Krönika: Elitserien
Om man skulle likställa en Elitseriesäsong med en kväll på krogen och dela in hela besöket i olika faser, mingel vid baren för att sondera terrängen, positionstagande vid dansgolvet, själva dansandet och den slutgiltiga hemgången med sällskap, så tycker jag att man nu har kommit till fasen där det är dags för söka position vid dansgolvet.
Fas 1: Lagen har stått och trängts och knuffats och skuffats för att få komma fram till bartendern för att få beställa först. En del lag kom lite sent, men har kommit sig närmare och närmare att få beställa, medans en del lag fick beställa först rätt tidigt, men blev lite för överförfriskade och halkade nedåt i kön. En del lag har varit långt framme hela tiden, tagit lite pauser, men sedan tagit sig upp kvickt i kön igen. Nu när alla lag har stått och knuffats på varandra lite och spänt musklerna för att visa sig från sin bästa sida så är det dags att styra kosan mot dansgolvet och fas 2 kan börja.
Fas 2: Nu är det dags för att ta position vid dansgolvet för att leta upp bästa möjliga partner att dansa med. En del vill man inte alls dansa med för att deras sätt att dansa passar inte en själv, medans en del andra vill man gärna dansa med för det blir kemi på en gång. Det som gäller nu är att fortfarande är på tå för att inte få en knuff i ryggen av något annat par som är ute på dansbanan och får man det så gäller detta att vara kall och inte uppvisa en överila handling som kan straffa en själv.Det som det handlar om nu är att visa sig från sin bästa sida så att man hittar rätt partner och sållar agnarna från betet så att man själv hamnar i en sådan position att man får gå hem med Guldis.
Det är även i denna fas som en del väljer att bara stå och titta på och fortsätta sondera terrängen för att när det verkligen kommer till dansen så går det på knock på en gång, medans andra ger sig up dansbanan för att försöka skrämma bort en del rivaler. Sedan finns det de som blandar och ger, dansar en stund för att sedan stå vid sidan av och blickar ut över havet.
Naturligtvis hittar vi även de som inte får dansa alls, förutom enstaka tillfällen, utan mest får sitta på en stol och titta på. Nu knyter ofta dessa näven och tänker: ”till nästa utekväll ska det bli bättre förberedelser”.
Det händer även att en del byter skor mitt Fas 2, för att få bättre på sina ömmande fötter och för en del så hjälper det, men för en del så fortsätter det att ömma och vissa fall så blir det till det värre.
Övergången från Fas 2 till Fas 3 går ofta omlott med varandra, men man märker en intensitets ändring när det är dags för Fas 3 då det börjar bli hårdare tag på dansgolvet och vissa gör allt för att skapa utrymme för just sin egen dans.
Fas 3: Nu är det nära, och det känner de olika kombattanterna. Det har nu trillat bort en del deltagare av en eller annan anledning. En del får nu gå på barndisco medans en del andra helt enkelt inte orkade med att dansa längre utan sitter och tittar på och klappar händerna. Det som händer nu är iaf att dansen blir hårdare och hårdare, och det blir ett rätt intensivt dansande. Det kommer att bytas partner för Guldis vill ju endast gå hem med den som är den som dansar bäst. Man även säga att Fas 1 spelar in nu, för de lag som fick i sig lite för mycket i Fas 1 kan få lida av det nu då de kanske inte är så stadiga på benen utan trillar ihop ganska direkt. Det gäller helt enkelt att man inte fått i sig för mycket i Fas 1, samtidigt som man tagit en position i Fas 2 som man tror är lämplig för en själv.
I denna fas kommer det att gå hett till, svetten kommer att lacka och i vissa fall så kommer blodet att flöda då det blir för mycket av det goda. Det gäller att hålla sig kall och hela tiden fokusera på sin egen dans och faktiskt inte bry sig så mycket om vad de andra försöker sig på för fulspel, eller om man tar ett snedsteg mitt i dansen. Allt går att reparera, det handlar bara om hur fort man kommer upp på fötterna igen om man skulle trilla. En del kommer inte upp igen medans andra kommer upp direkt och faktiskt kommer upp starkare och dansar vidare med en större vilja.
När det är dags för sista dansen så brukar det vara ett himla dansande, trots att man nu är själv på dansgolvet. Det blir en hård dans där det brukas bytas rätt kvickt i vem som ska föra dansen, men i slutändan så kommer den som föreberedde sig bäst för kvällen att vinna. Då spelar allt in, duschen före, val av kläder och skor och hur mycket man har innanför västen innan man anländer till dansen.
Visst kan det ibland hända att ett lite mindre förberett lag går och vinner, då även spelar in vem som dansar bäst när det verkligen gäller. För det finns de som hållit lite i skymundan och nu visar sitt rätta jag.
Fas 4: Det är här som man får lön för sin möda och sitt slit. Priset blir en stund med Guldis, och man får allas avundsjuka blickar riktade mot sig. Det är bara att njuta då man går ut från Lokalen med Guldis, och man kan själv slå sig för bröstet och inse att man genomförde denna danskväll på bästa sätt men samtidigt så måste man vara beredd till nästa dans. För då vill alla putta ner vinnaren och kliva högst upp och få en kväll med Guldis.
Vart är vi nu i dansen då?
Jag skulle vilja säga att vi nu är vid Fas 2 och det är dags att fixa position inför själva huvuddansen. Ser på Skellefteå så har vi klarat Fas 1 riktigt bra och nu gäller det att klara det första hindret som kommer, nämligen att vi har tappat bort en sula i en sko. Dock så tror jag att vi kommer att klara av att dansa utan den, visst så kommer det att bli lite halt men jag tror inte att vi kommer att halka så mycket och även om vi gör det så har vi så pass bra skor så att vi ska kunna klara av det hela.
Det gäller nu även att Skellefteå huserar med krafterna och inte dansar sig slut i början utan tänker på att i Fas 3 så kommer det viktiga och där vi ska krama ur det sista och då gäller det att man inte kört slut på sig under Fas 2. Nu känns det som om Skellefteå har kommit till dans väldigt väl förberett och det finns goda chanser att Skellefteå får vandra ut med kvällens pris.
Man får inte glömma bort de andra som är med och dansar, och även att en del försöker plåstra, lappa och laga och en del kommer även att försöka klä om sig inför Fas 3, men det känns trots det att vi inte kommer att behöva göra något utan vi är så pass säkra i oss själva att ingen förändring ska behövas göras för att vi ska dansa bäst.
