Hedersam förlust mot Inter
Vi stod upp, blev nedtryckta, reste oss och halkade på ett bananskal. Resultat 0-2.
Det var ett taggat Inter som förra söndagen åkte de fyrtio kilometrarna från Milano till Bergamo. Inter kom revanschsugna från tre raka matcher utan seger. Det syntes på en gång att det skulle bli svårt för ett skadedrabbat Atalanta att vinna mot de italienska mästarna och upprepa prestationen från förra helgen då man slog Milan borta. Men kanske skulle man kunna få med sig en poäng...?
Luigi del Neri hade (som vanligt) problem med att få ihop en acceptabel backlinje; Talamonti, Carrozzieri och Rivalta ersattes av Manfredini, Pellegrino och Belleri. Och lagkaptenen Bellini förstås. Mittfältet såg bättre ut och var i praktiken oförändrat jämfört med Milanmatchen; Ferreira Pinto, Tissone, Guarente och Langella. Anfallspar bildade i vanlig ordning Doni och Floccari.
Mancini, som för övrigt är svår att ta på allvar efter "jag ska inte avgå, jag ska avgå, nej förresten jag ska inte avgå"-historien, fick däremot tillbaka flera spelare och även om Crespo och Balotelli fick ersätta Suazo och Ibrahimovic var Viera, Cambiasso och Stankovic åter tillgängliga från start. Och Cruz och Materazzi skulle komma att bytas in.
Matchen är sett till bollinnehavet balanserad men i ärlighetens namn känns Atalanta sällan riktigt farliga framåt medan Inter tog vara på åtminstone fler chanser än man sumpade. Inters seger går inte att ifrågasätta, men väl sättet första målet kommer till på. Det är en hörna, slagen av unge och duktige, men lite väl kaxige, Balotelli som Vieira når högst på i 20:e minuten. Saken är bara den att han använder Pellegrino som stege och vräker omkull mittbacken på väg upp mot bollen.
Efter målet blir Atalanta något mer spetsiga, men bara något. Langella och Floccari hittar varandra ett par gånger och Belleri får till ett dåligt avslut från bra position. Innan dess har Stankovic hunnit missa en solklar målchans när han i 24:e minuten skjuter över mål.
I andra halvlek försöker Atalanta reagera. Domaren DeMarco missar en solklar frispark strax utanför Inters målområde och den inte alltid helt balanserade Doni börjar hetsa upp sig. Några minuter senare samarbetar Floccari och Ferreira Pinto fint men Cesar kan parera den förstnämndes skott.
Mancini gör ett par byten och även om Atalanta fortsätter att hålla boll kommer de sällan till de riktigt farliga målchanserna. Istället är det Balotelli som kan göra 0-2 för Inter efter att Atalantaförsvaret missat en offsidefälla. Uppförsbacken är lång och i matchsavslutningen lyckas både Ferreira Pinto missa ett tröstmål på övertid och Doni bli utvisad efter att ha kallat domaren för både det ena och det andra.
Backlinjen klarar sig ok sett till förutsättningarna och motståndarna, men det är klart att kvalitetsskillnaden mellan första- och andrauppsättningen backar märks. Mittfältet gör också en godkänd insats, förutom inbytte Simone Inzaghi som fortsätter att vara en fullständig katastrof.
Däremot kan det aldrig bli godkänt för anfallarna när nollan lyser på resultattavlan. Floccari gör dock en bra match. Doni däremot... är Doni. Han är utan tvivel lagets viktigaste spelare. Därför är det extra trist att återkommande konstatera att han ibland tyvärr gör bort sig. Visst var flera av domarens insatser diskutabla men det är så typiskt honom att bli utvisad i slutminutrarna och bli avstängd i minst två matcher.
Det var inte direkt så att han tog bort en spelare på ett för hårt men för laget viktigt sätt i slutminutrarna på en match som stod och vägde. Nej, han snackar på offensiv planhalva till sig ett helt onödigt kort i slutminutrarna av en förlustmatch! Han jagar desperat ett mål för att därigenom bli Atalantas mäste målskytt någonsin och det märks. Dagens Doni var lite krampaktig. Nu får han chansen att kyla ner sig lite, men det är klart att vi hellre sett honom jaga vidare efter det där målet redan i den kommande matchen mot Napoli.
Avslutningsvis, det är helt ok att förlora mot italienska mästarna, även om det svider lite extra just den här gången, med fullsatt stadion och återöppnad curva. Spelmässigt var det jämnare än resultatmässigt och det var Inters cynism, och idag faktiskt också fysik, som fällde avgörandet. Inget att snacka om med andra ord. Istället vänder vi blickarna mot Napoli borta, en match utan speciell press på något av lagen. Upplagt för målfest som sist?
Matchfakta:
Atalanta (4-4-1-1):
Coppola; Belleri, Manfredini, Pellegrino, Bellini; Ferreira Pinto, Tissone (De Ascentis), Guarente, Langella (S. Inzaghi); Doni; Floccari (Paolucci). På bänken: Forsyth, Capelli, Fissore, Padoin.
Tränare: Del Neri
Inter (4-5-1):
Julio Cesar; Maicon, Rivas (Materazzi), Burdisso, Maxwell; Stankovic, Vieira, Zanetti, Cambiasso, Balotelli (Figo); Crespo (Cruz). På bänken: Toldo, Maniche, Pelè, Jimenez.
Tränare: Mancini
Domare: De Marco
Åskådare: cirka 24 000
