Tärningen är kastad
Efter två uddamålsförluster och två omdiskuterade videobedömningar står vi där återigen och undrar vad som hänt. Åter ställs frågan om rättvisa skipats helt i enligt reglerna? Eller har videobedömningar blivit mer av ett lotteri än ett sätt att garantera beslut som harmoniserar med regelboken. Var börjar och slutar domarens utrymme för bedömningar – som i dessa två fall utgår från vad en målvakt upplever. Är det rimligt att det fortlöper såhär – en hel grundserie har passerat, och vi är halv
Som en spretig syrenbuske
Åsikterna efter de omdiskuterade videogranskningarna i match ett och två spretar som en förvuxen syrenbuske. Alla frågetecknen har genomgående vuxit sig starkare istället för att rätats ut. Det finns inte längre en bestående känsla av att man med rimligt mått av säkerhet vet kopplingen mellan vad som skett på isen – vad som visas på reprisbilderna, och vad domarna i slutändan väljer att döma.
Stormens öga
Att ledare i respektive lag som står mitt i stormens öga reagerar är fullt förståeligt. Men det höjs även röster som inte kommer från en person som är ett engagerat fan – eller en adrenalinpumpad tränaremitt i en sm-semifinal.
Jag är både förvånad och förvånad och inte förvånad”
Citatet kommer från Sportbladets artikel med Leon Bristedt, han som gör Rögles 1–0 mål efter ytterligare en videobedömning. Det sätter på något sätt fingret på den ovisshet som spelarna själva måste känna. Domaren kommer att kolla repriserna och där de försöker göra sin samlade bedömning. Men någon form av vägledande ”lika fall bedömas lika” lyser med sin frånvaro om ingen kan förutse besluten med rimliga förväntningar.
Målvaktsperspektivet
Även välrenommerade bisittare och fd. elitmålvakter som Erik Granqvist och Petter Rönnqvist belyser frågan med kritiska ögon på Twitter.
"Bra att det blev mål, men ännu mer konfunderad varför målet igår blev bortdömt"
(Petter Rönnqvist)
”Finns ingen logik i bedömningarna runt målgården. Enligt regelboken ska både målet igår och idag underkännas, men inkonsekvens är ordet som ska in på lodrät 2."
(Erik Granqvist)
Lindvall skulle ha räddat
Erik Granqvist argumenterar för att Lindvall blev lika störd som Rifalk blev vid fredagens match. Granqvist är väl den utifrån sin kunskapsbank och roll kan göra en kvalificerad gissning. Utifrån hans perspektiv hade Lindvall räddat pucken om han inte blev störd av en Röglespelare. Det får vi förstås aldrig veta. Men det belyser problemet och tudelningen.
Är domarnas bedömningar tillräckligt tillförlitliga?
Från min horisont är problemet är att regelbokens praxis blir att domarna ska bedöma i vilken utsträckning målvakterna blir störd. Det blir en bedömning som är alldeles för svår för att det ska med acceptabel likvärdighet från situation till situation. Här måste det till en förändring.
Vi måste närma oss ett nytt förhållningssätt till detta. Antingen får alla situationer där målvakten blir störd dömas bort .unk slut – end of discussion. Som det är nu kan vi lika gärna kasta tärning där jämna siffror är mål. Och udda inget mål. Det är inte värdigt SHL att fortsätta på den inslagna vägen.
Vägskälet som sätter domarna i kläm
Eller får förbundet, domarkåren, i samsyn med SHL förbättra och utveckla den ram som bedömningarna sker inom. Den måste förskjutas från "antingen eller" till att tydliggöra vad som är utgångspunkten, och sedan specifiera och definiera på vilka grunder sällsynta avsteg kan göras från
Framtida samsyn?
Efter säsongen får domarna, SHL, förbundet sätta sig ner med föreningarna och diskuterade den här frågan. Till dess är det bara att kasta tärningen och hoppas på det bästa. Spänningsmomenten bibehålls – men denr röda tråden kommer att fortsätta lysa med sin frånvaro. Kvar står jag och många med mig som frågetecken och undrar – hur och varför landade beslutet med eller emot oss idag?
Den ständiga pendelrörelsen
Pendeln är i ständig rörelse - och ingen verkar riktigt kunna se hur besluten ska landa. Kontot "Domarfrågan" - svarade att det är nog 50/50 mellan domaren som dömer mål och domare som dömer bort det mål Skellefteå fick emot sig igår. Även om det är en uppskattning mella tummen och pekfingret belyser svaret det rådande problemet.
Jag vill lämna tärningen hemma när jag går på hockey. Jag vill att det finns en råd tråd som jag vart fall kan se med distans på en enskild händelse. Och jag vill att frågan tas på allvar inför nästa säsong. Det kan inte fortsätta såhär. Varken för Rögle eller Skellefteå som fallet i denna matchserie.
Domare är människor och bedömningar kommer vi aldrig ifrån. Men låt oss för guds skulle inte låta domarna stå mitt i det rådande vägskäl som svensk hockey hamnat i. Låt bedömningarna på isen kvarstå, och håll fast i en ritkning som leder oss bortom vägskälet. Där kanske marken är mindre minerad och hockeyn kan bli en sport som avgörs på isen och inte på film.
