Resguide Bergamo (en kärleksförklaring)
Atalantaredaktionen har fått påstötningar om att skriva en resguide till Bergamo. Nu har vi gjort slag i saken. Och för att göra en lång beskrivning riktigt, riktigt lång...
Mitt i Lombardiet, 45 minuter från Milano i väst och lika långt från Gardasjön i öst, ligger Atalantas hemort Bergamo. Staden har 160 000 invånare och totalt finns 1,1 miljoner bergamaschi utspridda i Italiens kommuntätaste provins. Två alpdalar - Val Seriana och Val Brembana - möts vid Bergamo. Detta gör att fonden mot norr på vintern är snöklädda berg medan Poslätten breder ut sig söder över ända till Appenninerna som kan siktas en klar dag. Pittoreskt så det förslår.
Bergamo är uppdelat i en äldre och en mer modern stadsdel. Den äldre har keltiska och romerska anor men där återfinns idag mest senmedeltida och venetiansk bebyggelse. Den yngre mer moderna stadsdelen rymmer alltifrån 1700-talsarkitektur och monumentala byggnader i fascistisk stil till härliga betongklumpar från efterkrigstiden.
Den äldre, eller höga stadsdelen (Citta Alta) hänger på en bergskant ovan den yngre, mer moderna (Citta Bassa). Bergamoborna kallas bergamaschi och uttalar sitt eget ortsnamn Berghém. Den ursprungliga dialekten är svårbegriplig och det finns de som säger att Bergamobor är lite tillknäppta bergsbönder som talar med en potatis i munnen. Det är givetvis inte alls sant.
Bergamo erbjuder en kombination av konst- och kulturskatter. Från staden kommer till exempel tonsättaren Donizetti och konstnären Caravaggio. Och här bjuds naturupplevelser med badorterna kring Lago di Iseo, alperna och de otaliga mindre sjöarna runt hörnet.
Tempot är makligt. Här slipper du trängas med tyska turister när du testar något av traktens viner, Valcalepio, Franciacorta eller Barbera samtidigt som du äter lokalpastan Casoncelli della Bergamasca - köttfyllda ravioli med bacon, salvia och parmesanost. Eller när du provsmakar den lokala nationalrätten Polenta, en majsgröt som görs i alla upptänkliga former men ofta äts saffranskryddad till hare eller vildfågel och sedan beställer något av traktens moscato-viner till desserten.
Till den äldre stadsdelen tar du dig enkelt med linbanan (funicolare) eller med buss från huvudgatan Viale Papa Giovanni XXIII. Det är billigt och enkelt att åka kollektivt i Bergamo. Biljetter köper du hos någon av tidningshandlarna. Och ska du vara där ett par dagar, eller om ni reser i sällskap, kan det vara smart att köpa ett busshäfte (una tesserina) som gör det hela än mer fördelaktigt. Enkelbiljetten kostar runt 1 euro innanför stadsgränsen och gäller i 75 minuter. Stämpling sker ombord bussen eller vid ingången till linbanan och samma plåtar gäller för alla bussar och de två alternativa linbanorna. Om du ska åka utanför Bergamo är biljetten marginellt dyrare.
Tåg till Milano går loss på ca 5 euro/pp och restiden är cirka 40 minuter. Var dock noga med att ta tåget till Milano Centrale, så får du dels se en av världens vackraste tågstationer, dels slipper du gå av i Lambrate eller Porta Garibaldi, två mer perifera destinationer.
Trafikrytmen, speciellt på sommaren då italienarna håller sig borta från städerna till förmån för rivieran eller bergsorterna, är dock helt ok. Du behöver inte vara orolig för napoletansk trafik om du skulle vilja hyra bil och ta dig runt på egen hand. Alla större biluthyrningsfirmor finns representerade på flygplatsen Orio al Serio, dit det också går direktflyg från Sverige (tyvärr bara Ryanair).
Först ut; Citta Alta - stadsdelen där du kan strosa, besöka vinbarer och resturanger och hitta sevärdheter. Om du åker upp med linbanan släpps du av vid Piazza Mercato delle Scarpe - ett torg med valv, kullerstenar och ett par caféer, bland annat Bar Panorama ovanpå linbanestationen med slående utsikt över den låga staden. Atmosfären av gamla tiders skomarknader dröjer sig kvar, även om de nya butikerna lämnar en hel del övrigt att önska.
Om du tar högervarv kan du snart svänga upp mot La Rocca, en massiv borg varifrån man vakade över gånga tiders handelsväg mellan Venedig och Milano, som låg till grund för Bergamos välstånd. Idag tillhör Bergamo en av Italiens, och Europas, mest välmående regioner och dåtidens handel har ersatts av ett diversifierat näringsliv. Det märks att Bergamo är en rik stad. Prisnivån ligger på svensk nivå, om inte snäppet högre. La Rocca lockar dock fortsatt med en vacker botanisk park att vandra omkring i. Och igen; en slående utsikt.
