Reflektioner Atalanta-Inter 1-1
Först av allt en ursäkt för utebliven matchrapportering. Här kommer några funderingar och en snabb summering av matchen som plåster på såren.
Det vankades blåsvart Lombardiet-derby när Atalanta förra helgen tog emot Inter. För Milanolaget var matchen ungefär lika viktig som... ja den var helt betydelselös. För Atalanta stod dock den sista direktkvalificeringsplatsen till UEFA-cupen på spel. Dessutom hade man en oplockad gås med Inter efter den snöpliga bortaförlusten i höstas.
Inställningen märks också direkt vid matchstart. Atalanta är hungriga och ett reservbetonat Inter har uppenbara problem med att hantera Atalantas mittfält. Redan efter tio minuter sätter en fri Ferreira-Pinto (bäst för dagen i Atalanta och på väg att bli en riktig juvel) ett fint medeldistansskott som Cesar bara kan se fara förbi in i Interkassen.
Någon Interreaktion värd namnet kommer inte utan Atalanta är genom Zampagna nära att istället göra 2-0. Atalantas förstauppställning med Ferreira-Pinto och Tissone som understöd åt just Zampagna på topp briljerar och Inters försök till hög press kommer på skam. Framförallt Tissone och Ferreira-Pinto utmärker sig (upprepning är kunskapens läromoder, som ni förstår tyckte jag verkligen de var bra i helgen) och resterande halvlek kontrollerar Atalanta matchen på ett för de nykorade italienska mästarna inte direkt smickrande sätt.
Andra halvlek inleds i moll, sett med rätt blåsvarta ränder. Carrozzieri drar mycket onödigt ner Mariano i straffområdet och Figo konkretiserar straffen som följer. Calderoni i Atalantaburen går åt rätt håll, men är ett par decimeter ifrån. 1-1.
Colantuono byter i 55:e matchminuten in det gamla Interesset par excellence Christian Vieri som inte vill något hellre än att näta. Först kommer han så nära man kan utan att lyckas när Cordoba rensar på mållinjen. Därefter nickar han i slutminutrarna stenhårt i ribban. Cambiasso får på stopptid till en boll som smeker Calderonis stolpe på utsidan men matchen slutar 1-1. Välspelad och underhållande. Och förmodligen ett rättvist resultat.
Krysset betyder dock att direktkvalificeringen till UEFA-cupen gled Atalanta ur händerna, då Samp, Fiorentina och Palermos alla tog poäng i samma omgång. Vägen till Europaspel är dock inte stängd, bara lite mer krokig. Omvägen heter Intertotocup. Vi kommer direkt från serie B och har med en match kvar att spela 50 poäng. Att vara missnöjd vore oklädsamt.
Nu gäller det att behålla stommen i laget till nästa säsong. Risken för backlash år två efter en återkomst är som bekant överhängande. Mer om det i kommande artiklar.
Matchfakta:
Atalanta (4-3-2-1): Calderoni; Rivalta, Loria, Carrozzieri, Adriano; Ferreira Pinto, Abejon (54:e Donati), Bernardini (86:e Bombardini), Ariatti; Tissone; Zampagna (55:e Vieri). Tränare: Colantuono
Inter (4-2-3-1): Julio Cesar; Andreolli (64:e Zanetti), Cordoba, Burdisso, Grosso; Dacourt (39:e Figo), Cambiasso; Gonzalez, Stankovic, Solari (58:e Maicon).
Tränare Mancini
Domare: Romeo från Verona.
åskådare: Cirka 17 000.
