Skellefteå AIK-bloggen: Jimmie Ericsson måste bli lagkapten
I och med att Fredrik Warg lämnade Skellefteå AIK för ett litet KHL-äventyr i Dinamo Riga i våras så har inte AIK bara blivit av med förstacentern från förra säsongen, utan också fjolårets lagkapten.
Vem som tar över efter Warg är - precis som inför fjolårssäsongen då Warg blev kapten - ganska öppet.
Anders Forsberg kommenterade kaptensfrågan i Norran-bloggen häromdagen och hintade väl om att det stod mellan ett antal mer etablerade och erfarna spelare, spelare som varit med ett tag. Det talar väl för att varken David Ekström eller Jonas Fahlman får rätt, som ville se ungtupparna Oscar Möller respektive Martin Lundberg som lagkaptener för Skellefteå AIK kommande säsong. Martin och Oscar är sannerligen två roliga och intressanta kandidater, som givetvis hade kunnat göra ett bra jobb som kaptener, men den sortens outside the box-tänk är inget för mig.
Jag säger som jag sa inför förra säsongen; Jimmie Ericsson borde bli utsedd till lagkapten.
Det finns en anledning till att han inte är given, och det är att han ibland blir grinig och tappar huvudet, jag kan t.ex tänka mig att han låg väldigt bra till i Skellefteås interna "mest onödiga utvisningar"-liga under förra säsongen. Men det är någonting som han väl ändå kan ändra på, något han borde kunna tona ned.
Och även om han nu inte kan det så är han ändå det bästa alternativet.
Han ligger på en oerhört hög nivå som spelare - han är en av de skickligaste i laget både offensivt och defensivt, vilket ju är jätteviktigt för en kapten, han ska ju spela mycket, och bidra mycket. Han har även ett långt kontrakt och kommer således att stanna och vara kapten i flera säsonger till, vilket är viktigt - det får inte bli som det har varit i Skellefteå, att man byter kapten var och varannan säsong.
Jimmie är 31 år gammal, vilket är en utmärkt ålder för en lagkapten. Han är så "ung" att han fortfarande håller en hög nivå fysiskt och spelmässigt, och samtidigt så gammal att han är mogen och tillräckligt erfaren för att vara lagkapten. Han utgör också, tillsammans med Andreas Hadelöv, den viktigaste grunden i stommen i spelartruppen.
Men framförallt så känns det verkligen som att Jimmie är AIK. Med åtta säsonger i AIK, och dessutom Skellefteå som födelseort (jo då, sånt är viktigt) så ÄR han AIK.
Och han är en jäkla kämpe och vinnarskalle, han vill vinna till varje pris - även om "varje pris" innebär psykningar, fult spel och andra rackartyg (eller "även om", sånt älskar han ju..)
Och han är en väldigt bra ledare, en stor auktoritet. Otroligt, otroligt populär bland fans och lagkamrater. Också väldigt respekterad av motståndarna i Elitserien.
Och han är den sortens kille som tar saken i egna händer. Han gömmer sig inte när det gäller, han tar verkligen ansvar. Jag har två underbara exempel på detta från finalserien:
1: I den första hemmamatchen i finalserien mot Färjestad så var det sudden death, i ett otroligt viktigt skede i finalserien, där Skellefteå mer eller mindre var tvungna att vinna för att hålla guld-drömmen vid liv. När Färjestad hade en avvaktande utvisning i förlängningen och Hadelöv kom till båset så hoppade Jimmie in på isen som sjätte man (han avslöjade efteråt att det inte alls var bestämt vem som skulle in, att han bara hoppade ut instinktivt), trots att skytte/poängkungarna Mikko Lehtonen och Jocke Lindström stod bredvid honom i båset. Jimmie skulle bara in, han skulle in och vinna matchen. Ni vet vad som hände.
2: I den sista finalmatchen i Karlstad, när Skellefteå låg under med 3-1 i slutskedet av matchen och Färjestads guld i princip var bärgat, och när alla egentligen gett upp i Skellefteå så tog Jimmie fram taktiktavlan och ritade och instruerade kedjekamraterna intensivt. Spelare gör sällan det, och icke-kaptener gör väl aldrig det. Men Jimmie gjorde det. Visserligen utan resultat, men den aktionen fick mig att rysa, och den illustrerar att Jimmie Ericsson är på riktigt.
Det är att leda, det är att ta ansvar.
Jonas Fahlman m.fl tycker att Jimmie kan göra exakt samma saker som assisterande kapten, som han var ifjol, och det ligger väl något i det. Men vill Skellefteå AIK att det ska betyda nånting att vara lagkapten, att lagkaptenen ska vara den stora, stora ledaren, att lagkaptensrollen verkligen är viktig.. Ja, då finns det bara ett alternativ.
Jimmie Ericsson må ta dumma och onödiga utvisningar, ibland i kritiska lägen i matcherna, men trots det så skulle han bli en groteskt bra och stor lagkapten. Den sortens lagkapten man vinner SM-guld med, den sortens lagkapten man vinner ett SM-guld tack vare.
Ge honom C:et.