Vidare bör du ta dig till Piazza Vecchia, torget mitt i Citta Alta, där du bland annat hittar biblioteket, katedralen och en fontän med venetianska lejon som lär vara en gåva från Venedigs borgmästare 1780. Bergamo var under fyrahundra år det venetianska rikets västligaste utpost och de venetianska inslagen märks. Hela den äldre staden är omgärdad av massiva vita murar som började uppföras på 1500-talet och som idag effektfullt belyses kvällstid.
På Piazza Vecchia och den närliggande Teatro Sociale kan man hålla utkik efter affischer om midnattskonserter, då det med jämna och ojämna mellanrum arrangeras just sådana med klassisk musik och en makalös akustik. Huvudgatorna Via Gombito och Via Colleoni är vidare fyllda av hål i väggen där du kan äta och dricka gott och i en gammal amfiteater huserar en konsthall där det ofta pågår nattaktiviteter, även om de är av det stillsammare laget.
Vill man ha nattliv är Bergamo dessvärre helt fel ort, då får man bege sig till Milano eller Garda, vilket Bergamoborna själva gör. Da Franco är däremot en prisvärd resturang med en lång vinlista, Mimmo en lite dyrare dito och Caffe del Tasso nära katedralen ett sympatiskt fik. Hotellmässigt är Bergamo välförsett, men dyrt. Mitt i Citta Alta finns dock två undantag, Il Sole och Agnello D'Oro är prisvärda och ligger exeptionellt bra till. Små, rena, men inte så spännande rum för runt 100 euro natten. Är du sugen på en riktig kulinarisk högtid kan du åka till kransprovinsen Brusaporto och gå på Da Vittorio, en av Italiens sex krogar med tre Guide Michelin stjärnor.
Om du istället åker upp till Citta Alta med buss kommer du till Colle Aperto som bjuder på (igen) en mycket vacker utsikt. Här hittar du dessutom ytterligare en linbana som kan ta dig till SanVigilio, ett stopp ännu något högre upp på berget, med ett par restauranger och bänkar för kontemplation. Även här finns ett, betydligt mindre, slott att besöka liksom Bar Funicolare och Ristorante Panoramico (hos vilka lokala specialiteter och vedungsbakad pizza kamperar ihop på menyerna).
Därefter; Citta Bassa - stadsdelen där du kan få mer av traditionellt stadsliv. Här äter bussinessBergamaschi sin lunch på Bar 035 och vanligt folk på det italienska motsvarigheten till McDonalds, Ciao (brickluncher med italiensk husmanskost). Här kan du också shoppa dyrt om du skulle vilja. Shoppingdistriktet, med de flesta av de stora kedjorna, som Coin, Rinascente, Benetton, och mindre framförallt modebutiker ligger kring Via XX Settembre i nedre staden. Vill du bo centralt och med Atalantakoppling kan du välja B&B Chic and Cheap på via Camozzi som drivs av Glenn Strömbergs dotter Erika!
Marknad ordnas på måndagar på Piazzale Malpensata (mat, kläder, elektronik, porslin...). Vill du mot förmodan åka till ett köpcenter är det Orio Center som gäller. Runt 300 butiker i en shoppingfabrik, tio minuter från centrum, precis vid flygplatsen Orio al Serio. Kan vara ett alternativ om tid ska slås ihjäl i väntan på försenade flyg. Använd då gångtunneln under, och försök inte korsa!, motorvägen.
I utkanten av Citta Bassa, i slutet av Viale Gulio Cesare ligger Atalantas hemmarena, Stadio Atleti Azzurri D'Italia, i folkmun Il Comunale. Den var säkert sevärd när den byggdes och åren strax därefter, men nej. Inte idag. Om det inte är match vill säga. Atalantashopen i centrum är tyvärr heller inte så mycket att hänga i julgranen. Dyrt, snorkigt och knapert sortiment. Sök istället efter en "Atalantapoint" (hörna med diverse halsdukar, vimplar, pennor och tröjor). De finns i välsorterade tobakshandlare och på varuhuskedjan IPER.
Avslutningsvis: På armlängs avstånd från Bergamo finns flera orter som lämpar sig för endagsutflykter. Selvino är en trevlig och närliggande ort i klassisk alpstil. San Pellegrino, hemort för mineralvattnet, ligger i Val Brembana och till sjön Lago D'Iseo med sina många badorter tar du dig på en halvtimme med bil.
Mycket nöje!
