Lazio - Carpi 0 - 0
Inter-Chievo 1-0
Inter tog rättvist tre nya poäng i jakten på ondskans imperium. Chievo bemödade sig inte ge nämnvärt motstånd, och ett taktiskt skickligt Inter fick vad man behövde. Skandalartade tråkigheter i Turin (vart annars?) satte dock stopp för vidare glädjeyttringar.
Veckan som precis inletts är enligt många den allra viktigaste under årets säsong. I övermorgon väntar raketlaget Fiorentina som repat sig häpnadsväckande fort efter de senaste årens missöden. Luca Toni röjer på som aldrig förr, och en tuff match är att vänta i Florens. På söndagkväll smäller det big time i Milano, när höjden av mygel visar sin fula nuna på La Scala del Calcio. För att inte försumma möjligheterna för den matchen var tre poäng mot Chievo ett måste på Söndagseftermiddagen.
Mancini hade med sig ett mycket namnkunnigt startfält, sånär som på ordinarie, då Cambiasso och Favalli stod åt sidan för Kily Gonzalez och Niolas Burdisso. Ingen egentlig försvagning av defensiven med andra ord. Just försvaret var den lagdel som fungerade klanderfritt motChievo. Om det berodde på Chievos anfallsförsök eller ej låter jag vara osagt, men man jobbade metodiskt och tillät inte Chievo att skapa några nämnvärda ytor. Eloge till försvaret, det är inte varje dag man säger det...
I omvänd riktning var det återigen två spelare det kretsade mycket kring. Juan Sebastian Veron var mannen som återigen gav en extra dimension till Inters anfallsspel. Det känns minst sagt olustigt att han har framtidsplaner hemma i Argentina, men kampanjen för att övertala honom till motsatsen sägs pågå i blåsvarta kretsar. Den som lever får se.
Luis Figo var det andra namnet som vid flera tillfällen mot Chievo var i det närmaste "okontrollerbar", som Gazzetta dello Sport uttryckte det. Både portugisen och Veron lyfte mången applåd från läktarhåll för sina insatser.
Inter behövde ingen längre stund på sig för att leverera, och Cruz var mannen som återigen fick skriva in sig i målprotokollet. En underbar frispark från Figos högerfot såg ut att segla in men träffade vänsterstolpen, varpå bollen studsade ut förbi Chievoförsvararen och till en omarkerad Cruz. Trädgårdsmästaren var distinkt och gjorde inget misstag från nära håll.
Efter målet slog Chievo om i sin taktik, från att ha försökt täcka ytorna tvingades man nu pressa och själva gå framåt i planen. Inters försvarsled satte dock stopp för några som helst allvarliga inbrottsförsök.
Inter spelade i perioder under matchen, med tålmodighet höll man i bollen, och då och då klev man fram föratt ta avslut. En hel del skott avfyrades och med bättre skärpa hade Fontana haft det ännu svettigare om öronen denna eftermiddag. Den värsta rökaren drog inte helt otippat Adriano iväg, som mot slutet av den andra halvleken, en bra bit utanför straffområdet klämde iväg en raket. Bollen som tog i undersidan av ribban och sedan på mållinjen studsade dock sedan ut och kunde rensas undan.
Inter hade ytterligare en boll inne, då Cambiasso tog retur på ett distansskott från Dejan Stankovic, som även han utmärkte sig i positiva ordalag denna soliga eftermiddag. Målet vinkades dock bort för offside helt riktigt som det verkade. Stankovic har uppenbarligen börjat hitta åter till den fina form han visade upp under sin inledande del av sejouren i blåsvart för två år sedan. Det känns inte helt fel med tanke på vilka matcher som stundar.
Inter vinner 1-0 och man gör det genom att övertyga. Poängen ger dock inte något i jakten på Juventus, då Italiens mest hatade lag återigen snikar till sig tre poäng på praktmissar av domarna. En speciell hyllning denna omgång går till Udineses Muntari som efter utvisningen i första halvlek ger bort sin matchtröja till domaren innan han lämnar planen. Alla symboler på att inte acceptera detta bluffmakeri är att tolka som ett steg i rätt riktning.
Framåt Inter, framåt i kampen mot Ondskans Imperium!