Röda tankar efter match 7-15 : Håller Malmös magi i sig?
Efter drygt en tredjedel av grundserien hittar vi Malmö Redhawks på femte plats i tabellen och det är ju för den insatte supportern något som man inte är direkt van vid. Frågan är vad vi ska tänka och känna förutom eufori och framtidstro, nu när allt verkar gå vår väg? Vågar vi känna att det blir vårt år i år eller ska man besinna sig?
Bäst i SHL effektivitet beträffande mål på antal skott.
Bäst i SHL i fråga om antal gjorda mål, totalt.
Topp två rörande målvakters räddningsprocent och topp två rörande forwards poäng.
Fjärde bästa power play i ligan.
Det är lätt att som supporter bli vårdslös i sina känslor nu, när det går såhär bra för laget som det normalt sett inte går särskilt bra för. Vi är liksom inte vana vid det här och vågar inte riktigt vara glada på riktigt, även om det såhär 15 matcher in i serien, känns som om precis allt är förändrat och att inget är som det varit.
Vi vill ju inget hellre än att helhjärtat tro på att detta fantastiska bara ska fortsätta, i stadig takt ända upp till 63 poäng och sen får vad som helst hända efter det. Det brukar sägas att där någonstans ligger den nödvändiga poängsumman man ska skrapa ihop för att undvika negativt kval.
Att ens prata om detta förhatliga fenomen när våra hjältar har 6-2-2-5 som resultat och ligger på femte plats i tabellen är ju sjukt i sig självt, men också ett tydligt tecken på den mentala tortyr vi fans har burit på och i viss grad fortfarande bär på, efter många års trauman. Vi är glada, men vi vet hur fort det kan gå om man släpper in fuskandet, slutar med det man gjort och börjar återgå till gamla synder med tappade ledningar, bristande disciplin och förlorad ödmjukhet.
Oavsett, så måste vi få tillåta oss att här och nu känna de här ovanliga och oväntade känslorna, så länge det går. Att kunna titta på en match utan att ha en klump i magen ifrån första nedsläpp och utan att känna den där sjunkande känslan när den bekanta händelseutvecklingen från åren innan infaller, är befriande och välgörande balsam för själen.
Vi gör saker som vi inte brukar göra, den här säsongen. Fantastiska saker.
Carl Persson börjar se ut som en konsekvent målskytt! Detsamma kan man säga om Kim Rosdahl!
Fredrik Händemark gör inga mål, men allt annat gör han magnifikt!
Teemu Kivihalme är otroligt skridskostark och skjuter som en häst sparkar. Förläng nu, Björn!
Lauri Pajuniemi och Janne Kuokkonen levererar poäng på maskinell nivå. Lauri verkar för övrigt ha fått hela domarkåren emot sig av någon anledning. Har någon spelare förr drabbats av fler fula tilltag som domarna ”missar”? Högst anmärkningsvärt.
Marmenlind är utomjordiskt bra och borde blivit landslagsuttagen. Werner har också varit pålitlig, med något enstaka undantag.
Och så vidare. Det finns mer och fler som borde nämnas, vilket är så makalöst glädjande så man tror nästan inte det är sant.
Laget i sig självt är också annorlunda i år och allt man gör som är nytt bör framhållas.
Vi håller i ledningar, även i tredje perioden.
Vi slutar inte spela i ledning.
Vi har ett pålitligt målvaktsspel, som ger oss chansen att vinna varje match.
Vi har offensiva hot som har kreativa, skickliga och varierande spelsätt.
Vi vinner matcher även vid de tillfällen då vi inte spelar så bra.
Alltså är det i stora drag en ny och annorlunda upplevelse att följa laget i år, jämfört med de två, tre senaste åren.
Det vore nu enkelt att ösa galla över alla de här människorna i någorlunda framskjutna positioner i hockey-Sverige som alla var rörande överens om att vi skulle sluta sist och att vi är sämst. Inget vore lättare att lägga huvudet lite på sned och liksom på ett dumförklarande sätt fråga om de fortfarande anser det och om de inte lite grann i alla fall skäms för att de hade så otroligt fel och ifall de vill krypa till korset och göra avbön nu?
Tur man inte ägnar sig åt sådant högdraget beteende.
Dessutom vet man aldrig vem som skrattar bäst till sist. Skulle allt falla isär och tabellen skifta skepnad totalt, så får de ju rätt, alla de som alltid sågar oss. Det kan fortfarande hända, det är vi medvetna om.
Men fram till dess, om det över huvud taget händer, njuter vi av den röda hökens kraftfullt stigande vingslag, högre och högre uppåt i serietabellen och vi tillåter oss att känna lycka och tillförsikt, med alla de där förbannade ja-men-klausulerna i åtanke. Det går bra nu. Låt oss inte tänka längre än så och låt oss verkligen känna det, fullt ut nu, ett tag. Malmö Redhawks har förtjänat det och fansen har förtjänat det, så bara ta in framgången nu och tänk inte så mycket.
Det var länge sedan det kändes såhär.
