Krönika: Arvet efter Fagervall
Joakim Fagervall lämnar klubben och tränaryrket efter två år i Luleå. Men vilket avtryck lämnar han efter sig?
Till att börja med vill jag säga att jag beundrar Jocke Fagervall. Ingen har gått en längre väg och lika envist kämpat för ett tränaruppdrag i SHL likt honom. En ärlig och rak tornedaling som aldrig lindat in något, utan alltid sagt som det är. Plus en i grunden sympatisk man. Men han är första tränaren som jag inte kan komma på har lämnat ett bestående avtryck i Luleå och deras sätt att spela. Vad lämnar Jocke efter sig?
Luleås tidigare tränare satte sin personliga prägel på laget. Slavomir Lener släppte fram fler juniorer än förut och lät de bästa spela, oavsett deras namn eller erfarenhet. Demontränaren Jonas Rönnqvist moderniserade svensk ishockey med intensiv fore- och backchecking, varvade sina målvakter per match och betonade defensiv disciplin för framgången. Men Fagervall? – Inget.
Till Jockes försvar anser jag att han inte haft riktigt fria tyglar och känner att inget av de lag han basat över har varit hans lag. Det har varit sportchefens. Men jag har aldrig sett en tydlig spelidé från honom, utan Jocke har kört på traditionella adelsmärken för klubben. Hårt slit, tuff fysik och hockey med mer kraft och vilja, än kreativitet och talang. Massor av dumpade puckar och sumpade mållägen när idéer saknats att etablera tryck i offensiv zon. De svagare sidorna i Luleå har varit intakta under Fagervall.
Checkingen har fått stå tillbaka då vi hade ligans tyngsta lag det här året, det har varit mer markeringsspel och lobba/slå sarg ut. Men uppspelen och passningsspelet har varit en katastrof, Luleå har varit skrämmande ineffektivt framåt. Här har inget nytt tillförts utan tvärtom blivit sämre under Fagervall. Så uddlöst med detta lag, mer borde ha uträttats.
Han har en CHL-titel, men även klubbens längsta förlustsvit genom tiderna från hans första år. Jockes andra år gav inget, trots ett lyxigt lag på pappret. Mest besviken är jag att ingen personlig prägel har satts från hans sida på något av lagen. Hans två år har varit så fruktansvärt.. intetsägande.
En mindre debatt har uppstått efter att L-G Niemi på SR Norrbotten sågat Luleås spelstil och menat de aldrig kommer utmana om SM-titlar med den här stilen. Nya ishockeyn kräver snabba fötter, tankar och en i grunden kreativt sätt att spela. Det har inte Luleå och måste börja att anpassa sig efter Skellefteå och Frölunda, enligt L-G.
Det gamla Luleå kan sopa banan med Färjestad i en kvartsfinal, men FBK är en dinosaurie (likt Luleå blivit) som klamrar sig fast vid ett stelbent styrspel som gav klubben framgångar förr. Det räcker inte till titlar för dem idag. Gamla Luleå räcker inte heller till.
Vi behöver en ny sportchef som tänker och förstår den moderna ishockeyn. Han sätter lag på isen med denna tanke i sina värvningar. Men ”Osten” har inga planer på att avgå. Och det mesta pekar på att Fagervalls ass. tränare Stefan ”Skuggan” Nilsson tar över som ny huvudtränare i Luleå.
Gamla bekanta ansikten med meriter som spelare, men tillför inga nya idéer till laget (se bara hur ”Skuggan” hanterat spelet i powerplay). Det kan kosta Luleå dyrt en dag, om de inte vågar tänka nytt.
