Skellefteå AIK-bloggen: Classe et l'assertivité - Bellemare!
Hahahaha..
Ja, så där kan man ju också göra.
Dominera spelmässigt, ha oflyt i många situationer, ha studsarna mot sig, och inte alls få till det i powerplay. Bara ha 2-2 i slutskedet av matchen, när man borde ha en klar ledning.
Och sedan då åka på en utvisning med tre och en halv kvar av sista perioden, eftersom att en av lagets mest erfarna backar ligger helt, helt fel i position.
Sikta på förlängning. Eller snarare hoppas på förlängning.
Men då bestämmer sig Martin Lundberg för att gå framåt direkt i boxplay, och då hänger ju den dära fransmannen som redan gjort ett boxplaymål i matchen självklart med i en liten andravågsforecheck på egen hand.
Väldigt vågat. Väldigt farligt.
Och sedan kombinerar då den dära fransmannen en hel del klass, och en hel del vilja, och gör 3-2 i boxplay med tre minuter kvar.
Så. Fruktansvärt. Jävla. Skönt.
Tror inte jag har skrikit så många gånger över ett serielunksmål tidigare. Men det var så oerhört jäkla skönt. Och det var framförallt en så oerhört bra prestation av Bellemare.
Fantastiskt helt enkelt.
Och åh, så välförtjänt. Det var ett annat Skellefteå AIK än senast mot HV. Ett klokare Skellefteå. Ett lag som visade upp ett tålamod utan att på något sätt agera passivt.
En väldigt bra match. Skottstatistiken speglar ju faktiskt matchen. 52-14, och Skellefteå borde väl ha vunnit med en tre-fyra mål. Men dansken var bra, och Hadelöv gav helt och hållet bort ett mål i det dära kritiska läget där Skellefteå faktiskt hade fått det så, så viktiga första målet i matchen.
Det stämmer fortfarande inte helt i powerplay, även om man har en del kolossala chanser och med lite flyt så klart hade nätat, och hade man nu haft det där sista lilla extra i powerplay så hade ju AIK dödat den här matchen.
Fast det blev väl nästan roligare så här. Bellemare.
Belle-fucking-mare.
***
Det hände nånting där med publiken efter Bellemares första. 2-2-målet. Det gick från ganska kallt till bastuhett i arenan, och publiken skrek på allting. Varje tackling gav måljubel-reaktioner från läktarplats. Vilken injektion det där målet blev, inte bara för spelarna och laget, men för hela arenan. Framförallt gillar jag när Forssell fick ut pucken i boxplay där i tredje perioden och det lät som att Skellefteå AIK vunnit SM-guld.
Vilket tryck. Lee Goren sa så här om stämningen:
"Den här publiken vet jag redan sen jag var här för fyra år sen att den är fantastisk. Jag har spelat inför 20000 i NHL, men det här är bättre".
***
Lee Goren ja. Mannen var glödhet i första halvan av matchen. Han hade en helt galen fart på skridskorna, vann varje närkamp och slog passningar som inte fanns på världskartan. Flera gånger om. Goren tappade lite i andra halvan av matchen men det här var ändå hans bästa match hittills. Precis som Bellemare, så var han "in the zone" ikväll.
***
Oscar Lindberg låg på en femma i betyg under första halvan av matchen, men ramlade sedan ned till en 2a, 3a nånting under andra halvan. Började göra misstag. Tappade han energi, tappade han självförtroende efter sina många missade chanser?
Han är i alla fall fortsatt på väg framåt. Snart får han utdelning.
***
Frölundas hårding, Pierre Johnsson, fick lämna matchen och åka till sjukhus efter att ha fått ett skott på armen.
Va?
***
Rasmus Edström gör en bra match på nytt. Han hade vissa problem i positionsspelet i början av matchen - det blir ju så, när man möter lag som är väldigt välorganiserade och anfaller systematiskt, att just positionsspelet är kritiskt - och där brukar juniorer ha problem. Men han klarade sig i alla fall. Med puck är han fortsatt riktigt bra.
Men fortfarande inget förtroende i powerplay. Även om Alavaara är svår att ta bort från andrauppställningen för Forsberg så tror jag att Edström är ett bättre alternativ. Våga.
***
Nog satt den i benen, den dära jippomatchen mot Rangers igår, för Frölunda. Inget man märkte av i början utav matchen, men det tog ut sin rätt till slut.
Även om man alltså var på väg att ta poäng ändå.
Men Bellemare ville annat. Och de andra boxplaykrigarna också, för den delen. Men framförallt Bellemare.
Och tack vare dom så fick vi då äntligen vinna på hemmaplan. Det var inte enkelt. Vi hade inte den där effektiviteten som det har pratats om att vi måste ha. Men det var en bra match.
En rättvis seger. Väldigt rättvis.
Men det betyder inte att det var enkelt att ta den, det krävdes ju något alldeles extra.
Tack, Bellemare.
