Malmö till kvalserien - bättre än någonsin
Matchen mot LHC gav två poäng och fullbordar matematiskt faktumet som stått klart i månader, om kvalseriespel. Samtidigt har Malmö Redhawks aldrig varit bättre än vad man är just nu.
Dagens match blev jämn och spännande men också en rätt hafsig match, med mycket fel och misstag, slarv och slafs. Från pressboxens position fick man intrycket av att båda lagen spelade på ungefär samma sätt, trots rätt skilda formkurvor, vilket var oväntat.
Inför matchen kunde vi konstatera att backen Schemitsch fick återgå till att just vara back, då Lerby saknas. Man gick således på sex backar och 12 forwards, varav en är ännu en omskolad back, men den här gången Teodor Jonsson, då Händemark, Barnekow, Olofsson och Bouma inte spelar.
Om detta var någon slags försiktighetsåtgärd med tanke på det kommande kvalet (?) låter vi vara osagt. Det vore en deppig slags inställning, kan tyckas, då det inte de facto är fastställt, rent matematiskt att det blir kvalspel. Det kanske inte behöver vara så, även om det ser ut så, men att ”vila” spelare och därmed inte satsa fullt ända in i kaklet, tills man inte längre kan undvika kvalet, känns inte som en vinnande taktik. It ain’t over till it’s over, remember?
PERIOD 1
Matchen inleds i ett virvlande tempo och Malmö radar upp ett par farliga lägen tämligen per omgående. Det är kedjan med 24, 34 och 9 som visar offensiva kvalitéer, inledningsvis.
Adam Werner står för en mindre lyckad rensning bakom egen bur, vilket föranleder att pucken stannar kvar i zonen och när klockan står på 13.43 styr LHC in ledningsmålet, efter ett längre anfall i Malmös zon.
Kvick replik med 12.21 kvar på klockan, Carl Söderberg gör mål, framspelad av Marcus S i PP, snabb replik. Någon slags videogranskning utfördes, då man misstänkte hög klubba, på oklara grunder, men till slut godkändes alltså målet.
Spel med frenesi, fart och fläkt ifrån Malmös sida och hyfsat lika överlag beträffande heta lägen.
LHC tilldömdes Power Play pga en tappad klubba mål med 1.03 kvar och Marcus Sylvegård fick besöka utvisningsbåset. Det såg ut som att klubban släpptes väldigt enkelt i den situationen och vi får väl hoppas att LHC-spelaren höll i den så gott han kunde och att det inte heller berodde på en lagligt utförd defensiv klubblyftning underifrån som gjorde att han råkade tappa greppet i den siutaitonen. Det påföljande numerära överläget gav nämligen utdelning per omgående och vi fick se ett LHC återta ledningen med 2-1 innan perioden var till ända.
PERIOD 2
Power Play inleder period 2, efter att en förseelse i slutsekunderna beivras med två minuter för interference för gästerna. Även denna gång ringer det efter bara en minut och det är Marcus Sylvegård som snärtar in 2-2 bakom en chanslös Högberg.
LHC tar ledningen återigen vid 13.26 på klockan, efter att domaren visat ut Markus Lauridsen 2 min för tripping i något som såg ut som en lös krock mellan två stillastående skridskor eller en kollision med dramatiska konsekvenser, kanske vore rätt beskrivning. En utvisning som hemmapubliken inte riktigt höll med om, skulle man kunna säga, utan att överdriva.
Andra perioden blir en rätt upphackad och söndertrasad period med många avblåsningar och tempot dras ner en del, liksom spelkvaliteten.
En anledning till att Malmö hamnar under press i perioder är att man ideligen misslyckas med att få pucken ut ur zon trots full kontroll och det har varit ett återkommande dilemma för oss denna säsongen. Vi vill spela oss ur zonen lite snitsigt, tic-tac-toe-style, men när det inte går, blir vi satta under press i långa moment. Detta borde en coach vid det här laget ha påtalat, kan en lekman tycka.
Skotten efter två perioder 21-30.
