Skellefteå AIK-bloggen: Vilken uppvisning!
Vilken propaganda-hockey som bjöds av Skellefteå AIK i Vida Arena i Växjö ikväll. 45-22 i skott, och 7-3 i mål. På bortaplan. Statistik är en sak, spelmässig prestation en annan - och det var faktiskt den som imponerade mest. Det hade kunnat bli större siffror.
Vilken fart. Vilken finess. Vilken lekfullhet.
De sju första minuterna i matchen är det bästa jag sett AIK prestera på hela säsongen offensivt. Även om man tappade lite, då och då, så höll man faktiskt nivån hela vägen.
Som man spelade.
Aningen naivt? Ja, den typen av hockey skulle inte funka i samma utsträckning mot ett, till exempel, urstarkt och välorganiserat Frölunda på bortaplan.
Möjligt på grund av en mindre bra prestation av Växjö? Garanterat. Skellefteå var inte roliga att ha att göra med ikväll, det kan ingen någonsin påstå, men Växjö hade ingen större kväll.
Men var det roligt och underhållande? Något. Så. Fruktansvärt.
Vilken show. Vilka mål. Herregud, mer eller mindre alla mål osade toppklass - Möllers 4-1-mål allra mest. Såna mål ser man inte. Så som Holloway gjorde där gör man inte.
Makalöst kyligt och bra lirat.
Skellefteå AIK stod för en av säsongens största offensiva uppvisningar, i full klass med vad man nådde för höjder under fjolårssäsongen med alla sina offensiva superstjärnor.
Extremt imponerande. Och roligt. För alla inblandade. Inte ens tränarna kan tveka och orera om defensiva brister i matchen - det här måste alla ha älskat.
Och nu leder Skellefteå AIK alltså Elitserien, med en mindre spelad än närmsta konkurrenterna HV71 och Brynäs. Inte nog med att man tog tre poäng och gick upp i serieledning - man vann ju också med fyra mål och bättrade på sin skrala (jämfört HV71) målskillnad.
En jättebra kväll för Skellefteå AIK, det här.
***
Vilken fart, som sagt. Växjös backar är inte direkt skridskostarka, men det ska inte förringa den prestation som AIK:s forwards gjorde vad gäller tempo.
Crippe visade upp en skridskoåkning som håller hög elitserieklass, han var rent ut sagt ruggig. Han dominerade i sekvens efter sekvens med sin skridskoåkning. Möller/Holloway såg piggare ut än på länge. Jimmie Ericsson hade ett vansinnigt flyt i åkningen, samma med Johan Forsberg. Melker Karlsson och Oscar Lindberg höll också en härlig fart matchen igenom.
Men det största utropstecknet utav dom alla, som jag själv riktade ganska hård kritik mot efter dennes prestation mot AIK, var Lee Goren. Wow. Jag tror aldrig jag sett Goren så pigg. Inte ens i hans förra sejour i AIK, för flera år sedan.
Vilken speed. Vilken arbetsinsats.
Precis allt jag klagade på senast, att han visade upp ett taskigt kroppsspråk, att han såg ointresserad ut, att han såg lam ut, att han var passiv - ALLT detta var fullkomligt bortblåst mot Växjö. Det var precis tvärtom. Han var outstanding med puck - och faktiskt ännu bättre utan puck. Han var ett monster runt sargerna, och stor och stark framför båda målen.
Och ikväll också en vansinnigt bra skridskoåkare. En fantastisk backcheckare.
Helt klart en av hans bästa matcher den här säsongen.
Och det är ju just den här Goren jag vill se. Just den här versionen av Lee som är en extrem tillgång i vilket elitserielag som helst. En gigant.
Men som sagt, alla var pigga. Alla imponerande. Det var inte någon som stack ut negativt vad gäller tempo, trots att man höll ett jättehögt tempo i stora delar av matchen.
Och det är otroligt imponerande.
***
Ja, alla imponerade, alla bidrog.
Det gör att det blir oerhört, oerhört tufft för Hynning - som inte spelade ikväll - att hålla sig kvar i laget nu när Jocke kommer.
Eller tufft, jag vågar påstå att det är kört..
***
Matchens behållning?
Det fanns mycket att välja på ikväll, men för mig är det ändå Möllers show.
Någonstans i mitten utav andra perioden snurrade han bort Växjös Björn Karlsson både en och två, och tre och fyra och.. ja, jag vet inte hur många gånger - och lyckades sedan bryta sig in och dribbla ytterligare en spelare och nästan göra mål.
Lekstuga, om jag får citera kommentatorn.
***
Växjös fixstjärna Mike Iggulden må ligga etta i poängligan, men i plus/minus-statistiken sitter han på mindre glamourösa -8.
Och det var vad han hade någonstans i mitten utav matchen. Tror inte att han bättrade på statistiken heller.
Fast han har väl gjort rätt mycket poäng i powerplay, å andra sidan.
***
Publiken i Vida var väldigt tyst i slutet på matchen, då när det i stort sett var kört för Växjö.
Roligt då att det fanns någon mikrofon vid AIK:s bås vars ljud gick rakt ut i sändning. Man kunde man bland annat höra Holloway vara ganska verbal och ropa nånting om "fucking shit" mot, vad jag förmodar, var en Växjö-spelare - med en ganska ironisk ton. Vidare tjoade han högst av alla när AIK gjorde det vackra 3-6-målet. Nästan överdrivet mycket.
Skön lirare.
Gillade även att höra hur Bert Robertsson drev på laget i slutet av matchen. Och hur han hyllade spelararna efter varje byte - trots att det i princip var klart.
Han älskar, föga oväntat, när det backcheckas hårt..
***
För att binda ihop detta utan att sväva iväg allt för långt bort och låta allt för.. eller nä. Det var en stor uppvisning. Och jag är glad. AIK förmedlade glädje ikväll. Klart jag är glad.
En superb prestation. En rejäl offensiv demonstration. Det var det ju verkligen.
Och imorgon kommer Jocke Lindström..
