Skellefteå AIK-bloggen: Skellefteå mot AIK
SM-semifinalen är nära. På måndag smäller det.
Ändå pratas det väldigt lite hockey när det pratas om den här semifinalserien. Det pratas ju mest om namn. Det pratas om namnet AIK.
Och det har ju ältats en hel del genom åren. Ändå ska det ältas igen när man stöter på varandra i slutspelet.
Det börjar bli lite tjatigt. Jag tänkte skriva nånting om det, men jag tappade som suget..
När AIK-snubben Jan Samryd pratade om "de där jävla lappskallarna" som också kallade sig för AIK i Aftonbladet, och sametinget då RASADE mot Samryd som blev tvungen att påvisa sina stora same-sympatier och ursäktande fick berätta om sina fjällvandringar där samerna lärt honom plocka hjortron och så vidare (hysteriskt roligt, naturligtvis) - då kände jag att det där är något jag mer än gärna hoppar över.
När Skellefteå AIK och AIK benämns flera gånger i samma text, vilket kommer att bli fallet under den här slutspelsserien, så benämner man i all sin enkelhet Skellefteå AIK som Skellefteå och AIK som AIK.
Så värst mycket svårare än så behöver det faktiskt inte vara..
Det hockeymässiga då?
Det blir en frän serie, det här. AIK känns lite som Luleå. Eller ganska mycket. Själva spelmässiga metodiken differerar inte särskilt mycket när man ska lyckas mot AIK som när man ska lyckas mot Luleå. Det gäller att spela snabbt och rejält. Vara extremt noggranna i kommunikationen och hjälpa varandra flitigt i både försvarsspelet och anfallsspelet. Matcha arbetsinsatsen. Då tänker jag inte bara på att man måste jobba lika hårt som motståndaren - man måste också jobba lika SMART som motståndaren. Göra rätt saker när man jobbar hårt. Kontinuerligt. Och det där med att man måste jobba KOPIÖST för att lyckas skapa en målchans, som man ju måste mot Luleå, måste man också mot AIK. Och det kan ju tyckas vara besvärligt, men det är slutspel, och då är det så det funkar.
Det pratas en del om både Skellefteås och AIK:s förstakedjor, att dom är vassa och måste hållas under uppsikt. I mina ögon är ju grejen med de här två lagen just att man INTE är beroende utav en formation. Man har fyra kedjor som gör det.
AIK visade det mot Luleå i kvartsfinalserien, när man gick vidare trots att Rosén och Gynge inte uträttade särskilt mycket, och Skellefteå har ju visat det... hela säsongen.
Lagen är jämna. Offensivt är Skellefteå lite vassare, defensivt är AIK lite vassare. Målvakterna är statistiskt sett rätt så jämna, men Fasth känns ändå något snäpp tyngre. Men det är ändå jämnt. Och coachmässigt är det väl ganska jämnt också.
Men vad gäller specialteams så är Skellefteå starkare. Både i powerplay och boxplay. Om man ser till hela säsongen, och om man ser till slutspelet. Ska man ha fram något som kan komma att avgöra den här serien så är det kanske just detta.
Även om AIK inte tar särskilt många utvisningar (man åker mycket skridskor och är disciplinerade - de två faktorerna som gör att man sällan tar utvisningar) så kommer ju Skellefteå ändå få spela en hel del powerplay. Och då får det gärna smälla som det gjorde i början på serien mot Modo, innan Modo neutraliserade Skellefteås numerära överläge.
Det stora problemet, när det slutade funka, eller i alla fall slutade produceras mot Modo, var framförallt att Skellefteå hade en renodlad skytt på blålinjen snarare än en mångsidig point med både playmaking-kvalitéer och skytte. Bud Holloway saknar det förstnämnda, och när man ligger i hans skottlinje hela tiden, som Modo gjorde, då händer det inte så mycket.
Bud Holloway är hela SM-slutspelets bästa skytt, men någon playmaker är han inte. Han är för enkelspårig. Hans instinkt är alltid att skjuta när han får pucken. När han inte kan göra det så söker han korta passningar till Möller. Det är vad han gör. Han slår alldeles för sällan den enkla passningen till Lindström (som ju ska ha så sjukt mycket mer puck i powerplay än han har nu), han söker aldrig den diagonala passningen till Goren (Bellemare, nu när han kommer tillbaka), och han är inte så duktig på att från en stillastående position kunna hitta luckor i boxen genom att röra på sig, han är ju inte van vid att göra det. Ska man ha så mycket puck som Holloway har så måste man vara mer innovativ, mer oförutsägbar. Man får inte vara enkelspårig. Då blir det väldigt enkelt för motståndarna.
Med det sagt så SKA Holloway stå där han står. Men han ska vara avslutare, och han ska inte ha lika mycket puck som han har nu. Det är Lindström som ska ha pucken på högerkanten, mer än Möller och Holloway på vänsterkanten, som ju båda är avslutare.
