Lite mer respekt, mina herrar!
Oftast försvarar man italiensk fotboll i vått och torrt. Ibland är det extra svårt.
I Italien talar man ibland om begreppet il trasformismo, läran om att allting måste förändras för att allt ska kunna bestå som det alltid gjort.
Begreppet används oftast för att illustrera varför de missförhållanden som för utomstående är så uppenbara i stora delar av det italienska samhällslivet, oavsett om det rör sig om politik, ekonomi eller sociala problem, kan fortgå år efter år utan att att något egenligen förändras.
Skenbara förändringar på ytan, cyniska löften om krafttag i stridens hetta och ibland till och med våldsamma explosioner av uppdämd förändringsvilja leder oftast inte till mer än att gamla problem tar en ny skepnad.
Italiensk fotboll är inget undantag från il trasformismo. Tvärtom. Man har ofta gått i bräschen för den sämsta sidan av det italienska samhället. Och mycket riktigt, efter löftena om krafttag i Calciopolis kölvatten är det återigen i mångt och mycket business as usual igen.
Samma grundläggande problem med ålderstigna arenor, ekonomisk doping och svikande publiksiffror finns kvar. Och samma kostymklädda män styr nu som förr, ja förutom just Moggi och kretsen kring honom då.
På en punkt har dock någonting verkligen förändrats; Pier Luigi Collina har tagit över som domarbas. Collina är själva sinnebilden för oförvitlig hederlighet. Bara den som inte har alla indianer i kanoten kan på allvar insinuera att världens kanske bästa domare genom tiderna skulle ha något fuffens för sig. Äntligen har tilltron till den italienska domarkåren fått sig en knuff uppåt.
Ändå är tongångarna lika högljudda som vanligt, om inte än mer gapiga, över domarnas påstådda partiskhet. Ingen anklagar givetvis Collina rakt ut, men ändå konstaterar man vid minsta motgång att det "det ligger något annat bakom", "vi motarbetas", etcetera, etcetera.
Visst kan det finnas ett mått av extra vaksamhet mot de som tidigare varit inblandade i Calciopoli då domarna vet att de nu har ögonen på sig men det blir bisarrt när mer eller mindre hela serie A känner sig förfördelade. Att missgynna alla är en bedrift till och med för italienska domare.
Eftersom man oftast står upp och försvarar våra underbara, filmande, griniga, välfriserade primadonnor i serie A i vått och torrt blir man extra bedrövad över dessa återkommande försök av italiensk fotboll att begå självmord. Låt mig ge tre i tid närliggande exempel på när ledande företrädare skämmer ut inte bara sig själva utan också italiensk fotboll i stort;
1. Milans vice president Adriano Galliani låter på klubbens hemsida under rubriken "Nu räcker det!" fortlöpande publicera en lista över de återkommande domarövergrepp som klubben påstås ha utsatts för.
2. Palermos sportchef Rino Foschi får tokspel under gårdagens bortamatch mot Genoa och rusar in på plan, vevar vildsint mot domaren och skriker ut sin ilska över att Palermo inte fick med sig en i hans ögon solklar straff. Den kanske mest pinsamma episoden hitintills i årets serie A är ett faktum (även om Foschi har stark konkurrens i Cataniacoachens Silvio Baldinis spark i baken på Parmas tränare Di Carlo). Matchen slutar för övrigt 3-3. Så domaren måste ha varit rejält partisk. Åt båda hållen.
3. Juventus i vanliga fall mycket korrekta president Giovanni Cobolli Gigli stämde nyligen in i den unisona klågolåten med uttalanden om skandal och insinuationer om en konspiration mot Juventus med anledning över Bergonzis (i och för sig dåliga) insats som domare i Napoli-Juventus. Juventus om några borde ha den goda smaken att tyvärr konstatera att domare precis som alla andra kan vara urusla utan att det ligger en CIA-Opus Dei-Frimurar-konspiration bakom det hela.
Att italiensk fotboll gör skillnad på folk och folk är inget nytt fenomen, det vet minsta knatte. Framförallt om man råkar vara tifoso till något av provinslagen. Det är många matcher som startat med ett mål mer för ena laget fastän det stått 0-0 på resultattavlan. Och i cynismen ligger en del av problemet.
Men när praktiskt taget alla förlorande lag på återkommande basis vecka efter vecka anklagar domarna - direkt eller indirekt - för att inte ha rent mjöl i påsen blir det löjeväckande.
Lite mer respekt, mina herrar!
