folk kommer att minnas även om 200 år.