Södertälje - Djurgården1 - 4
Målskyttar sökes…ineffektiviteten präglar SSK:s inledning i Hockeyallsvenskan
En härlig inramning och en fullsatt Scaniarinken. En jämn match där hemmalaget höll jämna steg med det förmodade topplaget Djurgården. Tyvärr slutade det med förlust för SSK som föll på eget grepp.
Tre omgångar in i serien har SSK spelat in 4 poäng. En okej start på säsongen kan man tycka men känslan är ändå att utdelningen borde vara ännu bättre.
Vissa förluster svider mer än andra. Hemmapremiären för SSK i HA säsongen 2022-23 är en sådan, dels för att det är mot en av SSK:s största rivaler Djurgården, dels för att det är dukat för fest i ett sällsynt fullsatt TEMPEL. Den kärna som troget går på match efter match för att följa sitt SSK förtjänar alltid att få fira en seger en sådan här kväll.
Uppladdningen och förväntningarna har varit tydliga inför den här drabbningen. Tanken var att finnas på plats, livet ville annorlunda men inramningen och stämningen gick ändå att ta på ifrån tv-soffan. Atmosfären gick ända ut genom tv-rutan.
Matchen då?
En förstaperiod som kännetecknas av kamp där inget av lagen vill bjuda motståndaren på något. En fysisk period med mycket tacklingar åt båda håll.
Vi får se ett hemmalag som definitivt inte ber om ursäkt för sig och använder sin energi och ”tändning” på rätt sätt. I en sådan här match kan det lätt bli att en del spelare kan bli överladdade men hemmalaget hanterar det på ett bra sätt och står upp väldigt bra i närkampsspelet och spelet i övrigt.
Överlag en jämn period men där SSK känns lite mer kreativa med puck, speciellt i anfallsspelet. Djurgården dumpar mest puck i SSK:s försvarszon och spelar lite mer på chans är känslan efter period 1.
Även om SSK är det något mer spelförande laget så skapar man inte de där riktigt farliga målchanserna. Oftare går avsluten utanför än på mål.
Inget av lagen viker ner sig, sedan kan mitt objektiva öga tycka att Djurgårdarna är lite väl mycket med armbågar och handskar i hemmaspelarnas ansikten.
Andra perioden öppnar upp sig betydligt mer inledningsvis, ytor som gynnar Djurgården mer än hemmalaget, de får mer tid med pucken som gör att de får fast SSK med längre anfall i anfallszonen och skapar mer tryck mot Nikita Tolopilo i hemmamålet.
Dryga 2 minuter in i mellanakten gör bortalaget Djurgårdens IF 0-1 när deras forward Ludvig Rensfeldt i princip ensam kommer i en spelvändning.
Tre stycken hemmaspelare är med hem men Rensfeldt kan från snäv vinkel ändå få in pucken bakom Toloplilo. Det målet ser inte helt otagbart ut men pucken träffar på SSKbacken Ludvig Janssons klubba och det ställer förmodligen hemmamålvakten.
Det målet ger bortalaget ännu mer energi och har nu fått ett tydligt momentum i matchen och efter fortsatt Djurgårdstryck tvingas Södertäljes tränare Magnus Bogren att ta en time out. Detta 5 minuter efter ledningsmålet.
Spelbilden jämnar efter det ut sig och det blir ett ställningskrig resten av perioden med mer fysiskt spel och heta känslor i matchen igen.
Dock gör DIF 0-2 halvvägs in i perioden då de i deras första "hela" powerplay gör sitt andra mål för kvällen. Bortalagets Marcus Kruger styr in Olle Liss skott med bra skymning framför hemmamålvakten Nikita Tolopilo.
Djurgården går till pausvila med en 2-0 ledning inför tredje perioden.
I period tre ska en snabb reducering av SSK komma. 2.03 in i sista perioden snappar Södertäljeforwarden Anthony Luciani upp en retur från den annars för kvällen så duktiga Djurgårdsmålvakten Carl Lindbom.
En kort stund efter det målet så drar Djurgårdens forward Tim Söderlund på sig ett matchstraff för en armbågstackling på SSKbacken Daniel Norbe. SSK får samtidigt chansen att spela med en man mer i fem minuter.
Powerplayspelet börjar svagt för hemmalaget som har väldigt svårt för att få till ordnat uppställt spel i offensiv zon.
Innan fem minutaren tickat ut så drar bortalaget på sig ytterligare en utvisning och SSK får spela 5 mot 3 i nästan en minut. Laget uträttar varken där eller de övriga 4 minuterna någonting överhuvudtaget. Ett riktigt uselt spel i numerärt överläge visar SSK upp den här kvällen, oskärpa i passningar, lågt pucktempo, stillastående spelare och blir lättlästa av motståndarna.
Istället kan Djurgården med 5 minuter kvar utöka sin ledning till 1-3 i eget PP sedan backen Alexander Ytterell kan prickskjuta ett välplacerat skott bakom en skymd Tolopilo.
Ytterligare ett PPmål görs av DIF med en minut kvar av tredje akten men då känns matchen avgjord redan.
SSK lika bra i fem mot fem
Specialteams är direkt avgörande i den här matchen. SSK måste få ordning på sitt spel med en man mer, ja till och med två man mer på banan, annars blir det svårt att vinna matcher.
Jobbet framför bägge målen vinner Djurgården också i den här matchen.
I övrigt så blir SSK väldigt sårbara i sitt peneltykill i den här matchen och det är såklart inte hållbart över tid. Specialteams avgör ofta tighta och jämna matcher och det måste höjas avsevärt om man vill utmana topplagen den här säsongen.
Så specialteams och jobbet framför målen, speciellt i offensiv zon är inte tillräckligt bra. Man står inte i skottlinjen tillräckligt mycket, det gör det enklare för motståndarmålvakten att rädda puckarna. Utan skymning så är det sällan målvakter släpper in skott från blå linjen i dagens hockey.
Även returerna behöver SSKspelarna bli starkare på, ofta så kan Djurgårdsbackarna rensa bort returerna och hålla bort hemmaspelarna. Något som också präglat de två matcherna mot Östersund och Västervik.
I spelet 5 mot 5 så är SSK relativt tighta bakåt och stabila i spelet över hela isen. Det hårda jobbet finns det inget att anmärka på. Men en del så kallat ledande spelare behöver definitivt höja sig.
Just nu verkar det inte finnas några målskyttar i laget. Isak Mantler, Carl Lindbom och Emil Kruse i all ära, duktiga målvakter absolut men en hel del skott i dessa tre matcherna som SSK spelat har inte träffat mål och målvakterna har inte behövt sättas på prov.
Den dåliga träffsäkerheten i kombination med uselt Powerplay där man inte skapar chanser överhuvudtaget, inte ens kommer till skott är en stor förklaring till förlusten mot Djurgården men också ett tecken som kunde gjort att laget gått poänglösa mot såväl Östersund som Västervik.
Spelet fem mot fem ser stundtals väldigt lovande ut men om inte helheten börjar sitta där snart och om man inte hittar lösningar till att hitta rätt i PP. Om man inte får i gång målskyttet så kommer man tidigt att halka efter i tabellen. Men vilka är det som ska göra målen egentligen?
Avslutningsvis, alla såg förutom Marcus Kruger.
Men det försvarar ju inte beteendet hos vissa så kallade supportrar och det försvarar heller inte missen i säkerhetsarbetet. Det ska inte få ske att det eldas flaggor på läktaren.
Men det uppmärksammades inte av Kruger, fast alla andra såg. Lite konstigt ändå, eller?