Skellefteå AIK-bloggen: Tråkigt serielunkande? Skulle inte tro det.
Det är lite lamt just nu.
Den här bloggen producerar väldigt få inlägg, och jag kan tyvärr inte lova någon bättring. Men jag kan garantera ett försök.
Läsarantalet på hela sajten har gått ned en del också, det är lite serielunk nu i Elitserien, och även om det faktiskt är hysteriskt jämnt i Elitserien så är ES-hockeyn inte direkt glödhet just nu.
Men för AIK är det ändå spännande. Högkvalitativt i senaste hemmamatchen mot Linköping, där det var ett väldigt högt tempo, men få chanser då båda lagen verkligen satte defensiven. Fast Linköpings defensiv var ändå starkast när man summerade. Rolig match, tyckte jag, även om jag verkar vara rätt ensam om det. Men man tog ju ut varandra lite grann.
Lite för mycket kanske.
Igår var det en högkvalitativ match också, fast istället offensivt. Rasande tempo, trots att Rönnmark blåste alldeles för mycket och borde ha dödat tempot - men så blev det verkligen inte. På förhand var det en dröm-match: Två offensivt skickliga lag, som också spelar offensivt. Två fysiska och intensiva lag. Och framförallt så var det ju ett toppmöte, två av seriens allra, allra bästa lag.
Matchen levererade också. Framförallt så var slutdelen fantastisk - två vältränade lag också?
Mäktigt ändå att se AIK bestämma i slutet på tredje perioden. Visserligen så är man serieledare, och poängen var väl lite "viktigare" för HV - men ändå. AIK gick för tre poäng. Sköljde över HV i sista delen av tredje perioden, med 1-1 på tavlan. På bortaplan.
Det såg man inte för några år sedan.
Det är nya tider nu, och jag gillar det.
Rättvist resultat också, 2-1 efter sudden. En poäng förtjänade AIK efter en riktigt bra sistaperiod. I de två första var det tufft, man kunde inte riktigt matcha hemmalagets tempo, och man kunde heller inte få kontroll genom en bra puckinnehav. Men i tredje kom man alltså tillbaka, och det med besked. Sista 10 var, som sagt, groteskt bra av AIK.
En poäng är bra att få med sig från Kinnarps. HV är riktigt bra i år. En klar guld-contender. Joensuu/Krog, som var tillbaka igår, är en hysteriskt vass duo. Och Davidsson/Voutilainen är alltid Davidsson/Voutilainen. Man har spets. Och bredd också. Fjärdekedjan var galet bra igår, och imponerade enormt på mig. Vilken fart. Johan Lindström är underskattad.
Som sagt, jättebra med en poäng, och därigenom en återtagen serieledning.
En serieledning är alltid en serieledning.
****
Jag vill lyfta fyra spelare från gårdagens match, och Eriksson som gjorde en kanonmatch längst bak är faktiskt inte en av dessa.
1: Först Bellemare. Herregud, vilken jävla gigant han är. Han har legat på en väldigt hög nivå hela säsongen, och nu kan man faktiskt konstatera att han är av lagets absolut bästa spelare. En av seriens allra bästa. Han har lyft spelet, både med puck, offensivt, och spelet utan puck, defensivt. Avsevärt. Och igår var han outstanding igen, framförallt defensivt. Jag vet inte hur många närkamper han vann..
Matchens behållning, för mig, var det han gjorde nio minuter in i första perioden igår, när han, i boxplay, slängde sig i en backcheck i mittzonen och liggandes på isen spelade pucken i motsatt riktning till en nästan friställd Goren.
Världsklass.
2: Att Johan Forsberg ALLTID backcheckar vansinnigt bra, det vet vi. Och det har ju blivit en vana. Men någon dag måste han ändå hyllas, idag är en sådan dag. Han backcheckade fantastiskt mot Linköping, och faktiskt ännu bättre igår.
Bara hans backcheck gör att han är värd vartenda jävla krona i sitt lönekuvert.
Och sen gör han ju en hel del andra bra saker också..
3: Petter Granberg håller i Elitserien, det är det bara att konstatera. Igår gjorde han på nytt en riktigt stark insats.
Trots att han är en placeringssäker och fysisk back så har han ändå ett offensivt register som gör honom till en fullgod elitseriespelare. Han vågar kliva upp offensivt, han vågar utnyttja sitt fina skott, och han är fullt kapabel till att slå ett bra förstapass.
Och hans fysik och storlek är en klar spetskompetens.
Igår klev han upp i offensiv zon, från sitt backläge, och proppade en HV-spelare så det stod härliga till. Då vet man att han har självförtroende. Och när han har självförtroende och utnyttjar sin storlek, då är han en tillgång i AIK.
4: Nisse Burström måste jag också lyfta, som jag alltid gör. Han löser stora problem på väldigt bra sätt. Det var fleratalet situationer framför eget mål, ett friläge bland annat, som han på ett enkelt sätt löste - utan att behöva ta en utvisning. Få backar i Elitserien som hade klarat att lösa de situationerna utan att ta en tvåa. Väldigt få.
Han är otroligt viktig för Skellefteå AIK. Så är det.
****
Så det var hett och spännade mot både Linköping och HV. Det blir hett och spännande i final-reprisen imorgon mot en björn som har vaknat igen, också. Färjestad hemma. Inte ska väl AIK förlora tre raka matcher i Elitserien för första gången under Anders Forsbergs tid som tränare, nu när man dessutom leder Elitserien?
Och på tal om björnar.. Det är ju derby på lördag. Luleå på bortaplan.
Tråkigt serielunkande för AIK?
Knappast.
Till sist: Snappade upp ett klipp med veckans tio snyggaste mål från KHL. Man finner två gamla AIK:are på veckans lista, och Fredrik Warg är inte en av dom.
På plats nio (andra målet i klippet) ser vi fjolårets svartgula skyttekung Mikko Lehtonen bjuda på ett riktigt klassmål. Och på plats åtta, i sekvensen efter, hittar vi en annan AIK-bekanting, nämligen Tomas Surovy som fräckt nätar i powerplay.
Ska man ha fram så där många godbitar i Elitserien så behöver man typ en halv säsong. I KHL gör man det alltså på en vecka.
Rätt bra liga ändå, KHL.