Förmodligen blir spelet mer belagt till höger när Bellemare kommer tillbaka. Och då talar mycket för att Skellefteå får igång sitt fantastiska powerplay igen.
Bellemare är minst sagt efterlängtad.
***
J20 försvann ju snöpligt ur sitt SM-slutspel redan i åttondelsfinalen, trots att man vann serien och fick välja Västerås. Olyckligt för J20 att Västerås A-lag inte tog sig till Kvalserien, eftersom att William Karlsson då blev tillgänglig och såg till att Västerås J20 vände 1-0 i matcher till 1-2, genom två raka bortavinster i Skellefteå.
Denna William Karlsson ryktas nu till Skellefteå. Och det känns som att han, i form av ung talang, vill till juniorvänliga Skellefteå - och det känns som att sportchefen Lasse Johansson, som ju såg Karlssons uppvisning i åttondelsfinalen, lär vara ganska sugen på honom också.
Tror att han presenteras inom kort.
***
J18 är däremot kvar i sitt SM-slutspel, och vann igår den första av tre kvartsfinaler mot Timrå. 6-1 på hemmaplan.
Tongivande i den matchen?
En förstärkning, som vanligt i juniorsammanhang. Lucas Wallmark från J20-laget låg bakom segern.
***
Missade ni Johan Forsberg i Hockeykväll så kan ni se det här.
Angående det där med hans bristande hockeyintresse så tycker jag att det är ganska uppfriskande. Det finns ju annat i livet också. Så länge han har en förståelse för att det finns supportrar som verkligen brinner för sporten och laget, och att han respekterar det och själv brinner för det när han är på isen, då är det ju inget problem. Och så är det ju.
Att han brinner för litteratur och allt annat som går emot stereotypen "hockeyspelaren" när han är hemma är ju bara härligt, visst är det?
***
Jag tippade kvartsfinalerna inför slutspelet, och man kan konstatera att det inte ens gick sådär, det gick åt helsike dåligt:
Luleå - AIK, 4-1 i matcher
Skellefteå - Modo, 4-2 i matcher
HV71 - Färjestad, 4-3 i matcher
Brynäs - Frölunda, 3-4 i matcher
Ett rätt, och det på Skellefteås serie. Det är tredje året i rad jag tippar rätt utgång för Skellefteå i kvartsfinalspelet. Alltid nånting.
Men att ha fel på tre övriga serierna, inte bara på resultaten i matcher, utan på vilka som går vidare, det är ju nästan en bedrift.
Man borde ju inte tippa när man inte klarar av det, men jag testar semifinalerna också:
Skellefteå - AIK, 4-3 i matcher
Brynäs - Färjestad, 2-4 i matcher
I den sistnämnda serien är mästarna ändå favoriter. Dom känns lite tyngre. Brynäs känns vassare men Färjestad känns tyngre. Inför säsongen tippade jag att Färjestad skulle vinna både serien och försvara SM-guldet. Att man inte skulle vinna serien stod klart ganska tidigt, i och med lagets kris under de första elitseriemånaderna, men sin vana trogen har Färjestad växt, och växt, och växt, och växt i takt med att slutspelet närmat sig, och när kvartsfinalspelet väl drog igång var man återigen det där stora tunga laget man brukar vara i slutspel. Jag tror inte att Brynäs rår på Färjestad. Färjestad är så starka på bortaplan, och så starka på hemmaplan. Och om det är något lag som kan neutralisera Silfverberg/Järnkrok så är det just Färjestad.
Det kommer att bli jämnt, men till slut är Färjestad för bra. Sitter i väggarna och så vidare..
Och i den andra serien, i AIK-serien, så blir det nog väldigt, väldigt, väldigt jämnt. Hemmaplansfördelen är ett tråkigt argument, men här tror jag att det kan bli avgörande. Hade AIK haft den så tror jag att man hade vunnit. Nu har Skellefteå den istället, och då tror jag att Skellefteå vinner. Hovet var - det lilla jag såg av den serien då Skellefteå spelade sina matcher parallellt - ett brinnande inferno. Stämningen var absurd.
Det är inte helt enkelt att vinna nere i Stockholm, i infernot på Hovet.
Ska Skellefteå vinna den här serien så gäller det att man vinner hemmamatcherna. Det måste man nästan göra. Och det tror jag absolut att man kan göra.
Även om hela serien kommer att bli jättejämn, och samtliga matcher kommer att vara ruskigt jämna, och det handlar om extremt små marginaler hela tiden, så tror jag ändå att hemmaplansfördelen blir det som avgör. Det blir ju verkligen inte alltid det som avgör, men ska Skellefteå någon gång verkligen gynnas av att ha hemmaplansfördelen så är det just här, just i den här semifinalserien mot AIK.
På måndag kommer AIK att testa Skellefteå direkt, testa Skellefteå huruvida man kan hålla i hemmaplansfördelen eller inte. Vad AIK måste ha klart för sig är att stämningen i Skellefteå Kraft Arena kommer att vara av samma typ som den på Hovet.
Nämligen infernalisk.
