Skellefteå AIK-bloggen: Två spelade
Två matcher spelade, två förlorade straffavgöranden.
Mot Färjestad var det surt och onödigt - Mot Timrå var man väl nöjd över att det blev en poäng till slut, men efter att ha förlorat på straffar mot Färjestad matchen innan så var det ju som jobbigt att göra det mot Timrå också.
Det handlar visserligen bara om två poäng, och det är väl egentligen inte hela världen.
Men en enda poäng till ifjol, och Skellefteå hade vunnit Elitserien.
Man behöver marginaler.
Just nu slänger man kanske inte bort dom, men man tar dom inte heller. Det behöver man börja göra.
Mot Färjestad såg det riktigt bra ut spelmässigt. I fem mot fem-spelet var man riktigt bra - i spelet utan puck visade man tendenser på storhet många gånger. Kan dessa tendenser bli mer än bara tendenser så kan Skellefteå bli groteskt jäkla bra i år. Och fruktansvärt svåra att möta. Färjestad hade sina problem, man var inte riktigt beredda på Skellefteå press-spel, och reagerade med att ta utvisningar.
Men det var inte så farligt för Färjestad, då Skellefteås powerplay var riktigt dåligt. Och det var väl där någonstans som Färjestad vann matchen som dom inte borde ha vunnit. Färjestad är ett färdigt lag - det är inte Skellefteå. Man har en grund, man har ett powerplay och ett boxplay som är strukturerat och genomtänkt. En väldigt rak och enkel idé i powerplay (pucken till Nygren eller Sevc och avslut direkt från point), och svårare än så är det inte. Mer effektivt än så blir det inte, så här tidigt på säsongen. Skellefteå däremot, som tappat hela sin powerplay-uppställning från ifjol (Lindström, Warg, Lehtonen, Erixon, Rundblad) är inte i närheten av att ha ett färdigt powerplay. Hade man haft det så hade man vunnit matchen.
Det är ju alltid onödigt, och surt, att tappa en match som man leder med två mål och också har ett spelmässigt grepp om. Men Färjestad är ett mer färdigt lag. Det räckte.
Och sedan hade man ju en norrman som kunde det här med att skjuta straffar också. Världsklass.
Helhetsbilden från matchen var ändå positiv. Om man tänker spelmässigt.
Wikegård håller med.
Mot Timrå såg det sämre ut spelmässigt. Timrå dödade Skellefteå i mittzonen, och Skellefteå hade varken farten eller kraften för att kunna anfalla ordentligt. Skellefteå hade behövt spela enkelt. Enkla uppspel. Enkla beslut i mittzonen. Ge understöd på ett enkelt sätt. Göra alla grundläggande saker på ett enkelt sätt.
Det klarade man inte av. Timrå inriktade sig på att spela ganska destruktivt. Det passade bra mot gårdagens Skellefteå. Att man genom att spela destruktivt riskerar att ta många utvisningar drabbades man inte av heller, Skellefteås powerplay var återigen dåligt. Skellefteå försökte spela svårt, spela vackert - när man behövde göra den exakta motsatsen. Gårdagens match var inte den typ av match där man finlirar hem tre poäng. Det borde Skellefteå ha förstått.
Nåja. Det blev i alla fall bättre och bättre, och ett rungade Holloway-slagskott senare så hade man ju faktiskt en poäng som man inte borde ha haft.
Men strafförlust till slut igen. Man är väl bortskämd, antar jag, efter nivån man hade på straffarna under förra säsongen. Rundblad, Lindström och Lehtonen missade inte många straffar. Det gör årets skyttar.
Och man undrar ju varför Rasmus Edström inte får chansen. Edström är en ruggigt bra straffskytt, definitivt i klass med ovan nämnda från fjolårsupplagan. Det är ju lite hans grej, det här med straffar. Han missar aldrig en straff.
Blir det straffar på torsdag igen så måste Edström få testa.