PERIOD 3
Tidigt i period 3, ännu ett box play, 34 2 min, den här gången valde Mikael Andersson att benämna förseelsen som ”hooking” och därmed numerärt överläge för LHC, återigen. Denna gången inget mål för östgötarna, dock.
Att nämna är att unge herr Wahlberg återigen var på spelhumör, denna eftermiddag. Han fintar, snurrar och är allmänt livfull, kreativ och dynamisk.
Halva perioden förflöt utan att egentligen något av värde eller intresse inträffade. LHC dödar tid och Malmö kommer inte någon vart.
Det skulle dröja till mer än hälften av period 3 innan något intressant händer och då är det den pånyttfödde / den gamla versionen av Kim Rosddahl som målar i PP med 09.16 på klockan.
Power Play verkar vara kvällens melodi, 5 av 6 mål görs i den spelformen. Box Play var inte högfungerande för något av lagen, däremot.
Trots ett ribbskott ifrån hemmalaget, i ännu ett mycket vackert Power Play, där man var oerhört nära ledningsmål, fick 5361 personer på plats till slut nöja sig med likaläge efter tre perioder. Med tanke på alla de riktigt heta målchanser Malmö skapade under matchen, känns det som ett inte helt rättvist resultat.
Detta resultat blev också sista spiken i kvalkistan för Malmö, som rent matematisk hade behövt ha tre poäng med sig ifrån den här matchen för att ha någon möjlighet över huvud taget att undvika hamna på plats 13 eller 14. Man ställer sig frågan om det någonsin fanns någon tanke på att testa plocka Werner i slutet, för att satsa allt på ett kort för att hålla drömmen vid liv, men antagligen resonerade man att man hellre accepterar det oundvikliga och prioriterar att gå in i kvalet med en vinnande trend. Rätt eller fel, det får vi aldrig veta.
Overtime innehåller ett par lägen, framför allt är LHC snubblande nära att virka in en puck ifrån nära håll, men Adam Werner gör en bläckfiskräddning och lyckas freda sin bur.
Straffarna vinner man, Kim Rosdahl blir stor matchhjälte med två mål på straff och ett i matchen. Där har vi ett sparkapital som hittills inte utnyttjats fullt ut. Det känns som att vi har flera ”sleeper agents”, eller hemliga vapen, som först nu börjat aktiveras, när det börjar dra ihop sig.
Tomas Kollar gjorde ingen hemlighet av att det manskap som inte var tillgängliga idag kommer att vara det när kvalserien börjar, på presskonferensen. Ja, möjligen minus Marmenlind då, vars skada från den 28/12 verkar vara av en sällsynt allvarlig karaktär.
Den 14:e mars börjar kvalserien och med den fina form Malmö verkar ha prickat in, går det att ha en aning tillförsikt, även om jag inte kommer att se en sekund av den matchserien live, enligt tiidgare utfärdat löfte.
Innan dess ska dock fiasko-Leksand och trötta Luleå avverkas. Detta blir matcher av akademisk betydelse och ska väl snarare ses som träningstillfällen att få exempelvis Lukas Wernblom att komma igång, nu när så många andra verkar ha gjort det.
Så även om kvalserien är oundviklig nu, så är utgången i allra högsta grad oviss. Vi vet inte ens, med två omgångar kvar, om det blir HV71 eller Brynäs som blir motståndare. Om det är till vår fördel eller inte, är svårt att säga. Vi har haft svårt för båda lagen i år.
Det äventyret, om man kan kalla det för det, har vi fortfarande framför oss.
Den här matchen gav oss mycket positivt inför vad som komma skall och när vi skriver slutord på denna dag, hemma i köket, 00.27, efter en lång dag som började tidigt och slutar sent, så känns det bättre än vad det gjort på ett tag, för nu har vi vunnit fyra i rad och det har inte hänt tidigare denna säsong. Man ska inte underskatta värdet av vinster och tajmingen för dessa vinster.
Det kan visa sig vara oerhört värdefullt, när allt det här är över.