Skellefteå hoppade över startsträckan
Skellefteå har gjort en väl godkänd säsongsinledning. Prognosen talade för att hösten skulle bli en startsträcka till nystarten. Men spelet har kuggat i snabbare en förväntat. En femteplats i tabellen bådar gott, och farhågan om startsträckan visade sig vara obefogad.
Målvaktsspelet
Inledningen av Skellefteås målvakter har varit strålande. Laget har nummer två och fyra i den totala målvaktsligan. Och målvakterna har varit den avgörande faktorn när matcherna varit spelmässigt svaga - men målvaktsmässigt strålande.
Gustaf Lindvalls inledning av säsongen är strålande. Till slut gick det inte hålla honom utanför Tre Kronor. Bakom Lindvall sökte Skellefteå en andramålvakt med potential. Valet på Strauss Mann visade sig bli en jackpot.
Strauss inledning är riktigt bra – ett fynd som per krona ger utomordentlig avkastning. Under Krister Holms ledning kan Strauss flåsa Lindvall i nacken. Efter en femstjärnig inledning har han visat upp en mer rimlig formkurva. Han är ung – och gör första säsongen på stor rink, och är fortfarande i "lärafasen". Men att han besitter en väldigt hög högstanivå har han redan bevisat.
Strauss Mann har inlett bättre än förväntat
”Det som burit defensiven är strålande målvakt – och boxplayspel”.
Defensiven
Skellefteå tappade Arvid Lundberg och Nicklas Burström och Philip Broberg. In kom Michael Kapla, Jonathan Pudas, Filip Roos. Samtliga tre har fått en bra start. Från egna led har Måns Forsfjäll kommit in som sjunde back – och har axlat rollen övertygat. Med nuvarande backbesättning kan inte mer begäras defensivt.
Det som präglat Skellefteås defensiv är ett strålande boxplay och ett målvaktspar som förmodligen är SHL:s bästa. Pierre Johnsson har skruvat om defensiven - och har kommit med nya ögon. Sett till den backbesättningen Johnson förfogar över har Skellefteå fått ut ett stabilt backspel som varken presterar bättre eller sämre än förväntat.
Offensiven
Skellefteå är tre i skottstatistiken. Två sett till antalet skott i skottsektorn. Det som synar Skellefteås ser att laget är tvåa i Corsi-statistiken. Att poängen inte blivit fler kan snarare förklaras med en sjätteplacering i skotteffektivitet – och en femteplats i Power-play-statistiken. Femton skott i ramen har kanske en liten (slumpvis) påverkan på resultatet också?
Framförallt Skellefteå spelar med tre jämna femmor som alla kan bidra vilket lyft laget. Forsells lyckade vävningar av Jayce Hawrelyuk och Adam Mascherin ger lagets spets. Det är ingen slump att Skellefteå förlorar de sista två matcherna – när de båda går skadade.
Mascherin har visat offensiva spetsegenskaper
Det som saknats fram till landslagsuppehållet är ett vasst powerplay. Laget har kompetens i alla roller ett framgångsrikt Power-play kräver. Men övergången från potential till produktion lämnar utrymme för förbättringar.
Individuella plus och minus
Det finns ingen spelare som över arton matcher underpresterat grovt. Eller gjort en succé som ingen såg komma. Men det går inte förbise intrycket Jayce Hawryluk ger. Han är sylvass både med och utan puck. Stark, snabb, fysisk, bra skott. Bra inställning. En komplett forward.
Simon Robertsson är en ung stortalang. Men hösten har varit tung för Simon som fått dåligt med speltid. Några poäng har det inte blivit från på sjutton matcher. Kanske en utlåning till en allsvensk klubb vore önskvärd?
Trion Kapla-Roos-Wilsby har satt defensiven och kommit in i SHL-spelet och spelsystemet. Men att trion som går in på sex backar bara har ett mål totalt är i underkant. Ska backmålen blir fler än nuvarande åtta bör fler mål komma från deras klubbor.
