Pomponi ny president
Efter en lång och välbehövlig semester är jag åter tillbaks bakom tangentbordet. Under min semestertid i Pisa har mycket hänt, det har varit mer dramatiskt än en såpa från 80-talet. Nu kommer en rapport om händelserna och upplösningen av detta drama.
Jag kunde på nära håll följa fansens ilska, förtvivlan och rädsla för vad som skulle hända med stadens kära lag. Alla minns fortfarande det snöpliga och mycket sorgliga försvinnandet från elitfotbollen, som krävt 13 år av blod svett och tårar för att återvinna.
Ingen vill uppleva det igen, så Covarellis beslut att sälja laget kom som en kalldusch av värsta sorten.
Vad skulle hända med laget? Vem skulle köpa? Hur många spelare skulle hinna försvinna? Hur stora var skulderna? Det var frågor som gnagde en hel stad. I barer, stranden, arbetsplatser och ute på parkbänkarna var samtalen de samma, vad händer med vårt kära lag?
Nu vet vi svaret och nu kan hela staden dra en lättnades suck. Pomponi kunde efter många om och men, köpa hela innehavet från Covarelli och starta en ny era i den blåsvarta fotbollshistorien.
Försäljningen kantades av många turer, Pomponi sågs inte från början vara den mest intressanta köparen, utan man jobbade hårt med att försöka sälja till ingenjören Bulgarella, som tidigare varit delägare av laget, tillsammans med just Covarelli. Men Bulgarella upptäckte vilka stora skulder laget drogs med, samtidigt som han inte var genuint intresserad av laget.
Möte efter möte flyttades, det verkade överhuvudtaget inte vara möjligt att komma överense om en försäljning. Covarelli å sin sida hävdade att klubben inte alls drogs med några skulder och att han bara ville sälja laget till någon med seriöst intresse. Huruvida det är sanningen eller inte står skrivet i stjärnorna, men att allt inte stod rätt till, fick vi insyn i efter försäljningen.
Efter många turer återstod bara Pomponi, som många i staden var skeptiska till. Vem var han? En uppkomling som bara har kommit hit för att tjäna pengar? Har han några pengar att investera? Frågorna blev alltså än fler nu. Skepsisen mot Pomponi var så stor, att när Pomponi verkade vara på väg att köpa Pisa, så backade han ur, då en lös grupp, som kallade sig för Pisa fans, attackerade Pomponi utanför kommunhuset, efter en träff med Pisas borgmästare. Pomponi ändrade sig efter att en delegation från Curva Nord Maurizio Alberti, Pisas trognaste fans, deklarerat att dessa personer inte hade med de riktiga fansen att göra, och att de bara önskar att den bästa lösningen uppnås, oavsett köpare.
Pomponi ändrade sig alltså och fredag den 11 juli köpte Luca Pomponi från Rom Pisa Calcio.
Hans första dag som president blev dramatisk, i tidningen Corriere dello Sport (Stadio) kunde man läsa Pisa tillhör Pomponi, Costacurta ny tränare! Fansen var inte helt nöjda, tränare Ventura hade gjort ett enormt jobb och var mycket uppskattad, nu skulle han bytas ut mot någon med knappa tränarmeriter. Det lovades även flådiga värvningar, där namn som Simone Inzaghi, Marco Di Vaio m.m. nämndes. Men värst var det för Ventura som inte alls informerats om situationen.
Men sedan kom vändningen, Costacurta tvingades tacka nej av familjeskäl och kommer inte att träna något annat lag. Pomponi valde då att åter vända sig till Ventura, som fortfarande var under kontrakt och nu kunde äntligen den nya Pisa ta form.
Några frågetecken behövde dock redas ut bland ledarstaben. Ventura skulle få behålla sin stab, men den så viktige Petrachis roll, sportchef och den som värvat alla dessa duktiga men okända spelarna, var under diskussion och är fortfarande i dags datum. Skulle han kunna och vilja samarbeta med nye sportchefen och duktige spelarvärvaren Oreste Cinquini, som bland annat jobbat med Lazio, Fiorentina och Cagliari. Vi väntar fortfarande på ett definitivt svar, det vi vet är att han fortfarande är under kontrakt med Pisa.
En annan fråga var om den av fansen älskade vice presidenten Donati skulle vilja jobba med Pomponi. Till en början sa han upp sig från sin post, för att sedan acceptera Pomponis erbjudan om en fortsättning.
Sedan var det, det här med skulderna, de som Covarelli menade inte fanns, men som blev verklighet när Pomponi valde att släppa uppgifterna om lagets ekonomiska status. Efter en nästan en vecka av total tystnad direkt efter Pomponis övertagande, så kom allt i dager. Pisa hade skulder till flera företag. Bl.a. en stor skuld till apoteket för uttagna mediciner. En annan skuld var till den träningsanläggning som Pisa lagt sina senaste försäsongsläger, den blev Pomponi tvungen att betala ur egen ficka, så att laget kunde åka iväg och utföra årets försäsongsträning. Ilskan hos den nya ledningen var nu stor och resterande skulder delegerade Pomponi till den förra ägaren Covarelli att betala. Men det var inte bara över skulderna som blossade upp ilskan gentemot Covarelli, det var också de onödiga förlusterna av viktiga spelare, som laget faktiskt kunnat lösa ut. Tråkigaste för alla är förlusten av Kutuzov, men där är inte sista ordet sagt än.
Om det fanns några skeptiker inför Pomponis övertagande, så försvann de flesta efter presentationen av nyförvärven, Birindelli, Florian Pit, Leandro Greco, Masiero, Radovanovic, Enrico Alfonso. Dessutom stärkte intrycket av en engagerad president, när denne gick ut och sa att Pisa inte är ett snabbköp, och att inga spelare skulle säljas till underpris. Nu var alla tvivel borta och fansen kunde börja drömma igen. Laget är starkt nog för att tillhöra toppen och att klara av derbymatcherna mot Livorno och Empoli. Men ledningen vill inte prata om en topplacering, de vill tona ner förväntningarna och få fansen att förstå, att årets säsong är till för att säkra en plats i nästa års serie B, för att sedan sikta mot serie A.
Slutet gott allting gott, eller? Huruvida det kommer att gå för mitt kära Pisa återstå att se, men för den här gången verkar det i alla fall ha ordnats sig till det bästa och nu kan vi sikta in mot säsongen, fylld av derbyn, en redan i premiären mot Grosseto, och flera toppmatcher, som mot Parma, Brescia, Rimini och Mantova. Vamos Grande Pisa.
Det kommer en separat artikel om nyförvärven och Luca Pomponi.
